Om jag hade varit statsminister… Det är tunga ord. Jag hade hetat Magdalena Andersson och burit mer ansvar än vad min tanke kan ta in. Inte minst hade jag varit i stort behov av kristnas förböner för att kunna ta kloka beslut som är större än både mig själv och mitt parti.
En sak som jag beundrade statsministern för under pandemin, när man strax innan jul valde att ställa in alla lovläger, var hur hon talade direkt till Sveriges ungdomar. Jag hörde hur hon försökte tala in omsorg och hopp till Sveriges unga generation. Det var otroligt vackert. Och samtidigt något vi behöver fortsätta visa och kommunicera till de yngre – omsorg och hopp.
Det handlar om att möta alla de ungdomar som lider av psykisk ohälsa. Hur är det ens möjligt att en ung människa som kämpar med mörka tankar ska behöva stå i lång kö för att få professionell vård? Jag skulle som statsminister använda alla de goda krafter som på olika sätt vill möta ungdomar - som vill se dem, bekräfta dem och hjälpa dem att se hoppfullt på framtiden. Hela samhället behövs och ungdomarna behöver oss vuxna.
Vidare skulle jag arbeta mer med ungdomar i utsatta områden. Det finns en framtid i vårt land även för dem. Vi behöver dem. Deras driv och kämpaglöd. En sak jag skulle vilja göra för dessa ungdomar är att se till att deras föräldrar lättare skulle få arbete inom sina professioner. Så att de slipper vända ut- och in på sig själva på dåliga kneg bara för att se till att barnen har mat på bordet. Jag vill att de ska känna sig stolta så att deras barn ser att framtiden i Sverige tillhör också dem.
Jag vill ha ett Sverige där vi inte stirrar oss blinda på formalia utan tar till vara på allt gott och alla som vill vara med och bidra för en bättre framtid.
— Nathalie Bencic
Slutligen skulle jag vilja kasta om hela den syn vi har på utbildning och kunskap. Först vill jag säga att jag är otroligt tacksam och stolt över att vi bor i ett land som erbjuder fri utbildning. Förstår vi hur stort det är? Och samtidigt: varför har vi ett samhälle där vi premierar de som bäst lär sig genom teori? Hur kan våra praktiska och estetiska ämnen i skolan vara fullsmockade med teori? Som statsminister skulle jag låta praktiska ämnen vara just praktiska och jag skulle vilja lyfta dem som är duktiga yrkesmän, även om de blev det utanför föreläsningssalen.
Jag vill ha ett Sverige där vi inte stirrar oss blinda på formalia utan tar till vara på allt gott och alla som vill vara med och bidra för en bättre framtid. En framtid för oss själva. Men framför allt för de unga som kommer efter oss.
Under tiden fram till valet kommer Dagen publicera ett antal texter på temat ‘Om jag var statsminister, då skulle jag ...’ där olika skribenter delar personligt vad de skulle sätta fokus på för frågor om de fick bestämma fritt.
[ Fredrik Wenell: Hur många unga kommer ta sitt liv i sommar? ]
