För några år sedan samlades 37 av världens ledande forskare inom agronomi, livsmedelssäkerhet och miljö för att diskutera hur världens jordbruk ska kunna mätta tio miljarder människor om några decennier. Resultatet blev EAT-Lancet-rapporten, som bland annat konstaterar att köttkonsumtionen måste vara lägre än 200 gram per person och vecka för att alla världens människor ska kunna äta sig mätta (genomsnittet i Sverige är i dag 700 gram).
Orsakerna till detta gick jag in på i min förra debattartikel: Animalieprodukter tar fyra femtedelar av den globala jordbruksmarken i anspråk men står bara för en femtedel av kalorierna vi får i oss, eftersom majoriteten av energin som djuren äter används av dem själva.
Rapportens slutsatser är helt i linje med det FN har sagt i många år: Om köttkonsumtionen inte minskar kommer det få katastrofala följder, vilket bland annat den färska FN-rapporten Making Peace with Nature betonar.
Samma sak konstaterade så många som 11 000 naturvetenskapliga forskare när de gemensamt skrev under artikeln World Scientists’ Warning of a Climate Emergency i januari 2020. Där kan vi läsa att vi behöver äta “främst växtbaserade rätter så att den globala konsumtionen av animalieprodukter reduceras, i synnerhet från idisslande boskapsdjur […] vilket kommer göra odlingsmark tillgänglig för välbehövlig vegetabilisk mat för människor i stället för djurfoder”.
Debatten om huruvida minskad köttkonsumtion bidrar till att bekämpa hungern i världen är därmed avslutad. Svaret är ja.
— Micael Grenholm
När lantbrukaren Göran Torstadius i sin replik hävdade att man har “gått vilse” om man tror att minskad köttkonsumtion leder till minskad svält är det således inte bara mig han kritiserar, utan även FN och över 11 000 forskare. Det kan man ju göra, men då behöver man väldigt kraftfulla argument.
Torstadius påpekar att en hel del djur äter sådant människor inte kan äta, som vall och spannmål som har undermålig kvalitet. Det är helt riktigt. Just därför påpekade jag i min förra artikel att vi inte behöver sträva efter en värld där inga gårdar har djur. Problemet är att majoriteten av spannmålen som odlas i Sverige används som djurfoder trots att uppskattningsvis två tredjedelar av det kan ätas av människor. Detta var inget Torstadius adresserade i sin replik, något som förbryllade mig eftersom det är en så uppenbar invändning.
Men enbart en sjundedel av spannmålen som odlas i Sverige äts direkt av människor, långt ifrån de två tredjedelar som Torstadius tänkte sig. Svinnet från spannmål som är ämnat för människor utgör bara en minoritet av allt spannmål som matas till djur. När jag påpekade detta under en diskussion med Torstadius i kommentarsfältet till min blogg Hela pingsten medgav Torstadius att mina uppgifter “stämmer säkert”. Det är inte alla som har tillräckligt med mod och integritet för att kunna medge när de har haft fel – all heder åt Torstadius!
[ Kristne miljöaktivisten: Inte hela världen om jag äter en laxbit ]
Sedan finns det säkert detaljer jag och Torstadius fortfarande är oense om, men debatten om huruvida minskad köttkonsumtion bidrar till att bekämpa hungern i världen är därmed avslutad. Svaret är ja. I dagsläget importerar vi djurfoder värt fem miljarder kronor varje år från länder som Brasilien där nio procent av befolkningen saknar matsäkerhet.
Och som Friberg, Högberg och Stenholtz påpekade i sin replik finns många ytterligare skäl att minska på köttet, inte minst animalieprodukters höga växthusgasutsläpp och den dåliga effekt hög köttkonsumtion har på hälsan. Jag håller helt med dem.
Min förhoppning är att debatten kan röra sig bort från frågan om vi ska minska köttkonsumtionen och i stället fokusera på hur det ska gå till och vilken roll kyrkan kan spela. Vad kan du göra, kära läsare, för att du och din familj ska kunna äta mer växtbaserat? Vad kan din församling och ditt samfund göra?
De senaste veckorna har en ny hungerkris utbrutit på Afrikas horn som en direkt konsekvens av pandemin och förlorade skördar i Ukraina. Över 15 miljoner hotas av svår hunger. Som kyrka kan vi be, skänka pengar till humanitära insatser och verka långsiktigt för att liknande kriser inte ska behöva ske igen. Och då är en av de viktigaste långsiktiga lösningarna enligt tusentals forskare att vi minskar den globala köttkonsumtionen. Vi har en möjlighet att rädda åtskilliga liv de kommande åren – låt oss ta den!
