Europa är i krig. En auktoritär despot, en tyrann, har bestämt att Ukraina inte ska få finnas. Människor söker sin tillflykt till skyddsrum, skräcken biter sig fast i barn när explosionerna kommer närmare. Blod, död och förtvivlan. Men också beslutsamhet att inte låta tyranniet vinna över liv och frihet.
Ledare för västländer står upp för Ukrainas rätt och enas nu om viktigt stöd till Ukraina: ekonomiskt, försvarsmässigt och moraliskt. Många länder uttrycker beredvillighet att ta emot människor på flykt. De rättmätiga sanktionerna mot Ryssland hårdnar, men när den ryska krigsmakten rullar in i Kiev är de långt ifrån tillräckliga: Putins oligarker måste träffas långt hårdare, Ryssland måste omedelbart uteslutas ur det internationella betalningssystemet Swift och Rysslands tillgång till valutamarknaderna strypas, även om det också får konsekvenser för oss i Europa. Så att det ryska banksystemet bryter samman som en konsekvens av regimens aggression.
Solidariteten med de drabbade i Ukraina är stark i vårt land. Ukrainas flagga är slutsåld och sömmerskor och skräddare syr upp nya för att pryda svenska offentliga byggnader – och privata bostäder. Många enskilda uttrycker sin solidaritet på olika sätt med det ukrainska folket.
Men det stannar inte där. Solidaritetsuttrycken omvandlas i praktisk handling hos civilsamhället. Den kristna bistånds- och hjälporganisationen SAM-hjälp skickar ut ett nödrop om det som kan hålla människor varma: filtar, täcken, sovsäckar. Om förnödenheter som hygienartiklar. Och om pengar till elaggregat, mat och transport. Och många svarar.
Myndigheter borde fråga civilsamhället: Hur kan vi stötta ert viktiga arbete? Hur kan svenskt bistånd ytterligare hjälpa Ukrainas folk i detta läge, via era nätverk?
— Ebba Busch och Jakob Forssmed (KD)
SAM-hjälp berättar nu hur de söker vägar för nödhjälpen in i det Ukraina som är drabbat av ett fasansfullt krig. Går det inte på vanliga vägar tänker de hitta andra. Och är det några som kommer att lyckas så är det SAM-hjälp och andra civilsamhälleliga organisationer som jobbat länge i Ukraina. Som har sina kontakter, som vet hur hjälpen når fram och som har vägar att distribuera den, också när problemen hopar sig. SAM-hjälp säger nu att de ska ta kontakt med svenska myndigheter för att erbjuda sina resurser och sitt kontaktnät så att fler kan få hjälp.
Kyrkorna spelar en nyckelroll i den nödhjälp som måste nå de krigsdrabbade. Vi har läst och sett hur kyrkorna i Ukraina förberett sig för att kunna hjälpa, hålla öppet för flyende människor och bistå med mat och medicin. Precis som de har gjort under den nästan decennielånga ryska aggressionen mot landet där församlingar i västra Ukraina skickat tiotusentals ton med förnödenheter till den av krigsmakt hemsökta östra delen, och där många svenska församlingar bidragit och bidrar. Sedan decennier finns upparbetade kontakter och samarbeten mellan svenska kyrkor och ukrainska, mellan svenskt föreningsliv och ukrainskt.
[ Uttalande mot Ryssland stoppades i Kyrkornas världsråd ]
Därför borde det inte bara vara civilsamhälleliga organisationer som hör av sig till svenska myndigheter utan också tvärtom: myndigheter borde fråga civilsamhället: Hur kan vi stötta ert viktiga arbete? Hur kan svenskt bistånd ytterligare hjälpa Ukrainas folk i detta läge, via era nätverk? Vad kan vi göra för att er hjälp ännu bättre ska kunna nå fram till de behövande?
Redan nu finns dock en reform som omedelbart får betydelse. Varje gåva från enskilda givare till hjälporganisationer – exempelvis SAM-hjälp, Läkarmissionen eller Röda korset – kan bli 25 procent större, utan ökad kostnad för den enskilde givaren. Gåvorna kan nämligen förmeras genom att den enskilde får tillbaka på 25 procent av gåvobeloppet via skattereduktion.
[ Dagenreportern som var i Ukraina: Fanns inte ett spår av hat ]
Den som tänkt ge 750 kronor kan då ge 1000 för samma kostnad. Den som tänkt ge 1500 kan ge 2000. Detta gäller upp till ett tak, som fördubblades vid årsskiftet så att reduktionen gäller fullt ut för gåvor ända upp till 12 000 kronor. Varje gåva kan göra skillnad!
Vår solidaritet med våra ukrainska bröder och systrar måste nu synas på alla fronter: Genom politiska beslut om sanktioner mot Ryssland och dess regim och beslut om omfattande stöd till Ukraina från Sverige och Europas länder, men också via enskildas helt centrala engagemang för och i civilsamhället. Så att hjälp kan nå fram när natten är som mörkast.
