Debattartikeln Islamiska värderingar omöjliggör en lyckad integration av Omid Pasbakhsh, Reinhold Fahlbeck och Per Ewert har en begreppsrealistisk utgångspunkt och min syn på saken är klart nominalistisk.
Enkelt uttryckt: Islam existerar inte “i sig”; ingen religion eller ideologi eller tankesystem existerar i sig. Den är alltid något som finns i individuella människors hjärnor och som förändras över tid.
Vad som konkret existerar är muslimer (eller personer med muslimsk bakgrund) som alla är olika och med en oerhörd mångfald olika inställningar, praxis och trostolkningar.
Och empiriskt kan vi konstatera att muslimer i Sverige, de utan jämförelse allra flesta, är väl integrerade. Religionen har alltså inte varit något hinder.
Vad som är “bokstavstroget” för en ser annorlunda ut för en annan troende. Bokstavstrohet kan inte bestämmas som något enhetligt.
— Jan Hjärpe
Vi religionshistoriker använder helst pluralformer: kristendomar, islamer, buddhismer, “ty de äro många”.
Själva de två utgångspunkterna i artikeln är fundamentalt felaktiga, den första att den bygger på ett begreppsrealistiskt antagande: Att man generellt kan bestämma vad “bokstavstrogen islam” är, och den andra att detta är något som bestämmer människors handlande. Så enkelt är det inte. Verkligheten är betydligt brokigare.
Vad som är “bokstavstroget” för en ser annorlunda ut för en annan troende. Bokstavstrohet kan inte bestämmas som något enhetligt. Och religionstillhörigheten har relativt liten inverkan på människors val av handlande. Andra faktorer är som regel viktigare: familj, yrkesroll, karriärmöjligheter (fotboll, hiphop/rap), ekonomi, politisk ideologi. Ett personligt val av handlande kommer som följd av en kombination av många faktorer.
Rekommenderar till läsning professor Mohammad Fazlhashemis bok Vems islam: de kontrastrika muslimerna (Norstedts, Stockholm 2008). Den utgår från att det finns många “islamer” och att det är relaterat till vems islam det är fråga om.
