Vi i Sverige har nog betraktat oss som ett sekulärt land långt innan vi formellt blev det. Häri ligger problemet, nämligen att vi tar sekularismen för given.
Sverige blev formellt sekulärt år 2000 när staten skildes från Svenska kyrkan. Detta genom Lag om Svenska kyrkan som reglerar statens förhållande till sin tidigare kyrka. Sverige har dock inget grundlagsskydd mot framtida religiöst inflytande i politiken. Vår demokrati måste kanske någon dag handskas med att ett religiöst politiskt parti blir stort och på den vägen utövar ett religiöst politiskt inflytande. Jag säger inte att detta är troligt i närtid, men om vi värnar om vår sekulära stat är det något vi borde gardera oss emot.
De flesta känner till fyraprocentsspärren för att ett parti ska komma in i riksdagen. Men ett parti kan även komma in om den får minst tolv procent av rösterna inom en valkrets, något som i dagarna blivit aktuellt i och med partiet Nyans stora framgångar i framför allt en del förorter i storstadsregionerna. Detta innebär en reell risk att ett utpräglat religiöst parti får mandat i riksdagen inom överskådlig tid. En sådan utveckling kan leda till en allt bredare religiös påverkan i politiken på sikt.
En demokrati riskerar alltid att hamna i ett tillstånd av “majoritetens tyranni”. Det vill säga att en majoritet av medborgarna förtrycker en minoritet. Grundlagsskydd, som är extra svåra att ändra, är till för att undvika detta tyranni. Ingen vill att den religion som man själv inte tillhör ska ha en särställning i samhället.
Utan sekularismen riskerar varje livsåskådning som inte tillhör statsreligionen att diskrimineras.
— David Rönnegard
Sverige är i dag implicit sekulärt då vi saknar statsreligion, men vi borde bli explicit sekulära genom att befästa i grundlagen att staten inte ska ta parti för någon religion eller livsåskådning. Det är först när staten är livsåskådningsneutral som alla livsåskådningar kan få lika frihet att verka.
Vi borde alla, oavsett livsåskådning, omfamna sekularismen. Eftersom sekularismen är en garant för tankefriheten är den även en garant för religionsfriheten. Detta uppmärksammas sällan i den svenska debatten. Vid USA:s grundande befäste man separationen mellan stat och religion i grundlagen, inte för att grundarna saknade religiös tro, utan för att möjliggöra att alla religioner och livsåskådningar ska kunna verka fritt. Utan sekularismen riskerar varje livsåskådning som inte tillhör statsreligionen att diskrimineras.
[ Steven Crosson: Avgjorde islamismen valet? ]
Om vi är riktigt ärliga med oss själva så vet ingen av oss egentligen svaren på de stora frågorna. Ingen vet om vi lever vidare efter döden, vad gud vill, eller om gud finns. Den som påstår sig veta med fullständig säkerhet är den första som borde lämna bordet. Om vi kan enas om detta borde vi kunna enas om vikten av att stat och religion ska vara åtskilda. När det kommer till politiken, om hur vi ska leva tillsammans, måste vi förlita oss på vad vi vet här och nu. Det världsliga. Inte på det som ingen kan veta, eller vad någon vill ska vara sant.
Lagar som ska gälla alla kan inte få baseras på en viss personlig tro om en gudomlig vilja.
— David Rönnegard
Bortsett från matematiken finns det inga absoluta bevis, det finns bara bättre eller sämre evidens. När evidens inte räcker till för att övertyga består den religiösa tron även av en vilja att tro (så kallad faith på engelska). Visst vore det fiffigt att undvika döden om vi bara följde den rätta läran?
Trots att Humanisterna och religiösa organisationer har olika åsikter om meningen med livet och vad som händer efter döden kanske vi kan enas om att vara intellektuellt uppriktiga om vad vi inte vet. Då ingen religiös tro kan erbjuda tillräcklig evidens för att övertyga alla andra, låt oss då förhålla oss till den världsliga kunskap vi kan enas om. Rättigheter kring äktenskap, abort, och dödshjälp måste då diskuteras utifrån vad som är bäst för oss människor på den här planeten. Lagar som ska gälla alla kan inte få baseras på en viss personlig tro om en gudomlig vilja.
[ Moderaterna föreslår stora lagförändringar om religion ]
Ett sekulärt grundlagsskydd behöver undanröja ett flertal hinder. Dels måste Lag om Svenska kyrkan ändras då den uttryckligen reglerar en religiös organisation annorlunda än de andra. Dels att Successionsordningen i själva grundlagen säger att statschefen (det vill säga kungen eller drottningen) måste vara medlem i Svenska kyrkan. Detta är inte förenligt med en explicit formulering i grundlagen om att staten ska vara livsåskådningsneutral. Att något är svårt är dock inte skäl att avstå om målet är tillräckligt viktigt.
Humanisterna är den organisation som främst förespråkar sekularismen, men även religiösa livsåskådningsorganisationer borde vara lika entusiastiska. Vi har alla ett intresse av att inte diskrimineras. Kan detta vara en gemensam nämnare? Låt oss alla slå vakt om sekularismen och arbeta för ett grundlagsskydd.
