Den militära upptrappningen, skendiplomatin och invasionen av Ukraina har många paralleller med förspelet till andra världskriget. Nazityskland annekterade stegvis områden befolkade av tyskar, och angrep till sist Polen. Stormaktsambitionerna har djupa rötter i ländernas historia.
Mentalt handlar det såväl om revansch som drömmar om tidigare imperier: det tysk-romerska riket respektive kejsardömet Ryssland som det tredje romarriket. Det egna folket förhärligas, dess historia legitimerar territoriella rättigheter och maktspråk med propaganda och lögner såväl mot det egna landet som mot det attackerade.
Såväl Hitler som Putin sökte febrilt efter en trovärdig orsak till kriget. För den senare har det varit en grotesk skuldbeläggning om nynazism, ukrainskt folkmord på ryssar och förberedelser till anfallskrig mot Ryssland.
Allt avslöjar en förfärande människosyn och en fullständig åtskillnad mellan etik och politik. För dessa autokrater handlar politik om makt och total avsaknad av respekt för sanning och mänskliga rättigheter. Andra människor är brickor i ett politiskt maktspel.
När Europa skulle resa sig från förödelsen av andra världskriget, då ställdes frågan om Europa och Tyskland med den tyska mentaliteten, “Europa und die deutsche Frage”. Vad orsakade den tyska aggressiviteten och militarismen?
Hur kan Ryssland demokratiseras och börja bygga sin politik med en anständig människosyn med respekt för mänskliga rättigheter?
— Per Landgren och Stefan Attefall
För kristdemokraten Konrad Adenauer, Tysklands första förbundskansler efter det andra världskriget, var svaret människosyn och etik. Han menade att det fanns tre politiska fronter. Nazismen hade likt kommunismen och Weimarrepublikens kapitalism en materialistisk människosyn som genom sin egen logik nivellerade människovärdet och utraderade etiken.
För Adenauer kunde inte det nya Tyskland byggas på en sådan människosyn och obefintlig etik. I stället för rashygien med dess fasansfulla konsekvenser betonades alla människors absoluta och lika värde. På den grunden växte det nya Tyskland och de europeiska kristdemokratiska partierna fram.
[ Pingstledaren från nedstängt Kiev: Vi ber och ringer varandra ]
Det var en politisk kraft som ville göra upp med den materialistiska människosynen och ta avstånd från den råa maktpolitiken oavsett om den fördes av nazister, kommunister eller kapitalister. Det var en politisk kraft som utifrån en kristen människosyn vill förena marknadsekonomi med en allmänmänsklig etik och sociala hänsyn.
Det var en politisk rörelse med tusenåriga idémässiga rötter i den kristna idétraditionens syn på var människa som en person med ett okränkbart och lika högt värde, där alla är unika individer med personligt ansvar för sina handlingar och i behov av gemenskap med andra för att kunna förverkliga sin fulla personlighet. Människan är subjekt och alla har sitt värde i kraft av att vara människa. Denna personalistiska idétradition har präglat kristdemokratin.
Under Nürnbergrättegångarna mot nazistförbrytarna revitaliserades naturrätten som tillsammans med personalismen erkänner varje människas inneboende värde och värdighet samt rättigheter och skyldigheter. FN arbetade parallellt med att ta fram den naturrättsliga och allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter.
I Europa skapades en europeisk gemenskap med Kol- och stålunionen och 1958 Romfördraget som grund med sex nationer ledda av kristdemokratiska politiker samt Europarådet som också arbetade fram en naturrättslig konvention om mänskliga rättigheter.
[ Det finns ett ord för det Putin gör - han skapar ett helvete ]
Kristdemokratin gör också en klar och tydlig åtskillnad mellan kyrka och stat eller för den delen livsåskådning och stat, vilket inte minst den ortodoxa kyrkan i Ryssland borde upprätthålla. För Europa har den tyska frågan nu blivit den ryska frågan. Mitt i detta förfärliga anfallskrig handlar det mesta nu om möjliga vägar att hjälpa Ukrainas folk med vapen, förnödenheter, sjukvårdsmateriel och ett civiliserat flyktingmottagande. Men vad gör vi med Ryssland? Hur kan Ryssland demokratiseras och börja bygga sin politik med en anständig människosyn med respekt för mänskliga rättigheter?
För Europa och den ryska frågan om den ryska aggressiviteten och mentaliteten vill vi börja med att uppmana den ryska ortodoxa kyrkan att lösgöra sig från staten och bidra till humaniseringen och demokratiseringen av Ryssland genom den kristna människosynen och etiken.
I ett sekulariserat samhälle är personalismen och naturrätten den enda möjliga vägen till samsyn om de mest grundläggande och avgörande frågorna för politik. Det är historiens lärdom efter Nazitysklands moraliska kollaps. Det är också nu historiens lärdom efter Rysslands moraliska kollaps.
[ Frida Park: Oavsett hur kriget går är det ryska folket förlorare ]
