Debatt

Ännu flämtar hoppet om seger för det lilla riket

Till slut anföll Stormakten, med all sin aggression och tunga vapen. Det lilla riket tog skydd där det gick men försökte också försvara sig. Ännu flämtar hoppet om det lilla rikets seger, skriver Thomas Forslin.

Till slut anföll Stormakten. Det var svårt för många att ta in. Visserligen var regelbundna hot, mindre erövringar och trakasserier en smärtsam erfarenhet sedan många år. Men få trodde att Stormakten verkligen skulle eskalera till ett fullskaligt angrepp. De två rikena var ju samma folkslag med gemensam historia och inbördes gemenskap.

Det lilla riket försökte förhandla: “Internationella konventioner ger oss skydd från era angrepp!” Men Stormakten sa: “Vi bryr oss inte om internationella konventioner. Ert rike är ett tillhåll för extremister, vi måste skydda er från er själva!”

“Men vi värnar ju mänskliga rättigheter mer än ni gör. Så många far illa av ert styre. Er framgångshistoria kommer från oss. Utan oss hade ni aldrig blivit vad ni är!”

“Mänskliga rättigheter är de åsikter vi själva väljer ut! Och den sanna historien är den som vi har godkänt”, sa Stormakten. “Men vad kan vi göra då?”, sa det lilla riket desperat. “Vi vill helst att ni ska utplånas. Endast genom lydnad kan ni få leva.” Då föll en del av invånarna i det lilla riket till föga och underkastade sig Stormakten och dess olika nycker. För att få leva och behålla sitt välstånd avsade de sig sitt medborgarskap i det lilla riket. Men många bestämde sig för att ta strid. Deras rike var mer värt än livet och livet var inte till salu.

Stormakten började så gradvis inta det lilla riket, område för område. Men hur ska historien sluta?

—  Tomas Forslin

Det var väl känt att Stormakten regelbundet ljög. Förtryck kallades befrielse, förbud beskrevs som upprättelse, sanning hette lögn och censur kallades skydd.

Så anföll Stormakten med all sin aggression och tunga vapen. Det lilla riket tog skydd där det gick men försökte också försvara sig: EU-lagstiftning om föräldrars rätt att välja utbildning för sina barn efter sin tro, religionsfrihetens starka juridiska ställning. Djupare omsorg om människor än samhällets åsiktskorridorer och rättighetsparoller. Vad kristen tro betytt för utbildning, demokrati och välfärd. Alla bevis för dess betydelse för mångfald, inkludering och harmoniska sociala miljöer.

Men den Humanitära Stormakten sa: “Religion är en privatsak! Religionen ska inte påverka det offentliga, den får hållas i hemmet!”

“Det är precis den hållning som Nordkorea har, det har lett till omfattande förtryck”, invände det lilla riket. “Det är ingen dum idé”, sa Stormakten. “Vi tar de pengar ni fått så att ni inte kan driva skolor, vi hindrar era åsikter i offentlig miljö. Vissa åsikter förbjuds till och med från era egna predikstolar. Vi censurerar era argument för Guds skapelse. Vi hotar med åtal om ni säger fel i själavård och brännmärker er om ni värnar små liv som inte har fötts. Hävdar ni ert samvete inskränker vi er rätt att utöva det. Allt vi står för är sanning och allt ni står för är lögn, om ni inte låter vår sanning bli er sanning.”

Stormakten började så gradvis inta det lilla riket, område för område. Men hur ska historien sluta? Många hoppas att Sverige ska besinna sig. Inse det orimliga, förstå sin inskränkthet och det lilla rikets uppenbara kvaliteter. Inget blir bättre av att utplåna värden som byggt upp och som fortfarande håller ihop samhället någorlunda. Trots att det ursprungliga ersatts av så många andra nedbrytande krafter.

Andra inser att Stormaktens ambitioner endast kommer eskalera. Landvinningar leder till nya krav. Aggressionen upphör inte förrän fienden är helt underkastad. Få kommer egentligen att vilja leva i Sverige när segern är total. Ett rike byggt på vackra ord men som snabbt kommer urarta. Maktlöst i att upprätthålla de förvrängda paroller som den svenska statens aggressioner bygger på. Ett rike som urholkas inifrån av sin brist på historiska rötter. Och även om kristnas villkor i Sverige långt ifrån kan likställas med Rysslands ondska i Ukraina så kan tankemönster och utveckling kännas igen.

Men ännu flämtar hoppet om det lilla rikets seger. Det ser svårt ut, men där finns framtidens hopp om frihet, välstånd och ett levande demokratiskt samhälle. Kanske kan många goda krafters ansträngningar tillsammans ge det lilla riket dess seger. För människornas i de bägge rikenas skull och deras framtid.

Fler artiklar för dig