Låt oss tala och sjunga om himlen och det kristna hoppet i vår tid! I Dagens Nyheter den 25/9 fanns en text av Karl Ove Knausgård: Vad hände med ljuset som gjorde mamma till mamma. Texten handlar om avsaknaden av ett hopp, och längtan efter liv efter döden. Och hur människan kan förhålla sig till det.
Det är en sorgesam text, som ett nödrop, tänker jag, i vår sekulariserade tid. Och jag slås jag av tanken att vi som kristna numera talar och sjunger alltmer sällan om vårt himmelska hopp i våra församlingar.
Om det någonsin har varit viktigt att tala om det himmelska hoppet så är det i dag. Det innebär inte att vi inte vill leva här och nu och ta ansvar för vår stund på jorden. Men var lyser evangeliets ljus och kraft och budskap om ett hopp efter döden fram i vår sekulariserade tid? Eller var borde det lysa fram?
Det finns en längtan hos människor, även i vårt sekulariserade land, efter att komma hem till Gud.
— Kerstin Hurtig
Naturligtvis i våra gudstjänster, men också i våra enskilda liv som kristna. Egentligen överallt där “ordet är fritt“. Evangeliets budskap om Guds kärlek till alla människor och att Gud vill ge oss ett evigt liv genom tron på Jesus vår Frälsare! Och att det finns en himmel! Hur många sånger har inte skrivits på detta tema? Hemlandssånger, kallar vi dem. Låt oss igen börja tala om himlen och sjunga hemlandssånger. Må vi visa på det kristna hoppet och både leva ut och tala om Guds kärlek.
Det finns en längtan hos människor, även i vårt sekulariserade land, efter att komma hem till Gud. Komma hem, både i denna tid och den stund då människor en gång ska gå ut ur tiden.
Låt oss inte som troende själva bli sekulariserade och sätta vårt ljus under skäppan. Låt tvärtom evangeliets goda nyheter och vårt himmelska hopp lysa upp vårt land. Det ljuset behöver lysa klart och värmande, för den här världens skull.
[ Carl-Henric Jaktlund: Låt folk förstå att de duger för himlen ]
