Att budskap kan förmedlas på fler sätt än genom det talade ordet har konstnären Janeric Johansson pekat på i en tidigare debattartikel. Han undrar var konsten tog vägen i frikyrkorna. En ytterst relevant fråga!
Daniel Alm har svarat och gett sin syn på frågan. Jag tycker han missar Johanssons poäng. Om jag uppfattar Alm rätt så är han närmast stolt över att pingströrelsen inte ger så stort utrymme för symbolhandlingar och bildkonst. En märklig hållning. Ska inte olika sätt att kommunicera evangeliet få finnas och komplettera varandra?
Historiskt sett vet vi att i samband med reformationen hamnade det talade ordet i centrum. I reformert tradition tog man det ett steg till. Enkla “rena” kyrkorum utan konstnärlig utsmyckning där predikstolen och nattvardsbordet blev det dominerande i rummet. Inget mer.
Det var det talade ordet som blev det centrala sättet att förkunna. Kanske gick något förlorat. Det blev lite av att “en pastor säger mer än tusen ord” i stället för att låta bilden, konstverket göra det. Men en bild öppnar ofta upp för fler tolkningar, aspekter och reflektioner.
Bilden är central och viktig i Bibeln. Därför borde den vara det i våra kyrkor också!
— Lars-Bertil Florén
Med en tilltro till betraktaren och en öppenhet i samtalet om vad som berör och utmanar kan det ofta föda spännande och konstruktiva samtal. Det ska också sägas att i sina bästa stunder kan också det talade ordet få den effekten. Men om förkunnelsen genom det talade ordet blir alltför slagordsmässig blir den, menar jag, mindre intressant. Däremot lockar ofta bilder på ett annat sätt till fler tankar och dimensioner.
Går vi till Bibeln och Nya testamentet upptäcker vi snart att Jesus älskade att kommunicera med bilder. Han målade med ord. Det finns ett fyrtiotal liknelser bevarade. Och går vi till själva anslaget och skapelseberättelsen står det att människan skapades till Guds eikon, ikon (enligt Septuaginta, den grekiska översättningen av Gamla testamentet.)
[ Läs tidigare inlägg | Karin Hedberg: Trons hemligheter kan förklaras sönder med ord ]
Bilden är central och viktig i Bibeln. Därför borde den vara det i våra kyrkor också! När nu symbolhandlingar i allt högre grad förekommer också i frikyrkliga miljöer genom att vi tänder ljus, lägger ner stenar, smörjer med olja och väver trådar i böneväven med mera, borde väl också bilderna och konsten få ett större utrymme?
Paulus summerar sin utläggning av alla de olika gåvorna i kyrkan/församlingen i 1 Korinthierbrevet kapitel 12 och 14 med den retoriska frågan: “Vad innebär detta?” Jo, svarar han, “var och en har något att bidra med.” Så låt oss inspirera och inspireras av dem som fått gåvan och konsten att kommunicera med bilder!
