Motion 83 en väg mot målet att alla präster ska vilja viga samkönade

Vi, som tillhör Öppen kyrka – en kyrka för alla (Öka) i kyrkomötet, vill gärna ge några tankar i anslutning till debattartikeln skriven av representanter för Frimodig kyrka angående motion 83 till årets kyrkomöte.

Öka:s idéprogram, som utökades och delvis omarbetades inför kyrkovalsrörelsen 2021, har en punkt under rubriken Jämställdhet där det står “att Svenska kyrkan fattar beslut som leder till att alla präster på sikt med självklarhet viger såväl samkönade som olikkönade par”.

Många av dem som gav sin röst till Öka tror vi också stöttar oss i att fortsätta det arbetet framåt. Några frågor inställer sig så klart, dels vad betyder “på sikt”, dels hur ser vägen mot målet ut? “På sikt” menar vi behöver utläsas som “i alla fall under den tid som vi verkar som förtroendevalda”. Det betyder helt enkelt inom denna eller nästa mandatperiod.

Hur ska då vägen till vårt uppsatta mål se ut? Ja, det är det något snårigare att ge ett enkelt svar på. Ett försök i år blir just den motion som hänvisas till, nummer 83, om att tydliggöra i kyrkoordningen om vad som gäller när det kommer till diskriminering. Det är inte säkert att det är rätt väg att gå, vi får helt enkelt invänta debatt och beslut under årets kyrkomöte, och se vad dialogen med läronämnden kan leda till.

Kanske något skaver och så får det helt enkelt vara. Sådant är arbetslivets villkor.

—  Margareta Karlsson och Karin Janfalk, Öka

Ett är säkert, att den ordning vi har i dag skaver för många av oss. Därför vill vi också vädja till biskopsmötet (och delvis läronämnden kanske) att tydliggöra vägen till sin fastlagda målbild: Att alla präster med glädje viger även samkönade par.

Kanske skulle det bli lättare om vi kunde gå den vägen tillsammans, i öppenhet och samtal. Då kunde vi sluta med att skicka små meddelanden till varandra, motioner åt ena hållet och läronämndens yttrande åt andra hållet. För skytteltrafiken kommer inte att upphöra förrän en lösning är på plats.

[ Frida Park: Vilken kyrka vill Svenska kyrkan vara? ]

Så kommer vi till det som gäller åsikter och dess friheter och tanken att vi inte behöver vara eniga i alla frågor för att kunna tillhöra samma kyrka. Det kan vara vanskligt, och dock menar vi att det måste gå att skilja på åsiktsfrihet och handlingsfrihet.

De flesta av oss som har ett arbete att gå till gör säkert det med insikten att det finns sådant i mitt arbete och gentemot min arbetsgivare som jag inte håller med om. Ändå ställer jag mig till förfogande, gör mitt jobb och är glad över att min och arbetsgivarens värdegrund till största delen överlappar varandras. Och som sagt, kanske något skaver och så får det helt enkelt vara. Sådant är arbetslivets villkor.

Vår bestämda mening är också att det är medmänniskan som i detta ärende, som i alla ärenden, behöver vara i fokus. Inte de enskilda präster som av olika skäl avstår från vigsel av samkönade par. Det är inte endast de cirka etthundrafemtio samkönade par som vigs varje år som berörs av hur vi i kyrkan lyckas hantera denna sak.

[ Ärkebiskop Antje Jackelén: ”Man kan inte tvinga präster att viga samkönade par” ]

Samkönade par finns i konfirmandgruppen, i unga ledargruppen, i gudstjänstgemenskapen, vid soppluncherna, i internationella gruppen, vid de kyrkliga handlingarna. Dessutom familjer, släktingar och vänner runt dessa. Och inte att förglömma – alla de människor som brottas med och/eller funderar över sin könsidentitet, sexuella läggning och annat som berör den egna personen. Vilken förkunnelse ljuder, hur ser det ut i undervisningen runt samlevnadsområdet, på församlingarnas hemsidor, i församlingsblad med mera?

Så till sist, den ordning som i dag gäller den gäller. Och samtidigt, för medmänniskans och världens skull, tar vi oss rätten att jobba på med att tillsammans finna en ordning som till sist leder oss fram till en gemensam tydning också när det gäller vigsel av samkönade par.

[ Kyrkornas syn på samkönade äktenskap – år för år ]