Inom frikyrkan – jag skriver utifrån min egen relation till i första hand pingströrelsen där jag genom åren haft min tillvaro – har vi ofta använt begrepp som “utåtriktad verksamhet”. Med det menade vi verksamhetsmetoder som riktade sej till allmänheten, utanför församlingens egna medlemmar.
Viktigt var att vara “utåtriktad”, det vill säga att den inre uppbyggelsen också skulle ha sitt utflöde och ge en sund kristendom. Att enbart syssla med den inre uppbyggelsen skapade en osund kristendom, för den enskilda medlemmen men också för församlingen i sin helhet.
Frågan om huruvida vi sysslar för mycket med den inre uppbyggelsen och för lite med den utåtriktade verksamheten är relevant för vårt församlingsbygge och för den enskilde medlemmen också i dag.
När det gäller gudstjänstlivet var den förhärskande modellen att förmiddagsgudstjänsten i första hand riktade sig till de redan troende medan till exempel en kvällsgudstjänst var mer utåtriktad. Inom vissa delar av frikyrkan kallades dessa kvällsmöten för “väckelsemöten”, där förkunnelsen, sången och musiken var anpassad till en målgrupp utanför kyrkans värld.
Är det bekvämlighet eller bristande ambition att nå ut som är orsaken?
— Kjell Björk
På somrarna restes tält, och torg och parker fylldes med kristen sång och musik – allt för att nå ut till människorna utanför kyrkans väggar. Vi fanns på krogar, i folkparker och andra arenor, vi demonstrerade och proklamerade med blåsorkester i spetsen. Vi syntes och hördes! Ofta förekom särskilda kampanjer till vilka man kallade någon evangelist.
I dag är det vanligt att församlingar enbart har en förmiddagsgudstjänst som försöker rikta sig till den breda allmänheten, troende och icke-troende. Ett slags mix, som kanske inte alltid är så lätt att förena. Det ska sägas att det görs många försök att anordna utåtriktade mötesplatser för olika målgrupper – inte minst genom barn- och ungdomsverksamheter, konsertarrangemang med mera – men jag vill ändå rikta uppmärksamheten på möjligheten att nyttja de offentliga arenor som erbjuds, speciellt under sommarhalvåret.
Visst är det så att metoderna för att nå ut med evangeliet växlar från tid till tid. Till exempel finns i dag de digitala plattformarna som erbjuder en enastående möjlighet att nå ut. Men dessa kan trots allt inte ersätta de fysiska mötesplatserna.
[ Rickard Lundgren: ”Få unga tar initiativ till evangelisation” ]
Vad som orsakar att man överger vissa metoder, som under vissa tider visat sig vara framgångsrika, är en intressant studie i sig. Varför har vi till exempel mer eller mindre avvecklat den utåtriktade verksamheten på gator, torg och i parker, där sommaren inbjuder till friluftsgudstjänster och liknande arrangemang?
När jag går omkring i den storstadsmiljö där jag numera är bosatt, fascineras jag av de offentliga platser som stadsplanerare har skapat för att ge utrymme för mötesplatser mellan människor. Alltifrån öppna torgplatser till attraktiva parkmiljöer som lockar människor till samvaro. Här möts människor över generationsgränserna, från olika samhällsskikt. Det är en publik som vi bara skulle drömma om att få se i våra kyrkor. Låt de offentliga platserna bli “kyrkan mitt i byn”!
Här, i de offentliga rummen, förekommer i dag en mängd profana aktiviteter av aktörer som har ett budskap att förmedla eller med ett mer underhållande innehåll – men var finns församlingarnas inslag?
Är det bekvämlighet eller bristande ambition att nå ut som är orsaken? Är det saknaden av till exempel en utåtriktad sång- och musikrepertoar som saknas? Eller tycker vi att “metoden” är förlegad eller ineffektiv?
[ Hunger efter kristna torgmöten i Töcksfors ]
I dag har många församlingar stor kapacitet vad gäller sång- och musikförmågor med god kvalitet, som skulle göra sig väl i de offentliga miljöerna och fånga en publik som vi annars inte når i vårt traditionella gudstjänstliv.
Är det möjligt att inspirera en ny generation troende att vilja synas i de offentliga rummen och arenorna så att vi möjliggör att utanför våra kyrkväggar nå en ny publik? I grunden är detta en fråga för församlingsledare, hur vi fostrar församlingar och en ny generation att skapa sunda församlingsmiljöer där den inre uppbyggelsen får resultera i en utåtriktad kristendom som inte stängs inne i interna miljöer.
Alltså behöver vi:
- Mobilisera sångare och musiker.
- Ta fram sång- och musikgenrer som är utåtriktade och når en icke kyrkvan målgrupp.
- Inspirera ljudtekniker och ta fram ljudanläggningar med kvalitet.
- Sök tillstånd för arrangemangen.
- Flytta ut kyrkan och fyll Sommarsverige – gator, torg och parker – med det glada budskapet!
Metoden är tidlös och framgångsrik!
