Jag kan hålla med Micael Grenholm (Dagen 28/4) om att många människor säkert skulle må bra av att minska sin köttkonsumtion och om att en del av djuruppfödningen har spårat ur, men för övrigt håller jag inte med om mycket av det han skriver.
Det stämmer att en stor del av jordbruksmarken används till djurfoder, men det behöver inte vara fel. Det går nämligen inte att odla vad som helst, var som helst. En stor del av Sveriges jordbruksmark passar bäst för odling av vall (gräs + klöver) och eftersom vi människor inte kan äta det är det bästa sättet att producera människomat på den marken att ge grödan till idisslare, som kor eller får, som producerar kött och mjölk som människor kan äta.
Dessutom behövs vallen i växtföljden för att övriga grödor ska växa bra. Detta gäller i synnerhet för ekologisk odling. Sedan har vi alla biprodukter som skapas vid livsmedelstillverkning.
Några exempel:
- Raps innehåller 40 procent olja, resten används till foder.
- Vid tillverkning av havredryck blir det mycket restprodukter som används till foder (Oatly producerade 8 000 ton grisfoder för några år sedan. Förmodligen betydligt mer i dag).
- En stor del av den spannmål som skördas håller inte kvalitet för att användas till livsmedelstillverkning. Som exempel kan nämnas att bara 50 procent av 2021 års skörd av havre gick att använda till gryn. Även de andra spannmålsslagen håller ofta för låg kvalitet. Detta beror framför allt på otjänligt väder i samband med skörd, så det går inte att göra så mycket åt. Hur mycket detta är varierar stort mellan åren, men en kvalificerad gissning är att det rör sig i genomsnitt om en tredjedel av den svenska spannmålsskörden, vilket skulle innebära två miljoner ton årligen. Denna spannmål kan användas till foder.
Det mest effektiva sättet att utnyttja näringen i de vegetabilier vi inte kan äta direkt är att låta djuren omvandla dem till sådant vi kan äta – kött, mjölk, ägg. Alternativet är att elda upp det eller göra till exempel biogas av det, men då blir det ju ingen mat.
Det effektivaste sättet att producera mat är och har alltid varit att ha en kombination av växtodling och djurhållning.
— Göran Torstadius
Man kan också lägga ett historiskt perspektiv på detta: För 150 år sedan levde en stor del av Sveriges befolkning på svältgränsen. Då gällde det att producera så mycket kalorier som möjligt med begränsad tillgång till mark och arbetskraft. Ändå hade alla gårdar djurhållning. Varför? Jo, för att det var det effektivaste sättet att producera så mycket mat som möjligt på en begränsad yta.
Det gäller än i dag. Vi har visserligen mer maskiner i dag men biologin är densamma. Det effektivaste sättet att producera mat är och har alltid varit att ha en kombination av växtodling och djurhållning. Den optimala relationen växtodling/djurhållning varierar beroende på landskapsförhållandena (mer djur i skogsbygder än i slättbygd) men djuren har sin plats överallt.
[ Joel Halldorf: Gud är också grisarnas herde ]
När det gäller Sverige vill jag hävda att vi snarast skulle behöva öka vår djurhållning som har minskat ganska kraftigt de senaste 25 åren. Sveriges landskap passar bra för djuruppfödning.
Det står naturligtvis var och en fritt att äta vad man vill, men om man tror att man minskar svälten genom att bli vegan har man gått vilse. Ät hellre bättre kött. Gärna från ekologiskt uppfödda djur.
Själv är jag lantbrukare på heltid sedan 30 år. De senaste tio åren med ekologisk odling. Jag har bara växtodling och inga egna djur men är ändå på olika sätt beroende av mina djurhållande kollegor.
[ Kyrkorna satsar på miljön - så miljövänliga är deras ledare ]
