Debatt

Blunda inte för Moskvapatriarkatets roll i att bana väg för anfallskrig

Replik. De ryskortodoxa församlingarna i Sverige måste bryta med patriarken Kirill och ställa sig under annat ortodoxt kyrkligt beskydd tills vidare om de ska vara kvar i Sveriges kristna råd och fortsätta att lyfta statsbidrag, skriver Patrik Oksanen.

Medan Ryssland attackerar sjukhus, skolor, minerar humanitära korridorer och bryter både mot folkrätt och krigets lagar så ägnar Rysk-ortodoxa kyrkans överhuvud, patriarken Kirill, sig åt att skylla kriget på prideparader.

Enligt den regimtrogne patriarken handlar kriget i Ukraina om “vilken sida om Gud som mänskligheten ska vara på”, där prideparaderna är ett “lojalitetstest mot väst” som Ukrainas så kallade utbrytarrepubliker i Donbas avvisat. Det är ett “fundamentalt avvisande av så kallade värderingar som erbjuds i dag av dem som gör anspråk på världsherravälde” sade Kirill under predikan där han målade upp konflikten i apokalyptiska termer och något som är “mycket viktigare än politik” där mänsklighetens civilisation står på spel.

Moskvapatriarkatet är en del i Kremls imperiebygge och patriarken Kirill, vars KGB-täcknamn var Michailov, har under Putin kunnat berika sig själv och kyrkan. Sammanblandningen av Gud och rysk militärmakt avspeglar sig inte minst i De ryska väpnade styrkornas katedral som invigdes 2020.

Den 95 meter höga katedralen är tillägnad de väpnade styrkorna och byggdes för 75-årsfirandet av Stora fosterländska kriget. Även om Putin i sista stund såg till att mosaiken på honom själv och Stalin försvann så hyllar katedralen den illegala annekteringen av Krim.

Till och med “de små gröna männen” (specialförband utan insignier) finns avbildade och händelserna 2014 kallas för “återbördandet av Krim”, medan kriget mot Georgien kallas för “pacificeringen av Georgien”. I kyrkan finns plats för avbildningar av nya krig, som det som nu förs mot Ukraina i syfte att utradera den suveräna ukrainska republiken.

Det finns alltså många skäl att säga till Moskvapatriarkatet att välja: Kapa banden till en kriminell regim och patriark eller lämna ekumeniken i Sverige.

—  Patrik Oksanen

Dagen innan Rysslands storanfall på Ukraina inföll Fäderneslandsförsvarens dag och Kirill lade ned en krans vid den okända soldatens grav i Kreml. Med tydlig adress till Ukraina sade Kirill till de närvarande militärerna: “Olyckligtvis, även i detta ögonblick finns det hot, alla känner ju till vad som händer på gränsen till vårt fädernesland”.

Det närvarande kyrkfolket fick höra att precis som den ryska armén försvarar landet i en svår tid i historien så försvarar kyrkan folket på en annan, osynlig, front: “För att folk ska kunna försvara sitt land med vapen i hand, måste de älska Moderlandet, och kärlek, som den största kraften, växer i människans hjärta.” Den här kärleken kopplade Kirill i talet direkt till statens säkerhet.

Det går alltså inte att separera Putins olagliga krig i Ukraina från Moskvapatriarkatet. När Sveriges kristna råd uttrycker sig i Dagen (4/3) med orden “vi vill inte låta krig leda till kyrkostrid” så är det ett uttryck för att man inte förstår Moskvapatriarkatets roll som stödjare av Putins imperiebygge. Medan övriga civilsamhället tills vidare stänger av ryska organisationer och fryser samarbeten så tänker SKR vara undantaget. Varför då?

En rimligare hållning, som visar att kristenheten i Sverige inte kan ursäkta att en kyrka involverar sig i ett anfallskrig, är att ställa krav på Moskvapatriarkatet i Sverige att så länge patriarken Kirill sitter kvar ska de bryta med Moskva och kyrkligt ställa sig under beskydd av exempelvis Konstantinopel för att kunna upprätthålla kyrkoverksamheten. Så länge den Rysk-ortodoxa kyrkan under Moskvapatriarkatet i Sverige inte gör det bör de varken få statsbidrag eller delta i det ekumeniska utbytet.

Sannolikheten för att det ska ske är dock nog inte så stor. När Moskvapatriarkatet försökte ta över den fristående Kristi förklarings ortodoxa församling i rysk tradition fick polis tillkallas efter att Moskvapatriarkatets anhängare stört ett dop. Då händelsen uppmärksammades i Sveriges Radio Godmorgon världen anklagade Moskvapatriarkatets kyrkoherde Vitalij Babusjkin den andra sidan för att ha slutat att älska Ryssland.

Senare lyckades Moskvapatriarkatet, efter omfattande bråk, få inflytande över den förening som förvaltar lutherska Sankt Sigfrids kyrka vid Essingeleden i Stockholm och få tillgång till kyrkolokalen. Den juridiska striden pågår ännu. I Västerås dömdes församlingens präst för grovt bokföringsbrott efter att ha varit vd i ett ryskägt bolag som även betalat en del fakturor till ett 35 miljoners kyrkobygge intill Västerås flygplats, ett bygge som ses som en säkerhetsrisk och har uppmärksammats av försvarsminister Peter Hultqvist (S).

Det finns alltså många skäl att säga till Moskvapatriarkatet att välja: Kapa banden till en kriminell regim och patriark eller lämna ekumeniken i Sverige. Den dagen det finns ånger från en ny kyrkoledning i Moskva kan försoning och förlåtelse ta vid.

Fler artiklar för dig