Jan Eckerdal skriver en replik på min tidigare artikel utan att svara på frågorna jag ställde: Vem väljer talare till Sveriges kristna råds konferenser? Och vad kan just den talare jag ifrågasatte, Mathew Chandrankunnel, bidra med som Sveriges kristna behöver?
I SKR:s förkonferens förra året presenterades Chandrankunnel som toppnamnet inför den kommande konferensen, men nu tycks Eckerdal vilja förringa Chandrankunnels roll genom att säga att han bara är en av 50 talare. Enligt konferensschemat är han den som dominerar finaldagens seminarier.
I förkonferensen var, liksom nu, Chandrankunnels ämne: “Wider Ecumenism: A Pilgrimage Towards Cosmic Christ Consciousness.” Föredraget går att ta del av på YouTube.
I min tidigare text lyfte jag bland annat fram Chandrankunnels ur kristen synvinkel problematiska syn på yoga och hinduism. På denna video, som SKR distribuerar, går han igenom ur vilka källor han öser när han förbereder sig för SKR:s konferens.
Innebär det att SKR inte heller tar något ansvar för att dessa läror sprids i vårt land?
— Per-Arne Imsen
Som exempel på personer som gått före i detta med Wider Ecumenism nämner han bland annat den katolske teologen Karl Rahner och hans lära “Anonym kristen”, vilken undervisar att Kristus är närvarande och verksam i den icke-kristna troende och de icke-kristna religionerna. Benediktinermunken Joseph H. Wong sammanfattar Rahners lära: “Varhelst personer överlämnar sig själva till Gud eller den yttersta verkligheten, under vilket namn som helst, och ägnar sig åt rättvisa, fred, broderskap och solidaritet med andra människor, har de implicit accepterat Kristus.”
Chandrankunnel lyfter också som positivt exempel fram boken The Unknown Christ of Hinduism (Den okände Kristus i hinduismen) av Raimondo Panikkar, katolsk jesuitpräst och filosof, som menar att Kristus är en mystisk kraft som inte är Jesus från Nasaret. Och hela syftet med ekumeniken är att fördjupa detta mysterium. “För att detta ska hända måste alla religioner, inklusive kristendomen, ge upp alla anspråk på att vara unik,” som Veli-Matti Kärkkäinen summerar Panikkar i boken An Introduction to the Theology of Religions.
[ Receptiv ekumenik väcker intresse - men också kritik ]
Detta påminner mycket om det aposteln Johannes skriver: “Vem är lögnaren om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen.” (1 Joh 2:22)
Detta är bara två exempel ur Chandrankunnels föredrag, det finns många fler.
Att en person som så uppenbart presenterar främmande läror har inbjudits när SKR ska presentera en ny ekumenik ser inte Eckerdal “som något problematiskt eller farligt.” Innebär det att SKR inte heller tar något ansvar för att dessa läror sprids i vårt land? Ska de låta dessa villoläror få stå oemotsagda i toleransens namn?
Att bjuda in lärare som predikar en annan Kristus och ett annat evangelium för att få “förnyad kraft och liv till våra egna kyrkor” låter bakvänt. Det var inte så församlingsledarna i Bibeln gjorde. Tvärtom var apostlarna och ledarna ständigt på sin vakt för att skydda församlingen från villolärare som ville nästla sig in med sina nya budskap. De var herdar ansvariga för sin flock inför Gud. Paulus var orolig att församlingen alldeles för lätt skulle acceptera nya falska läror.
Eckerdal skriver att de som deltar i ekumeniken behöver “stå stadigt förankrad” i sin egen kyrka och tradition, men Bibeln säger att vi behöver vara stadigt förankrade i Guds ord. Vi ska inte vara “barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människor spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse. Nej, vi ska hålla fast vid sanningen ...” (Ef 4:14–15)
[ Niklas Piensoho: Vårt uppdrag är inte att förkunna undergång ]
