Pingstpastor Christian Mölk har ett omvittnat engagemang för flyktingar. Jag har på nära håll kunnat följa en del av hans arbete och det är beundransvärt. Men tyvärr kan jag inte ge något lovord till Miljöpartiets politik och jag tror inte att Christian står fast vid sin uppfattning, som han skrev om i Dagen nyligen, när han ser vad Miljöpartiet faktiskt bär ansvaret för.
Den 24 november 2015 sa Sveriges dåvarande statsminister Stefan Löfven (S) och vice statsminister Åsa Romson (MP) att det behövs “ett andrum för svenskt flyktingmottagande” som “kräver att antalet personer som söker asyl och beviljas uppehållstillstånd i Sverige minskar kraftigt”.
Miljöpartiet och Socialdemokraterna införde därför en temporär migrationslagstiftning som gjorde tidsbegränsade uppehållstillstånd till norm. Alternativt skyddsbehövande fick uppehållstillstånd på bara 13 månader. Samtidigt inskränktes möjligheten till familjeåterförening för vissa skyddskategorier. Vidare tog regeringen bort möjligheten att bevilja uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter för vuxna och särskilt ömmande omständigheter för barn.
Detta innebar att grunden för uppehållstillstånd inte längre fanns för några av de mest sårbara som befann sig i Sverige. Remissinstanserna kritiserade detta starkt, men regeringen klargjorde att avsikten med förslaget var att begränsa möjligheten att beviljas uppehållstillstånd i Sverige.
Kristdemokraterna motsatte sig såväl inskränkningar av möjligheten till familjeåterförening som att bestämmelserna om synnerligen och särskilt ömmande omständigheter som grund för uppehållstillstånd togs bort. Ett KD-krav var att samtliga tidsbegränsade uppehållstillstånd skulle gälla i tre år, med möjligheten till permanent uppehållstillstånd om skyddsbehovet kvarstod. I den kristdemokratiska budgetmotionen finansierades dessa möjligheter. Det var en ekonomisk prioritering.
Flyktingar har fått betala priset när rättssäkerheten påverkats negativt och det blivit långa och utdragna handläggningstider.
— Marcus Jonsson
Verkligheten visade dock hur Miljöpartiets och Socialdemokraternas skärpningar slog orimligt hårt mot unga personer som kommit till Sverige som ensamkommande. Våren 2017 tvingades därför regeringen komplettera lagen.
Men även den så kallade gymnasielagen fick skarp kritik från flera håll. Främst eftersom möjligheten till längre uppehållstillstånd endast skulle kunna ges barn som fyllt 17 år och bedrev gymnasiestudier eller motsvarande. Barnombudsmannen och Rädda barnen menade att just detta diskriminerade barn som var mellan 16 och 17 år. Sveriges advokatsamfund påpekade att den “som blivit av med sin studieplats utom egen förskyllan” fråntogs möjligheten till förlängt uppehållstillstånd. Migrationsverket framhöll att problematiska familjesituationer kunde uppstå eftersom familjemedlemmar skulle kunna få olika långa uppehållstillstånd, där en fick ett flerårigt tillstånd medan den andra riskerade att utvisas.
[ Christian Mölk: Jag väljer Miljöpartiet - de är det mest främlingsvänliga partiet ]
Ytterligare ett år senare tvingades Miljöpartiet och Socialdemokraterna att på nytt justera den redan justerade lagen. Och återigen hördes kritik. Lagrådet skrev att “lagen var redan när den infördes år 2016 mycket komplicerad”, att ändringarna från 2017 “blev till ytterlighet komplicerade och svårgripbara” och att ändringarna som kom 2018 “innebär i olika avseenden att dessa svårigheter förstärks”. Vidare skrev Lagrådet att “gränsen här har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”.
Christian vet vilka problem en svårtolkad och komplicerad lagstiftning medför. Flyktingar har fått betala priset när rättssäkerheten påverkats negativt och det blivit långa och utdragna handläggningstider. Just detta är följden av de lagar som Miljöpartiet arbetat fram under sin tid vid regeringsmakten. Är det främlingsvänligt?
[ KD vill se fler lagliga vägar in i Sverige för flyktingar ]
Stefan Löfven och Magdalena Andersson har i debatter tagit ära för att de tillsammans med Miljöpartiet infört den strama flyktingpolitiken. Att språkrören inte talar högt om sin insats friskriver dem inte från sitt ansvar. Faktum är att Åsa Romson, Isabella Lövin och Märta Stenevi alla som språkrör och i positionen som vice statsminister har presenterat hårdare migrationspolitik. Var för sig.
När den nya migrationspolitiken presenterades våren 2021 sa Märta Stenevi att hon var “väldigt glad”. Nu är tidsbegränsade uppehållstillstånd huvudregel. Den nya migrationslagen saknar skrivningen om att barn får beviljas uppehållstillstånd “även när omständigheterna inte har samma allvar och tyngd som krävs för att bevilja ett tillstånd för vuxna”.
[ Stort DN-reportage om frikyrkliga KD-avhopp ]
Kristdemokraterna har även nu framhållit i riksdagsarbetet att alternativt skyddsbehövande ska ha rätt till familjeåterförening och att ett första uppehållstillstånd för dem på endast 13 månader är för snävt.
Den offentliga debatten eller mediernas bevakning ger inte alltid en rättvis skildring av den praktiska politiken. Miljöpartiet har kommit med starka känslor och vackert tal. Christian verkar ha fallit för det. Men känsloladdade deklarationer hjälper ringa om de inte får bäring på politiken.
