På en konferens i slutet av juni presenterar Sveriges kristna råd (SKR) Receptiv ekumenik, något de tidigare beskrivit som “en ny våg … [som] har en viktig bakgrund i den interreligiösa dialogen.” Ett av namnen på konferensens talarlista är Mathew Chandrankunnel, en katolsk präst från Indien. Han har tidigare bland annat arrangerat dialogsamtal för att “hjälpa människor att uppskatta de gemensamma elementen i hinduismen och kristendomen och de stora mästarna i båda traditionerna.”
Eftersom vi lever i en värld utan gränser, som han säger, vill han visa vad som är “det bästa sättet att skapa en universell fred och harmoni i den existerande mångfalden av kulturer och religioner”. Chandrankunnel skriver mycket i ämnet och presenterar bit för bit sina lösningar.
I en text, Yoga, for a transcendental Consciousness Continuum, framhåller han bland allt annat yogan, som enligt honom är ett av Indiens största bidrag till mänskligheten. “Yoga är ett kraftfullt verktyg för att lyfta kroppen till en högre erfarenhetsdimension, till en nivå av transcendens, till ett högre medvetandetillstånd. Yoga är holistiskt, förenar kropp, själ och ande till ett flöde av medveten fysisk materia - växters liv, djurens liv, det mänskliga livet och det gudomliga sammanflätas till en oupplöslig enhet.” Detta är inte kristendom. Det är hinduism.
Vad är det Chandrankunnel kan bidra med som Sveriges kristna behöver?
— Per-Arne Imsen
I svensk kristenhet brukar yogans försvarare hävda att den är ofarlig eftersom den inte har något med andlighet att göra. Men för Chandrankunnel, som kommer från yogans hemland, är yogan ett viktigt instrument för enhet och fred just för att den har en så stor andlig kraft.
Han framhåller – förtjust - dess enorma genomslag i västvärlden och ser den som något som förlöser en andlighet för alla människor, oavsett religion. Chandrankunnel talade på förkonferensen som SKR arrangerade förra året och hans tema var då “En kosmisk Kristus.” Ett New Age-begrepp.
Vid ett tidigare besök i Sverige hade Chandrankunnel föreläsningar på Berget i Rättvik. Ämnet då var världsreligionerna och han talade om hur det katolska “Andra Vatikankonciliet har hjälpt oss att förstå de positiva elementen i dessa religiösa traditioner i denna globaliserade värld.”
I det material jag läst om receptiv ekumenik hänvisas det mest till påvliga encyklikor, det Andra Vatikankonciliet och katolska avhandlingar. Projektet är skapat av katolska teologer vid universitetet i Durham.
[ Sveriges kristna råd satsar på “receptiv ekumenik” ]
Det är en diger uppgift man tar sig an när man ska presentera “det bästa sättet att skapa en universell fred och harmoni”. Genomgående i det Chandrankunnel skriver saknas frälsaren Jesus Kristus. Är inte han värd att nämna i sammanhanget? Eller ingår inte evangelium om Jesus i Chandrankunnels plan för universell fred och harmoni? Spontant kommer frågan: Vem väljer talare till SKR:s konferenser? Och varför välja just Chandrankunnel? Vad är det han kan bidra med som Sveriges kristna behöver?
När den receptiva ekumeniken presenteras betonas att slutmålet är “en synlig strukturell och sakramentell enhet”. För en bibeltroende kristen är sann enhet något som uppstår när vi överlämnar oss till Jesus Kristus. När vi omvänder oss till honom får vi frid, fred, försoning och gemenskap med Gud och människor.
Det är där, i mötet med Kristus, vid Golgata kors, som vi finner Guds svar på mänsklighetens problem: Evangelium, det glada budskapet, Guds kraft till frälsning för var och en som tror. Bibeln är tydlig med att det inte finns någon annan metod eller något annat namn som kan frälsa och rädda oss. “Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta” (Apg 4:12).
Och om någon, om det så vore en ängel från himlen, skulle ge oss ett annat evangelium än det Bibeln förmedlar “så ska han vara under förbannelse”, som Paulus skriver i Galaterbrevet. Därför är det oändligt viktigt att vara noggrann med vilket evangelium kyrkan ger utrymme åt och förmedlar.
[ Elisabeth Sandlund: Utan god ekumenik har Kyrkan ingen chans att nå ut med budskapet ]
