Julia Schönning Landin skriver i sitt debattinlägg om faran med att romantisera otrohet och svartsjuka i film och böcker. Jag håller med, helt och hållet. Otrohet och svartsjuka är aldrig något vackert utan tvärtom sårande och skadligt.
I sin text nämner Schönning Landin min bokserie Den förflyttade-trilogin som ännu ett exempel på denna typ av romantisering. Det stämmer att det förekommer en situation i trilogin där två unga män blir intresserade av samma kvinna, men det ska inte tolkas som en modell för hur det ska gå till. Mitt mål är att mina böcker ska reflektera det verkliga livet med dess problem och utmaningar, men där chansen till förlåtelse och upprättelse alltid är närvarande.
Karaktärerna i böckerna är därför bristfälliga, begår misstag och sårar varandra – på samma sätt som riktiga människor också gör. Värt att nämna är att de inblandade i boken inte var gifta och att det inte förekom något sexuellt umgänge, utan att dramat utspelade sig på ett känslomässigt plan mellan tonåringar.
Ibland tvingas vi hantera situationer som vi inte önskat oss och omständigheter som bryter med idealbilden.
— Hanna Christenson
Jag tror att vi, genom att läsa om fiktiva personers val, svårigheter och vägar till upprättelse, kan få både tröst och vägledning i perioder då vi själva går igenom utmanande tider. För livet tenderar att inte alltid vara enkelt, och inte våra känslor heller. Ibland tvingas vi hantera situationer som vi inte önskat oss och omständigheter som bryter med idealbilden.
Därför är det värdefullt om möjliga vägar vidare genom dessa känslomässiga snårskogar inte enbart lämnas åt Hollywood att beskriva. Om också kristna författare skildrar den typ av konflikter som människor möter kan andra perspektiv och lösningar presenteras och ingjuta hopp.
Jag vet inte om Schönning Landin har läst den tredje delen i serien, men där får de sårade personerna upprättelse och det vackra i livslång trohet och överlåtelse i ett äktenskap betonas. En annan av mina böcker, Inte lämna dig, har detta ämne som huvudtema. För precis som Schönning Landin efterfrågar, vill jag inspirera till förtroendefulla relationer. Att få ta del av sådana berättelser tror jag att det både finns en längtan efter och behov av.
[ Fredrik Wenell: Mellos sånger om kärlek ett eko från en annan värld ]
