Det kanske är dags att byta infallsvinkel på biståndsdebatten, den som i dag fokuserar på om vi ska ha ett biståndsmål på 1 procent av BNP (eller som Dagens ledarredaktion föreslog nyligen: 2 procent) och huruvida pengarna i så fall också ska används till försvaret eller satsningar i migrationspolitiken. Kanske är det läge att fundera på hur mycket som faktiskt är bistånd i meningen att vi hjälper någon annan och på hur mycket vi borde investera i att försöka reparera de skador vi åsamkar jordens natur och djurliv samt mänskligheten genom vår livsstil?
Syftet med FN:s 17 globala utvecklingsmål, de som går under samlingsnamnet Agenda 2030, är att visa att en rad grundläggande företeelser måste fungera på jorden – överallt och samtidigt – för att vår värld och mänskligheten ska kunna betraktas som hållbar. Så vad har din vardag med detta att göra?
Den “enklaste” delen av bistånd är att upptäcka saker som fattas, till exempel vatten, skola eller sjukvård. Sådana problem går att lösa om vi har ekonomiska resurser. Svårare är att lösa frågan hur vi, bortom projektperioden, upprätthåller organisationen av dessa olika lösningar som borde regleras och organiseras av respektive stat.
En kanske ännu jobbigare del av detta är hur stor del av dessa problem som är direkt kopplade till den livsstil vi har i västvärlden. Hur mycket av biståndet är att sätta plåster på sår vi själva orsakat? I vår jakt på billiga varor har vi flyttat produktion och utsläpp till låglöneländer och så klart orsakat eller förvärrat klimatförändringarna som sedan länge slår hårt mot redan fattiga samhällen.
Ordet bistånd betyder att ge, men ger vi mer än vi tar från jorden och världens fattiga?
— Stina Berge
Frågan om konsumtion berör de flesta och är lätt att relatera till. Så vi gör därför en enkel tankeövning:
Om du vill bidra till det andra av FN:s global mål, ingen hunger, kan du förstås skicka pengar till någon väl vald biståndsorganisation som arbetar för skolmat eller satsningar på odling. Men för att bidra till det globala målet ingen hunger kan du också exempelvis välja en ekologisk banan när du handlar mellanmål. Om du väljer en banan som är både ekologisk och rättvisemärkt har du enligt min tolkning bidragit till minst 13 av de 17 globala målen!
[ Ledarredaktionen: Höj biståndet och skippa värdekolonialismen ]
För att ta några exempel utifrån principen bakom målet för hållbar konsumtion och produktion (mål nummer 12):
- Ingen fattigdom (mål 1) och ingen hunger (2), minskad ojämlikhet (10), anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt (8) och samtidigt god utbildning (4): Du respekterar andras mänskliga rättigheter genom att se till att den som producerat det du äter har fått betalt för arbetet och barnen till arbetarna går i skolan. Du bidrar till hållbar livsmedelsproduktion.
- God hälsa och välbefinnande (3), rent vatten (6) samt ekosystem och biologisk mångfald (15), bekämpa klimatförändringarna (13) och skapa hållbar industri, innovationer och infrastruktur (9): Du skyddar inte bara dig och de dina från gifterna som finns i de konventionella bananerna, du har dessutom skyddat människorna som odlar bananerna från bland annat cancerframkallande medel som är förbjudna i EU. För att inte tala om att du bidrar till hållbara system för vatten och mark samt bevarandet av den biologiska mångfalden.
- Fredliga och inkluderande samhällen (16), genomförande och globalt partnerskap (17): Genom att se till att människor och natur mår bra undviker vi klimatflyktingar och konflikter. Om alla börjar välja hållbara alternativ tillsammans samtidigt är vi ostoppbara i vårt arbete för hållbar utveckling!
[ Nio kyrkoledare ryter till om svenskt bistånd ]
Vi hade kunnat göra en liknande lista för alla produkter. Dessutom finns det så klart mer komplexa produkter som är långt mer förädlade. En viktig del är att undvika plast och annat som inte är förnyelsebart och nedbrytbart. Alla dessa val sätter fingret på ditt ansvar – vårt gemensamma ansvar – att se den långsiktiga vinsten med hållbarhet, bortom kortsiktiga vinster i kvartalsrapporten.
Ordet bistånd betyder att ge, men ger vi mer än vi tar från jorden och världens fattiga? Lever vi som individer, kyrkor och arbetsplatser upp till de globala målen – utan att kränka de mänskliga rättigheter och miljömål vi säger oss värna?
Snart är det val igen. Vilka lösningar presenterar våra politiker som bidrar till en hållbar framtid? Vad i de biståndspaket de presenterar är verkligen altruistisk hjälp och vad är insatser för att lindra konsekvenserna av politiska och individuella val vi i väst gjort både historiskt och som en del av vår aktuella livsstil? Och borde de åtgärderna gå på en annan budget?
Som kyrkor och samfund kan vi vara en viktig röst för det som är grunden för kärleksbudskapet. Var och en av oss behövs som en del av lösningen: Att tillsammans vara goda förvaltare av skapelsen och värna vår nästa.
