Tältmöteskampanjen “Det finns hopp” har varit i Sävsjö. Tidningen Dagen har rapporterat om starka gudsmöten och stor betydelse för de kristna i staden.
Det låter fint, och snart ska kampanjen fortsätta till Tjörn – ön där jag har mitt sommarställe. Men när jag läser “Det finns hopp”- kampanjens tidning och informationsblaDet vi alla fått i våra brevlådor blir jag konfunderad. Vilka står egentligen bakom denna satsning?
I ledningen finns Carl Gustaf Severin och Sebastian Stakset från Livets ord, samt Hans Weichbrodt, en inte helt okontroversiell präst med anknytning till Oasrörelsen. I listan över samarrangerande nationellt hittar jag samfundsmässigt oidentifierade frikyrkor som när man googlar vidare inte sällan verkar ha band till Livets ord, samt några pingstkyrkor och någon EFK-församling. Jag frågar bland vänner och får höra att här i regionen har både Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan medvetet valt att inte vara med och arrangera. Men enstaka personer deltar naturligtvis om de vill.
Jag misstror inte kampanjens uppriktiga önskan att nå ut till människor, men om den försöker ge sken av att ha en bred ekumenisk bas utan att det är sant blir jag tveksam. I tidningen heter det: “Trion vill försäkra den som är nyfiken på Jesus men upplever tvekan inför att besöka ett kristet möte, om att tältet är en trygg och avslappnad plats”. Är den trygg för en HBTQ-person? Kommer det att predikas om den dubbla utgången där somliga är på väg mot helvetet? Jag tror att trygghet kommer av att man vet vilka man har att göra med, att det finns ett förtroendekapital och att man vet var man kan vända sig om något går snett.
“Är du inte lite småaktig nu”, kanske någon tänker. “Det viktiga är väl att människor kommer till tro och att Det händer saker.” Så kan man se Det, men trovärdighet och respekt är viktigt. Många människor är skadade av osund religiositet. I strävan efter en enad kyrka på jorden, som Jesus önskade av oss, måste vi vara öppna med vilka vi är och kunna lita på varandra.
Därför, när “Det finns hopp” går vidare: Var tydliga med vilka som står bakom! Om Det ska fortsätta att beskrivas som ett brett ekumeniskt samarbetsprojekt behövs Det namngivna arrangerande församlingar från betydligt fler samfund.
