Sverige har utvecklats på ett sätt som få trodde för ett par decennier sedan. Man kan välja att distansera sig eller inte vilja se, men sanningen smärtar. Gängvåld. Skjutningar. Flickor som “faller” från balkonger. Våldtäkter. Knarket flödar. “No go-zoner”. Utanförskap. Ett enormt fusk i våra välfärdssystem. Olika extremistiska hatgrupper. Till detta kommer den senaste tidens krig i närområdet, energi- och drivmedelspriser, inflationen och risken för en lågkonjunktur.
Mina föräldrar kom till Sverige som flyktingar. Det var ingen picknick. De fick kämpa för att försörja sig och för att bygga upp ett nytt liv. Man fick lära sig svenska, ordna arbete och bostad på egen hand. Det fanns inte mycket till ekonomiskt eller socialt stöd från samhället. Men det fanns möjligheter och Sverige kändes tryggt – även om antisemitismen fanns där – och med hårt arbete och ansvarskänsla fick de det successivt bättre.
Jag ser mig omkring och tänker att människor i Sverige i dag har så mycket bättre förutsättningar än mina föräldrar hade. Det gäller även flyktingar. Barn har alla chanser till en bra utbildning, Sverige är betydligt rikare och den typ av usla bostäder som fanns då finns inte längre. Bara för att ta några exempel. Varför har vi då alla dessa enorma problem?
Nu kanske någon tänker: “Det här verkar vara en gnällgubbe. Det var bättre förr. Snart börjar han klaga på dagens ungdom också.” Nej, det var generellt sett inte bättre förr. Men det fanns vissa saker i Sverige då som det nu råder brist på. Det gäller både bland folk i gemen och bland politiker. Jag tänker på ord som värderingar och ansvar. Och inte bara orden, utan att man funderar över dessa begrepp och resonerar kring vad de ska betyda i vardagen och i politiken.
Man kan inte ge människor en massa rättigheter, bli förvånad över att en del missbrukar dessa och därefter förbjuda eller inskränka för alla som sköter sig.
— Ulf Cahn
I dag talar vi mer om rättigheter, hjälp och stöd. Alla ska ha hjälp. Går bensinpriset upp måste politikerna sänka det, genom sänkta skatter eller genom att ge alla bilägare pengar. Går elpriset upp måste man ge elprisstöd, det vill säga pengar, till framför allt villaägare. Jag menar inte att allt man gör är fel, men kanske börjar man i fel ände. Hur skulle det vara om man talade mer om värderingar och ansvar och mindre om rättigheter? Inte för att det är fel med rättigheter, utan för vad som händer när något brister.
Människor i behov av personlig assistans har oftast goda chanser att få hjälp genom LSS och annan lagstiftning. Barn och deras föräldrar nästan överallt i landet kan välja den skola de önskar, man är inte tvingad att gå i den som ligger närmast hemmet. Äldre och deras anhöriga kan välja hemtjänst och äldreboende. Detta är väldigt bra rättigheter. Vad händer då när det fuskas inom assistansbolag eller vissa friskolor inte erbjuder bra utbildning eller drivs av kriminella eller muslimska extremister? Då vill många politiker förbjuda och göra inskränkningar.
[ Gudrun Brunegård (KD): Nu är goda värderingar dyra ]
Sanningen är att rättigheterna måste kompletteras med ansvar och kontroll. Man kan inte ge människor en massa rättigheter, bli förvånad över att en del missbrukar dessa och därefter förbjuda eller inskränka för alla som sköter sig. Ändå är det just detta som sker just nu. Varför vill många partier nu, till och med det parti som kallar sig liberalt, förbjuda religiösa friskolor? Alla vet vi att det handlar om att en del muslimska friskolor brutit mot lagen och drivits av kriminella. Ska då judiska och kristna friskolor förbjudas och nyetablering förbjudas? Givetvis inte! Det är som att avskaffa föräldrapenningen eller sjukpenningen för att vissa fuskar.
Jag begär av ledande politiker att vara generösa och välmenande med att erbjuda folket rättigheter. Men att inte vara så naiva att man inte förstår att det alltid måste finnas kontroll och utkrävas ansvar. Det gäller både “vanligt folk”, politiker och tjänstemän. Var positiva och generösa, tala om värderingar och ansvar. Och när, för det kommer att ske, folk inte tar sitt ansvar och bryter mot lagar och regler, ha då kontroller och utkräv det ansvaret – i stället för att straffa alla som sköter sig.
