Torsdagen den 29 september gjorde jag tillsammans med mitt band och hundra barn, de flesta med invandrarbakgrund, en konsert för Världens barn i Pingstkyrkan Södertälje. Hela kvällen andades framtidstro och att vi kan göra världen lite bättre. Dagen efter kom rapporten om att ytterligare en ung människa i just Södertälje fallit offer för det meningslösa våldet. Dagen efter skjuts ännu en man ihjäl i samma område.
Så många känslor far igenom hela min kropp. I mer än fyrtiofem år har jag ägnat mitt liv åt att få barn att förstå att man duger som man är, även om man känner att man inte är som alla andra. För mer än tjugo år sedan mötte jag barn som hade tvingats in i situationer där de känt sig tvungna att fungera som kurirer åt vuxna och leverera droger, så fenomenet är inte nytt. De barnen är vuxna nu, och många av dem är i dag en del av den kriminella verksamheten. Många har sett signalerna men få har gjort något åt det.
Mitt hjärta blöder. Många av de barn som jag genom åren har träffat i Stockholms så kallade utsatta områden sitter i dag fast i kriminalitet. Alla dessa barn som sjöng med mig i sången Alla är lika mycket värda har kommit så långt från det som var tänkt att bli deras framtid.
Jag tror inte på längre tid i fängelset, eller på att utvisa hela familjer på grund av att en son gjort sig skyldig till ett brott. Vi måste konstatera att samhället på många sätt har misslyckats, men det betyder inte att det är kört. Jag vägrar inse att vi inte kan få Sverige att bli ett föredöme för resten av världen, ett land där alla får en chans att bli den som man är tänkt att vara.
De barn som jag sjöng med i torsdags, vad jag önskar att deras liv ska bli ett liv där de förverkligar sina drömmar, där inget hindrar dem att få bli det som är tänkt för deras liv. Som jag ofta säger till eleverna som jag möter: Vi gör allt för att göra världen lite bättre.
[ Perla Bjurenstedt turnérar med skolbarn sedan 1975: Ibland när de sjunger gråter jag ]
