Något av det bästa med mitt jobb som debattredaktör är alla samtal jag får ha med olika människor. Forskare, teologer, troende och icketroende, politiker av alla färger. Det är så intressant, och lärorikt! Debattörernas åsikter går vitt isär, men alla brinner de för sin sak: att dela sitt perspektiv och ge människor nya tankar. De hoppas göra saker lite bättre genom att få några att tänka till, tänka om.
De allra, allra flesta är väldigt trevliga. Med mig behöver de inte debattera, jag är där för att hjälpa dem att få fram sitt budskap på bästa sätt. För mig förklarar de hur de tänker. En vill stänga alla konfessionella friskolor, en annan kämpar för att ha dem kvar. Båda har argument för sin hållning. En är övertygad om att assisterad dödshjälp är en barmhärtighetsgärning och handlar om individens frihet, en annan ser det som en fruktansvärd utveckling med devalverat människovärde som följd. En är helt övertygad om att en regering som får stöd av SD kommer slå upp dörren på vid gavel för rasism och främlingsfientlighet. En annan lika övertygad om motsatsen – att sakfrågor går att diskutera och komma överens om med samtliga partier utan att förlora sin själ, och att vad Sverige behöver inte är mer av samma i fyra år till.
Ibland, om det inte är enkelt att förstå vad debattörerna egentligen vill, ber jag dem förklara lite närmare. Oftast klarnar det. Och jag märker, inte alls sällan, att åsikten var mer nyanserad än den först kunde framstå som.
Inte så sällan har vi fördomar om andras uppfattning och tolkar det vi hör utifrån vår förförståelse. Men tänk om vi förstår fel?
Vet ni vad jag i dessa valtider saknar, och verkligen längtar efter? Samtal. Och viljan, lusten, att förstå sin meningsmotståndare. För det är inte ovanligt med missförstånd, att människor som till synes står långt ifrån varandra åsiktsmässigt dessutom förstår varandra fel. Det är sorgligt. Vi ser ju alla en lång rad stora verkliga problem som vi vill hitta lösningar på, och människor ser verkligheten från olika synvinklar. Vi har olika livserfarenheter med oss in i vår förståelse av problem och samhällsutmaningar. Att se det hjälper oss att bättre förstå varför någon har de åsikter som den har.
Men alltför ofta i den svenska allmänna debatten verkar man inte intresserad av att lyssna på den andre, bara av att föra fram sin egen uppfattning. Och så uppstår inte Mötet. Det när man lyssnar och försöker förstå varför den andre tänker som den gör. Det borde vi försöka göra oftare. Inte särskilt mycket är svart eller vitt, eller så enkelt som det ofta låter när politiker ger sig i kast med varandra i debatter.
På Dagen debatt välkomnar jag att debattens vågor går höga. Det är nyttigt, spännande och välgörande! Ingen mår bättre av att sopa svårigheter under mattan, eller stoppa huvudet i sanden – vi måste få sätta ord på våra tankar. Men förhoppningen är också att debatten ska vara saklig, lyhörd och generös. Vi tror ju inte att vi är klokast ensamma, utan att vi tillsammans bidrar, var och en med sitt, till det gemensamma bästa.
[ Felicia Ferreira: Läs inte bara sådant som bekräftar den egna tron ]
Det betyder inte att jag tror att samtal skulle utradera alla åsiktsskillnader. Inte att det slutar med att alla håller hand och sjunger kumbaya. Men vi skulle få ökad förståelse för andras perspektiv och ett mindre polariserat samhällsklimat. För få är de som uppriktigt vill någon annan eller planeten illa. Vi försöker göra vårt bästa efter vår förståelse av hur vägen dit ser ut. Inte så sällan har vi fördomar om andras uppfattning och tolkar det vi hör utifrån vår förförståelse. Men tänk om vi förstår fel?
Så vad göra? Ta del av så mångas röster som möjligt. Intresserat, med viljan att förstå. Även deras som inte tycker som du. Låt inte det första du gör vara att hamra på med dina motargument, och utgå inte från att den som tycker annorlunda är en idiot, naiv eller beredd att kompromissa med demokratiska värden. Kanske har du bara inte förstått och behöver ställa några frågor till.
Din röst och ditt perspektiv behövs. Så är det verkligen. Men glöm inte att också ta del av andras. Om vi bara läser texter av eller lyssnar till dem som tycker lika oss lär vi oss ingenting. Och står kvar och stampar på samma fläck. Så debattera mer än gärna, men läs också noggrant andras texter. Försök förstå. Kanske breder den mest farbara vägen ut sig mitt emellan våra djupa åsiktsdiken?
[ Jan-Gunnar Wahlén: Bibeln i ena handen och dagstidningen i den andra ]
