Nästa vecka är det äntligen dags för den internationella konferensen om receptiv ekumenik i Sigtuna. Konferensen är planerad sedan länge men har på grund av pandemin tvingats skjutas upp flera gånger. Den äger rum som ett samarrangemang mellan Sigtunastiftelsen, Enskilda högskolan Stockholm och Sveriges kristna råd.
Programmet är välfyllt. Detta för att konferensen ska kunna spegla ett brett spektrum av kristna traditioner och kyrkliga inriktningar. Det rör sig om ett tjugotal huvudtalare och därtill drygt trettio kortare papers – det vill säga allt som allt över femtio talare från olika delar av den världsvida kristenheten. Upplagt för en mångfald av perspektiv alltså!
I en insändare i Dagen 22 juni ställs frågor om en av alla dessa talare, nämligen Mathew Chandrankunnel, indisk katolsk präst och professor i vetenskapsfilosofi. Chandrankunnel kommer att tala under rubriken Wider Ecumenism, det vill säga ekumenik som sträcker sig över religionsgränserna.
Inom Sveriges kristna råd gör vi en distinktion mellan enhetsarbetet, ekumenik, mellan kyrkor, och den interreligiösa dialogen. Dessa två verksamheter har olika målsättningar och drivkrafter. Det yttersta målet för ekumeniskt arbete är att söka de kristna kyrkornas synliga enhet. Målsättningen går tillbaka på Jesus bön om enhet bland sina lärjungar, för att världen ska tro att Jesus är sänd av Gud (Joh 17:21). I grunden finns en teologisk övertygelse om att kyrkans enhet inte är något som ekumeniska entusiaster hittat på. Det är en verklighet skapad av Gud som kyrkan är kallad att upptäcka och synliggöra.
Den receptiva ekumeniken handlar nämligen inte om att okritiskt ta in det som den andre står för, utan om att trots olikheter ge plats för ett lyssnande i mötet med andra perspektiv än mitt eget.
— Jan Eckerdal
Religionsdialog och religionsmöten är också viktiga, men handlar snarare om att lära känna varandra och förstå varandras religiösa traditioner. Detta är av vikt i vår kulturellt och religiöst pluralistiska tid, där en mångfald av religioner lever på samma plats och därför behöver söka vägar att leva i fred, ge plats för varandra och också ha kapacitet att samverka när det är lämpligt.
Denna skillnad mellan ekumenik och religionsmöten menar jag att det är väsentligt att Sveriges kristna råd upprätthåller. Att en talare vid en konferens där Sveriges kristna råd är medarrangör eventuellt har en annan uppfattning ser jag däremot inte som något problematiskt eller farligt. Den receptiva ekumeniken handlar nämligen inte om att okritiskt ta in det som den andre står för, utan om att trots olikheter ge plats för ett lyssnande i mötet med andra perspektiv än mitt eget.
[ Receptiv ekumenik väcker intresse - men också kritik ]
Ett ord som ofta lyfts fram i presentationer av den receptiva ekumenikens förhållningssätt är integritet. Målsättningen att med nyfikenhet lyssna till andras perspektiv behöver kombineras med den integritet som består i att man står trygg i sin egen tradition och kyrka. Den som är stadigt förankrad i sitt eget kristna sammanhang kan också tillåta sig att vara ärlig med det egna sammanhangets svagheter, och detta utan att köpslå med sin egen identitet. Det ger förutsättningar för att man i det ekumeniska mötet ska djupna i förståelsen av den egna kyrkotraditionen, dess förtjänster såväl som brister.
Med detta som grund möts nästa vecka över 100 deltagare – pingstvänner, lutheraner, katoliker, ortodoxa, metodister, anglikaner, reformerta med flera från totalt 27 olika länder – under några dagar i Sigtuna. Vi samlas med en förväntan om att mötet med varandra ska ge förnyad kraft och liv till våra egna kyrkor. Och kanske också om att vi återigen ska få erfarenhet av den insikt som ligger i det kristna evangeliets kärna – nämligen att hjälpen inte sällan kommer från oväntat håll.
