Årets valrörelse har av många uppfattats som kanske den smutsigaste och mest konfliktinriktade någonsin. Ett ord som ofta återkommit är “polarisering”. Bland annat skrev Mats Uddin nyligen en läsvärd text på Dagen debatt i vilken han efterfrågade att politiker ska använda sig av ett mer kärleksfullt bemötande gentemot sina meningsmotståndare.
Det är ett medskick som KDU delar. Därför vill vi gärna komplettera diskussionen med ett eget lösningsförslag, nämligen den så kallade generositetsprincipen, och ge praktiska exempel på hur den kan användas för att dämpa skadlig polarisering. Innan dess behöver vi dock definiera några begrepp.
“Åsiktspolarisering” är en situation när väljare blir mer och mer olika varandra åsiktsmässigt, det vill säga i sakfrågor. Det är något som i sig självt inte behöver vara dåligt. Beroende på vilka frågor som är på dagordningen är det naturligt att väljarna ibland befinner sig långt ifrån varandra.
Det finns däremot en annan form av polarisering, så kallad “affektiv polarisering”, där Sverige ligger högt i internationella jämförelser. Vid affektiv polarisering placeras känslor – och inte sakpolitik eller ideologisk övertygelse – i centrum. De spänningar som återfinns i samhället speglas av de känslor som olika partianhängare har för varandra, snarare än faktiska sakfrågor.
Demokratirådets rapport från 2021, där väljarna fått placera partier i en skala från “starkt gillar” till “starkt ogillar”, konstaterade att den affektiva polariseringen ökat. Rapporten fastslog även att konfliktnivån i riksdagen förhöjts genom fler reservationer och en mer negativ ton i riksdagsdebatter. Det intressanta är dock att den ökade konfliktnivån, enligt rapportförfattarna, inte kunde förklaras av ett större ideologiskt avstånd mellan ledamöterna.
Låt oss nu ge exempel från årets valrörelse på vad som, menar vi, bidrar till affektiv polarisering. Gustav Fridolin (MP) kommenterade M/SD/KD/L:s stora popularitet bland högstadie- och gymnasieelever med att unga blivit “politiskt egoistiska”. Ett annat exempel är den socialdemokratiska ledarskribenten Göran Greider som nyligen skrev, i en tweet, att “Högerblocket tror inte mycket gott om människor och det drömmer bara mardrömmar om samhället. Så jag [Greider] lägger rösten på den andra sidan, som tror mer både på människorna och de samhällen de kan skapa.”
Det finns självklart många fler exempel att ge. Men det som särskilt utmärker ovan nämnda citat är hur Fridolin och Greider antar ett direkt negativt uppsåt hos de väljare som röstade på ett annat alternativ än fortsatt vänsterstyre. I Greiders tweet blir det särskilt tydligt eftersom han dessutom visar att vänstersidan är “de goda”, för de “tror gott om människor och samhällen”.
Med ovanstående som bakgrund är vi redo att föreslå ett verktyg som kan dämpa polariseringen. Inom filosofin återfinns den så kallade “generositetsprincipen”. I praktiken tillämpas principen när man läser en text – eller har en diskussion – där man gör ett antagande om att ens meningsmotståndares skäl för att ha en annan uppfattning är rationella. Detta innebär att man, åtminstone inledningsvis, inte tillskriver ett negativt uppsåt som motivering för varför en person har en viss åsikt.
Orsaken till varför en övervägande majoritet av högstadie- och gymnasieelever sympatiserar med högerpartier förklaras genom generositetsprincipen med rationella argument så som oro för kriminalitet och privatekonomi, snarare än med egoism. Principen utgår från att det är ett missnöje med förd invandringspolitik som är motivet till varför någon röstar på Sverigedemokraterna snarare än fascism. Den lyfter önskan om ett samhälle med lägre skattetryck och mer individuell frihet som skäl till varför någon inte röstar på vänsterblocket, i stället för att utgå ifrån att högern “drömmer mardrömmar om samhället”.
På samma sätt tillskriver generositetsprincipen en oro för miljön som skäl för varför någon inte vill sänka reduktionsplikten, snarare än att denne inte bryr sig om dem som bor på landsbygden. Eller att en person är orolig för minskat offentligt åtagande som anledning till varför denne röstade på Socialdemokraterna även detta val.
Vi i KDU vill medverka till ett bättre samtalsklimat. Därför har vi – utöver att lyfta generositetsprincipen – en enkel vädjan till våra meningsmotståndare: Berätta för oss när vi brister. Berätta om vi fultolkar, är respektlösa eller tillskriver er negativa uppsåt som ni menar inte stämmer.
Vi vill att KDU:are ska uppmuntra vänner och personer i sin närhet som är engagerade i exempelvis SSU. Vi vill inte att släktmiddagar förstörs för att någon i familjen har en annan syn på reduktionsplikt eller privata alternativ i välfärden. Vi vill ha sann åsiktstolerans och ett samtalsklimat i vilket människor inte behöver skämmas för vad de tycker och vi möter våra medmänniskor med respekt.
Vi vill också avsluta med att konstatera att det har varit ett privilegium att få möta så många skickliga – och trevliga – vänsterpolitiker under valrörelsen 2022.
