Nu väntar eftervalsanalys hos samtliga partier. Vissa partier gör det av nödvändighet, andra mer utifrån en positiv känsla. Oavsett vilket finns det några perspektiv som jag tycker samtliga bör väga in.
Jag är uppvuxen i en liten småstad under 1970- och 1980-talen. Att diskutera politik och samhällsutveckling har alltid varit både tillåtande och önskvärt i den miljö jag rört mig. För egen del har jag dock alltid sett Dag Hammarskjöld som ett slags förebild; någon för vilken det närmast är ett kall att inte vara politiskt aktiv utan tvärtom vinnlägga sig om att se fördelar hos alla partier. Att helt enkelt stå politiskt obunden.
Under mina uppväxtår upplevde jag de politiska spänningarna kring politikens innehåll som väldigt spännande. Också då var det jämt mellan blocken och maktskifte skedde efter flera val (inte minst 1976, jämviktsvalet 1979 och 1982). Jag uppskattade att höra vad politikerna hade att berätta om sin egen politik, om vad de själva ansåg vore bäst sakpolitiskt i olika frågor. Detta låter kanske främmande för någon som växer upp i dag, men tro det eller ej: När jag växte upp fanns det faktiskt politiker som berättade om sin egen politik utan att retoriskt kasta skit på andra.
Nu har pendeln helt vänt. När jag har lyssnat på partiledardebatterna, statsministerkandidatdebatterna eller enskilda politikerintervjuer är det få som pratar om sin egen politik. Tvärtom lyfter i stort sett alla upp den “andra sidans” upplevda politik och argumenterar för hur hemskt det är för oss alla om vi röstar på “fel” sida.
Tryck inte ned era politiska motståndare genom etiketterande eller med ord som signalerar attack, idioti och förakt utan prata i stället om er politik.
— Mats Uddin
Under valdagen gick jag in på några Instagramkonton för att göra en egen liten analys. Jag tittade på reels från en socialdemokratisk minister, en statsministerkandidat på högerkanten och ett språkrör som enbart framförde “andra sidans” upplevda skevhet.
En partiledare på högersidan gav ett antal exempel på hur fel det hade gått på grund av sittande regering, varav minst två som jag omedelbart kunde inse att inte S tagit beslut om, utan som var ett arv från tidigare borgerlig regering (exempelvis indelningen i elområden i Sverige).
[ Kyrkor i Halland stängs - behöver spara el ]
Detta är bara några exempel och då har jag ändå inte nämnt hur politikerna försöker smeta på varandra olika etiketter och färger. Hur har det blivit så här? Tror politikerna att vi väljare inte längre vill ha politiskt innehåll beskrivet för oss, utan i stället vill höra vilken deras uppfattning är om “den andra sidan”? Varför har politiker i hög grad gått från att framföra sin egen politik till att prata skit om andra?
Det är här eftervalsanalysen kommer in. Det heter ju att vi får de politiker vi förtjänar. Jag antar att detta således är en del av vårt samhälle just nu. Där vi pratar illa om varandra, sätter etiketter på varandra som egentligen inte stämmer, misskrediterar varandra och gör allt för att framställa “den andre” så ofördelaktigt som möjligt.
I en demokrati ska det vara högt i tak och man ska få tycka olika. Men när olikheterna inte ens framförs utan det i stället är pajkastning om “den andra” som blir det centrala, då har vi kommit en bra bit bort från det som gagnar politiken och vår älskade demokrati.
Den etiska modell med kärlek som grundbudskap som Jesus stod för är just nu långt borta. Ni vet, kärlek gentemot alla, oavsett om det är en fiende eller vän. I detta sammanhang är det värt att nämna Martin Luther King junior, som en juldagsmorgon år 1957 i en predikan framförde följande oförglömliga ord utifrån Jesus kärleksbudskap gentemot fiender: “Darkness cannot drive out darkness, only light can do that. Hate cannot drive out hate, only love can do that.”
Slutsatsen är egentligen ganska enkel, men just nu verkar få anamma dess praktikalitet. Om du inte gillar “den andra” sidans retoriska sätt om hat och polarisering, polarisera då inte själv. Hat sprider hat, attack sprider attack, och förakt genererar mer förakt. För mig handlar det därför om att om du vill undvika hat i ett samhälle så sprider du i stället kärlek.
Som gammal HR-direktör och chef vet jag att det fungerar att bekräfta bra beteenden och att det är mycket mer effektivt än att bestraffa dåliga beteenden. Detta är något samtliga partier bör ta med i sina eftervalsanalyser – det gäller båda sidor på den politiska skalan.
Ett ödmjukt medskick från mig till alla politiker är därför att fortsättningsvis, i de politiska utspel ni ämnar göra, låta ljuset leda er. Tryck inte ned era politiska motståndare genom etiketterande eller med ord som signalerar attack, idioti och förakt, utan prata i stället om er politik och sprid kärlek åt era politiska motståndare.
Respektera att andra tycker annorlunda och låt det stanna vid det. Det kallas demokrati. Om ni vill att människor ska tänka annorlunda, ja, då får ni vara annorlunda. Om ni vill att era politiska motståndare inte ska sprida hat, ja, då får ni sprida kärlek.
[ KD-politiker säger sig ha petats efter att ha vägrat SD-samröre ]
Lyssna på Jesus och Martin Luther King. De visste vad de pratade om. Var ljuset och inte mörkret!
