Under den senaste tiden har biståndet debatterats flitigt, och kritik har bland annat lyfts mot oss kristna biståndsorganisationer. Det är med sorg jag noterar det ofta okunniga och onyanserade samtalet, och hur lättvindigt en del vill överge Sveriges långa tradition av att vara ett land som tydligt står upp för medmänsklighet, globalt ansvarstagande och målen kring en utrotad fattigdom. Jag menar att det är både fel och ostrategiskt.
Jag kan inte tolka Jesus på något annat sätt än att vi som mänsklighet har ansvar för varandra. När han får frågan vilket som är det största budet sammanfattar han att livet handlar om att älska Gud av hela sitt hjärta och sin nästa som sig själv. Det behövs, för världen är full av medmänniskor som lever i utsatthet och under förtryck.
För första gången sedan 1990 går kampen mot fattigdomen bakåt, och bara under de senaste tre månaderna har 71 miljoner människor halkat tillbaka in i fattigdom. Torkan och hungersnöden på Afrikas Horn och översvämningarna i Pakistan är några av de senaste uttrycken för hur redan utsatta människor drabbas av klimatkrisen, och dessutom ser vi hur både demokratin och jämställdheten går bakåt.
Att i detta läge vilja montera ner delar av biståndet, med argument om att det inte är effektivt, har fel motiv eller att resurserna behövs bättre här hemma, är svårt att förstå. Det är oseriöst att diskutera bistånd utan att lyssna på dem som arbetar för förändring lokalt i olika länder, och många myter rämnar i mötet med människor som själva lever i fattigdom.
Orättvisorna är många, och som ett av världens rikaste länder har vi ett stort ansvar att älska vår nästa som oss själva.
— Niclas Lindgren
Ibland används begrepp som “kravlöst” i biståndsdebatten. Det är fel. Ska en organisation betala ut biståndspengar följs det alltid av avtal, regelverk och en lång rad analyser och kontroller. Att svenskt bistånd är ineffektivt motsägs bland annat av att Sverige fått toppbetyg i internationella granskningar och rankningar. Många frihetskämpar som fått stöd av svenskt bistånd har också uttryckt hur viktig detta är för dem. En av dem är Dr. Denis Mukwege, nobelpristagaren som trots stora faror står upp mot våldet och för Kongos kvinnor.
Det betyder självklart inte att allt bistånd fungerar problemfritt. Precis som i all annan verksamhet fungerar en del saker bra och andra mindre bra. Vi ska minnas att biståndet genomförs i extremt svåra miljöer, men samtidigt alltid arbeta för kvalitet och effektivitet. Kampen mot fattigdomen måste ske på många olika sätt, och med olika aktörer.
Gemensamt för bra bistånd är lokal förankring, att det fokuserar på konkret förändring för människor i fattigdom och förtryck och att arbetet sker transparent och inkluderande. Det här är något jag och många andra i svenskt civilsamhälle kan vittna om är en verklighet i de insatser vi stödjer. I länder som Nepal, Jemen, Burundi och DR Kongo samarbetar vi med organisationer och kyrkor som också lever under svåra förhållanden, tillsammans med människor i fattigdom, och som dagligen möter deras berättelser. Genom vår nära dialog med dem vet vi hur behoven uttrycks och hur lokala lösningar formas.
[ Kristna är mer engagerade i välgörenhet ]
En del hävdar också att vi ska lägga krutet på de akuta behoven. Det är en konstig slutsats. Det är som att säga att den svenska sjukvården skulle bli bättre om vi bara satsade på akut- och intensivvård. Men akuta och långsiktiga insatser kompletterar varandra. Även detta vet människor som finns på plats i länder som Sydsudan. Fråga dem om mat för dagen gör att utbildning för deras barn blir mindre viktigt.
Svenskt bistånd är djupt förankrat i svenska folkrörelser, och i deras breda nätverk runt om i världen. I vårt fall är det inte ovanligt att kyrkorörelserna vi relaterar till når miljontals människor i sina sociala insatser. Ett exempel är Burundi, där vår samarbetskyrka rapporterar att man betjänar en tredjedel av landets invånare med till exempel skolgång och hälsoinsatser.
Det pågår mycket forskning om pingströrelsen som samhällsaktör, som på olika sätt belyser den roll som våra nätverk spelar i världen, för rättvisa, samhällsomvandling, fred och jämlikhet. Det finns till exempel forskning som lyfter fram att pingstkyrkor når mycket långt i sitt arbete, då man har förmågan att inifrån utmana och bearbeta destruktiva kulturella normer som hämmar utveckling, och då tro hos människor bidrar till mobilisering och en framtidstro som till exempel leder till ett starkt entreprenörskap.
[ Frida Park: Nej, Bali, kristna kräver inte att fattiga ska omvända sig för rent vatten ]
Våra motiv är inte grumliga. Som troende försöker vi leva efter vad Bibeln säger om Jesu hjärta för människorna och världen, och hur Jesus möter det förlorade, det bundna, det trasiga, det orättvisa och det orättfärdiga. Det handlar om människor i utsatthet som också har gåvor, talanger, drömmar och visioner som du och jag, men som av olika skäl har begränsade möjligheter. Orättvisorna är många, och som ett av världens rikaste länder har vi ett stort ansvar att älska vår nästa som oss själva. Det kommer vi som PMU och Pingst stå upp för, oavsett vad olika opinionsbildare säger.
