Om jag var statsminister skulle jag fokusera på vårt folks välmående. Jag skulle se till att skolan införde livskunskap som ämne, och att alla fick lära sig hur man hanterar sina känslor. För det skapar hopp, engagemang, resiliens och optimism, förutom att ge god psykisk hälsa och förmåga att hjälpa andra.
Jag skulle avsätta resurser för att alla tonåringar skulle få en egen coach – en som peppar, tröstar, pushar och gläds med en i livets alla snåriga vägval.
Jag skulle stödja alla företag som satsar på psykologisk trygghet, företag där alla medarbetare vågar uttrycka vad de tycker utan rädsla för konsekvenserna. Alla borde få känna att de tryggt kan påpeka felaktigheter och oetiskt agerande.
Jag skulle fokusera mindre på BNP och mer på Happiness Index, som visar den verkliga nivån på välmående hos befolkningen – något som dessutom har en direkt påverkan på BNP.
Om jag var statsminister skulle jag fokusera mindre på att själv hamna i historieböckerna och mer på att mina ministrar skulle göra det, på ett positivt sätt. Jag skulle påminna mig själv, om och om igen, att vi alla har två öron och en mun.
Lev som om du var en statsminister, Kim. Lev som en statsminister!
— Kim Karhu
Jag skulle utmana till en annorlunda, barnvänlig partiledardebatt, en stund i rutan då alla berömmer sina politiska motståndare som människor och visar respekt och ödmjukhet i stället för att kasta stenar på varandra.
Om jag var statsminister skulle jag uppmärksamma alla dem som tar hand om oss under livet. Jag skulle se till att alla föräldrar fick hjälp och vägledning så att de lärde sig ge sina barn det viktigaste man kan ge dem: kärlek.
Jag skulle se till att läraryrket i skola och förskola blev eftertraktat. Jag skulle se till att lyfta våra hjältar – sjukvårds- och blåljuspersonal – så att ingen behövde lämna sitt yrke på grund av överbelastning, rädsla eller dålig lön.
[ Felicia Ferreira: Partiledaren som får min röst i valet ]
Jag skulle göra allt för att Ahmed 17 år i Kramfors och Elsa 82 år i Korsberga skulle kunna vara stolta medborgare som också är medvetna om att världen och behoven finns även utanför Sverige, och att vi har fått låna jorden av våra barnbarnsbarn.
Jag skulle förmedla att “det finns inga misslyckanden, bara resultat”, och att förlåtelse och försoning är de starkaste krafterna i hela världen.
Om jag var statsminister skulle jag ha Martin Luther King som förebild. Jag skulle basunera ut att jag har en dröm, i stället för att jag har en plan som ska ut på remiss.
Jag skulle ta min fiende i hand och erbjuda samarbete, som Nelson Mandela. Jag skulle visa föredöme i att behandla alla lika, som Moder Teresa. Jag skulle visa beslutsamhet som Winston Churchill och basunera ut Ge aldrig upp!
Och medan jag skriver detta viskar en röst i mitt öra: Lev som om du var en statsminister, Kim. Lev som en statsminister!
[ Fredrik Wenell: Valår och jag är redan trött på det politiska spelet ]
Under tiden fram till valet kommer Dagen publicera ett antal texter på temat ‘Om jag var statsminister, då skulle jag ...’ där olika skribenter delar personligt vad de skulle sätta fokus på för frågor om de fick bestämma fritt.
