Jag tror inte att kyrkan har något specifikt problem genom att hon valt Logos framför Eros, vilket John Sjögren menar i sin kulturessä Kristna har förträngt erotiken – därför breder pornografin ut sig. Tvärtom tror jag att kyrkan får problem om hon inte följer och lyder det Logos som Johannesevangeliets prolog talar om och som översatts till Ordet.
Det är sant att många av den kristna kyrkans tänkare ofta i sina skrifter lutat sig mot den antika filosofin. Att det inom grekisk filosofi ofta brukade ordet Logos finns i Bibeln innebär dock inte att den blivit influerad av grekisk filosofi.
Hos de apostoliska fäderna är aposteln Paulus lära om rättfärdiggörelse av nåd allena genom tron allena i stort sett frånvarande. “Skillnaden i teologiskt djup mellan den bibliska kanon och de apostoliska fädernas skrifter är övertygande bevis på att den förra är gudomligt inspirerad men inte de senare”, skriver den amerikanske filosofen John Frame i sin bok, A history of western philosophy and theology.
Senare, bland det andra århundradets kristna tänkare, var antitesen mellan kristendom och grekisk filosofi påtagligt frånvarande – en antites som däremot demonstrerades av aposteln Paulus på Areopagen inför traditionella avgudadyrkare samt stoiker och epikuréer, där han uppmanade dem att omvända sig från sitt avguderi.
Även sanningen om vårt förhållande till erotiken står att finna i Guds ord.
— Bo Westin
Bland dessa kristna tänkare var det sällsynt med varningar för “världens visdom”, den andliga krigföringen enligt Kolosserbrevet 2:8. De sökte efter en gemensam grund med filosofin, ville gärna bära “filosofens mantel” och erhålla intellektuell respekt från “filosofernas samfund”. Här tycker jag mig se likheter med vår egen tid.
Den person som benämns Ordet, alltså Jesus Kristus, står stadigt på den grund som Gud gett oss i Bibeln, allt från Första Moseboken till och med Uppenbarelseboken – de ord som han vakat över för att bevara dem från mänskliga irrläror. Jesus var sann människa och Gud, med nådefull sanning och sann nåd som i ord och handling visade vem Gud är.
Även sanningen om vårt förhållande till erotiken står att finna i Guds ord som kyrkan med hjälp av Ordet har att förvalta, den tro “som en gång för alla har anförtrotts de heliga”.
I Johannesevangeliet 1:17 läser vi att “Lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.” Att kristna skapat småsinta syndakataloger ska inte läggas kristendomen till last, det bottnar i den fallna människonaturens böjelse för moraliserande och oförmåga att leva ut Kristi liv genom vishet och den helige Andes frukter. Det motsatta diket heter billig nåd och praktiseras tyvärr ofta i vår tid.
Påståendet att kyrkan skulle ha valt Logos, i betydelsen av det ordnade och logiska tänkandet, på bekostnad av det rent lustfyllda, animaliska och sinnliga i den mänskliga sexualiteten är att måla med väldigt breda och snabba penseldrag. Det ger associationer till grekernas dyrkan av de olympiska gudarna Apollo och Dionysos. Sexualiteten hör enligt klassisk evangelisk teologi hemma i den äktenskapliga föreningen mellan en man och kvinna, grundad i ömsesidig omsorg, respekt och Guds välsignelse.
[ Läs tidigare inlägg | Julia Schönning Landin: Sex bör anpassas efter kvinnans fysiologi ]
Att sedan förorda att kyrkan borde ha plockat upp och förfinat den erotik som funnits och finns i den hedniska världens kulter, inte sällan i gudinnekulter, och mena att det är ett uttryck för manlig kodning att så inte skett, låter märkligt. Hur menar Sjögren att den okontrollerbara erotiken måste bejakas och levas ut?
Att pornografin brett ut sig beror knappast på att kyrkan förträngt erotiken, snarare då att kyrkan misslyckats med att förmedla Guds goda vilja och ordning med sin skapelse.
