I dagens medielandskap behöver Svenska kyrkan en ärkebiskop som kan nå fram genom bruset. Fredrik Modéus har de senaste åren visat att han har förmågan att vara den rösten. Under flyktingkrisen 2015, med debatter om ensamkommande barn och uppehållstillstånd, framhöll han att det är vår kallelse som människor och kristna att göra vad vi kan för att hjälpa den som är i nöd.
När den muslimska församlingen i Växjö 2018 ansökte om tillstånd för böneutrop talade han tydligt på evangeliets grund om hur viktigt det är att människor får utöva sin religion, och om hur vi som majoritetssamfund måste värna de religiösa minoriteternas rättigheter, vilket talar väl in i en tid där den interreligiösa dialogen måste hållas levande.
Under pandemin har han i flera debattartiklar lyft fram hur viktigt det är att kyrkan finns mitt i krisen och att vi vågar fundera över vad det innebär att verkligen vara kyrka.
Jag ser också ett mod i hur Fredrik Modéus vågar utmana invanda mönster i den kyrkliga organisationen. Jag tänker närmast på hans motion till kyrkomötet i höstas som handlade om tillitsbaserad styrning.
Han beskriver hur kyrkan självklart måste delta i det offentliga samtalet och göra sin profetiska röst hörd.
— Emma Hedlundh
Motionen avslogs, men jag tycker att det är uppfriskande att från biskopsstolen lyfta det problematiska i den förpappring som pågår och peka på möjligheten att förändra den rådande organisationskulturen. Det tyder på en vilja att tänka nytt kring kyrkans organisatoriska framtid, och den förmågan är nödvändig hos en ärkebiskop.
Så vill jag lyfta fram något av det Fredrik Modéus skriver i sitt herdabrev En kyrka värd namnet. Han beskriver hur kyrkan självklart måste delta i det offentliga samtalet och göra sin profetiska röst hörd, det vill säga gå längre ut, men också ständigt nå djupare in.
[ Hon upptäcker Bibeln ur ett kvinnligt perspektiv ]
I varje församling måste gudstjänsten stå i centrum, för där tar den kristna gemenskapen sin början. Det är där vi ber och hämtar kraft för att kunna leva vår kallelse i vardagen. Han anser att det behövs en lokal församlingsväckelse och inte ett förstärkt koncerntänkande, och det är en tanke som är högst relevant för vår kyrka nu och framåt.
Till sist vill jag citera ur herdabrevet, ett avsnitt som kan sägas sammanfatta varför jag röstar på Fredrik Modéus.
Han skriver: “Jag har en dröm. Om en kyrka som berör och utmanar, stör och tröstar, en kyrka som väcker nyfikenhet och vilja till engagemang, som är ödmjuk och djärv, stridbar och fridsstiftande. Tänk om vi kunde kalibrera kompassen och ta ut en modig kurs mot framtiden. Så att kyrkan än tydligare kan bära befrielsens evangelium till många.”
Under perioden 13-17/5 kommer Dagen publicera en debattartikel om dagen där en av de fem ärkebiskopskandidaterna lyfts fram.
[ Läs allt om det kommande ärkebiskopsvalet här ]
