Jag är specialpedagog på en skola för årskurs 4-9 som har 720 elever. Jag arbetar även som specialpedagogisk rådgivare/samordnare för ytterligare 45 skolor i Sverige och är en del av elevhälsan. De senaste nio åren har för varje år andelen elever med panikångest, stress, ätstörning samt allvarlig närvaroproblematik i skolan ökat markant.
Och för varje år som går skriver jag som specialpedagog fler åtgärdsprogram och förbereder fler beslut om anpassad studiegång för elever som inte orkar med och som mår dåligt. Fler och fler lärare och specialpedagoger efterfrågar också verktyg för att kunna hantera något som inte ingår i lärarutbildningen: psykisk ohälsa.
I sin ledare den 6:e oktober skriver Steven Crosson att upplevelsen av stress, ångest och nedstämdhet förvisso ökar men att Sverige inte är inne i en pandemi av psykisk ohälsa. Crosson skriver att den allvarliga psykiska ohälsan inte har ökat och att självmordstalen totalt sett sjunker. Men att inte allvarliga psykiatriska diagnoser, som schizofreni, ökat betyder inte att vi inte är inne i en pandemi av psykisk ohälsa.
Ökningen av just stress, ångest och nedstämdhet är så oerhört påtaglig bland barn och unga att det inte går att blunda för. I Dagen den 11:e oktober kunde man i en notis från TT läsa att självmordstalen ökat något inom gruppen 20–29-åringar.
Rädslan för att inte få godkänt i alla ämnen leder till psykisk ohälsa med stress, ångest och nedstämdhet som följd.
— Jennifer Jansson
Jag har funderat mycket över vad denna ökning beror på, för att det är en ökning av psykisk ohälsa bland Sveriges unga går inte att förneka.
Under en period för cirka tre år sedan beskyllde vi våra smartphones för den ökade psykiska ohälsan. Att hjärnan blir beroende av de kickar som smartphones ger oss skulle alltså ligga till grund för den ökade psykiska ohälsan bland barn och unga. Om det är sant eller inte låter jag vara osagt, men i mina öron låter det som att det inte är den enda orsaken.
Jag fortsatte min efterforskning i hopp om att hitta ytterligare svar på frågan varför stress, ångest och oro ökar bland barn och unga. Folkhälsomyndigheten har skrivit rapporter om barn och ungas psykiska hälsa, och i sin rapport Därför ökar psykisk ohälsa bland barn och unga konstateras ett samband med skolan och skolprestationer.
Världshälsoorganisationen (WHO) har också undersökt ungas mående. I WHOs undersökning tillfrågades 15-åringar i 40 länder hur de upplever sitt mående. Medan våra nordiska grannar hamnar bland topp tio i den mätningen hamnar Sverige på sjunde plats från slutet.
Man kan också se i befintlig statistik att kurvan över ungdomar som mår dåligt pekar uppåt från år 2012. Vad hände 2012? Ungefär då skedde faktiskt intåget av smartphones, men vad som är ännu viktigare att titta på är den skolreform som infördes 2011 och som började få effekt något år senare, alltså 2012. Läroplanen gjordes om och betygskriterierna likaså. Konsekvensen av denna reform blev att för att uppfylla betygskriteriet för godkänt, det vill säga ett E, höjdes kraven och det blev svårare att få godkänt i alla ämnen.
[ Frida Park: Den fina och fula psykiska ohälsan ]
I dag lämnar fler unga grundskolan utan fullständiga betyg och andelen elever som lämnar gymnasiet med fullständiga betyg är en av de lägsta i hela EU. Rädslan för att inte få godkänt i alla ämnen leder till psykisk ohälsa med stress, ångest och nedstämdhet som följd.
När en elev lämnar grundskolan utan fullständiga betyg minskar chansen att komma in på en gymnasieutbildning. Utan en gymnasieutbildning ökar risken att bli arbetslös. Utan arbete blir det ännu svårare att få en bostad. När en ung människa i dag ställs inför denna kedjereaktion baserad på deras prestationer redan i grundskolan är det inte så konstigt att de kan bli stressade, får ångest och bli nedstämda. Att självmordsstatistiken ökat något för just personer mellan 20–29 år som i början av sitt vuxenliv möter svårigheter och motstånd som vi byggt in i vårt samhällssystem är inte heller att undra på.
När jag var ung sjöng vi “Jesus han är svaret för vår värld i dag”. Det tror jag på. Även i all denna olustiga statistik om psykisk ohälsa ser jag att vi som församling i dag har något unikt att erbjuda våra unga. För även om skolreformen 2011 är en riskfaktor går det att väga upp detta med skyddsfaktorer. Församlingen har här en unik möjlighet att vara en motvikt till den psykiska ohälsan.
Alla människor har ett inre behov av att få höra samman. Känsla av sammanhang är en skyddsfaktor när det gäller psykisk ohälsa. Där har vi som församling en oerhörd möjlighet att erbjuda unga en känsla av sammanhang och inte minst tryggheten det innebär att lära känna Jesus. Detta är en möjlighet vi måste ta vara på.
[ Cajsa Tengblad: Hälsa är vår tids religion - men unga mår alarmerande dåligt ]
