Efter Dagens kartläggning av frikyrkosamfundens utveckling mellan 2012–2020 har det återigen blossat upp ett samtal om frikyrkans kris och framtid i vårt land. Lennarth Hambre frågar på ledarplats den 5/10 om det ens finns en krismedvetenhet i frikyrkan. Jag tror att alla vi som arbetar i och leder församlingar med krympande medlemsantal känner av allvaret i situationen.
Ledningsgruppen för Pingst omstart skrev nyligen en debattartikel där de ställde frågan om vad är vi beredda att göra för att få se en annan utveckling i frikyrkoförsamlingarna, och den 8/10 skriver Dan Salomonsson att krisen, “den bär en ledare inom sig dag och natt”. Så är det. Statistiken talar sitt tydliga språk, vi kan alla vara överens om att vi befinner oss i en kris för frikyrkan. Även den församling som jag är med och leder, Pingstkyrkan Osby, har de senaste åren haft vikande medlemsantal.
Om vi lyfter blicken lite och tittar på statistiken i Skåne där jag bor så visar den senaste Frikyrkoundersökningen att endast 0,9 procent av landskapets cirka 1,4 miljoner invånare tillhör en frikyrka.
Joshua Project är en organisation som kartlägger onådda folkgrupper i världen. Deras definition av en onådd folkgrupp är när färre än 2 procent av befolkningen är aktivt kristna. Enligt den definitionen så håller skåningarna på att bli en onådd folkgrupp. Sverige är ett missionsland och som församlingar och kristna behöver vi agera därefter.
Under väldigt lång tid har vi bett om väckelse i Sverige. Låt oss lära oss av dem som lever i den.
— Johan Stenström
Jag håller med Dan Salomonsson om att Jesus uppmaning i missionsbefallningen är vårt viktigaste uppdrag och kärnan i varje församlingsverksamhet. Jag tror också att de flesta församlingsledningar skulle hålla med om det. Vi vet att vi ska göra lärjungar till Jesus och varför vi ska göra det, men väldigt få har förklarat för oss hur vi ska göra det. Ofta antas bara att det är det som vi gör i våra församlingar.
Men statistiken visar att så uppenbarligen inte är fallet. Vi kan inte blunda för att vi har en lärjungakris i kyrkan i Sverige och västvärlden. Så var kan vi hämta inspiration och uppmuntran i vårt arbete att göra efterföljare till Jesus?
Här har jag funnit mycket hopp och vägledning från våra trossyskon i Afrika, Asien och Mellanöstern. Från våra missionsorganisationer. För samtidigt som vi har en kris i väst växer kyrkan explosionsartat i syd. Aldrig tidigare har så många människor kommit till tro på Jesus som det gör i dag. Den största tillväxten sker i det som kallas för Disciple Making Movements, eller på svenska: rörelser av lärjungar som gör lärjungar.
[ Dan Salomonsson: Hör larmsignalerna och gör något innan församlingen dör ut ]
Huvudfokuset i dessa rörelser är just att göra lärjungar till Jesus som gör nya lärjungar som sedan i sin tur gör nya lärjungar. De arbetar målmedvetet och fokuserat mot detta med enkla metoder. Många av dessa rörelser leds av helt vanliga människor som engagerar sig i Jesus mission. Frukten av deras arbete är multiplicerande församlingar som är fulla av liv.
Min erfarenhet efter att ha arbetat i en krympande församling på en mindre ort i några år är att svaret på frikyrkans kris inte finns i flashiga predikanter och församlingar från andra sidan Atlanten utan rakt under näsan på oss – i våra missionsorganisationer. De senaste åren har till exempel Pingst missionsorganisation Ibra börjat arbeta målmedvetet med att få igång rörelser av lärjungar som gör lärjungar på Swahilikusten. Frukten av deras arbete är enastående! Flera hundra nya bibelupptäckargrupper och församlingar har startats.
EFK-missionären Victor John har varit med och startat en av Indiens största och snabbast växande kristna rörelser i modern tid där över 20 miljoner människor har kommit till tro på Jesus sedan 1996. Varje år planteras tusentals nya församlingar i rörelsen. Utöver världen lyfts Victor John och rörelsen som han varit med och startat fram som ett exempel, men här hemma har vi knappt hört talas om honom. Varför bjuds inte han in till våra konferenser?
[ "Krisen är att kyrkan inte formar lärjungar" ]
1980 sändes 65 procent av världens missionärer ut från västvärlden men 2020 var situationen den omvända: 63 procent av missionärerna sändes ut från det globala syd och endast 37 procent från väst.
Det är uppenbart att våra syskon i syd och våra missionsorganisationer lyckas med något som vi inte lyckas med. Låt oss lyssna på dem. Ge dem mer än tio minuter i våra pastorskonferenser. Låt dem lära och vägleda oss i hur man gör lärjungar till Jesus. De har en tydlig plan och strategi för hur man gör det och som fungerar i många olika kontexter och kulturella sammanhang.
I evangelierna talar Jesus nästan ingenting om församling men jättemycket om hur man gör lärjungar. I Sverige talar vi jättemycket om hur man gör församling men väldigt lite om hur man gör lärjungar. Men våra missionsorganisationer vittnar om att när vi lyckas med att göra lärjungar så får vi också livskraftiga växande församlingar. Under väldigt lång tid har vi bett om väckelse i Sverige. Låt oss lära oss av dem som lever i den. Vad är det de gör som inte vi gör?
