Jag är nyss hemkommen från ännu en resa till Israel. Under de senaste elva åren har jag fått göra många resor till Israel med olika grupper, något jag är så glad och tacksam för. I år var vi 42 personer som reste tillsammans. Tänk att få gå där Jesus gått och höra bibelorden läsas, be tillsammans vid Olivberget, Getsemane och invid Genesarets sjö. Det är så roligt att se hur människor upptäcker vilket fantastiskt land de besöker.
Många var lite osäkra och otrygga innan de satte sina fötter på israelisk jord – mediebilden och alla negativa nyheter från och åsiktsyttringar om regionen har självklart påverkat. Men efter några dagar var det flera som utbrast: “Vad lugn och trygg jag känner mig!”
Det går upp för turister till Israel att landet är en solid demokrati. En nation där landets nära två miljoner araber har rösträtt och kan åka i samma bussar som judar och sitta på samma parkbänkar. Något annat de blir förvånade över är att muslimernas minareter och kyrkornas klockor ibland överröstar bönen vid judarnas heligaste plats vid Västra muren. Religionsfrihet kallas det – något som är helt unikt i denna del av världen.
När guiden berättar att Israels yta är mindre än en procent av Mellanösterns totala yta och denna ynka del är den enda del av Mellanöstern som har demokrati, då frågar de sig varför så många i Sverige vill minska detta område.
— Bengt Klintenberg
När de får höra att Israel är ett av få länder i Mellanöstern som inte använder sig av dödsstraff och att HBTQ-personer har skydd av lagen blir många förvånade. Och när de får höra att inga människor flyr från Israel men att väldigt många flyr hit blir de imponerade av Israels förmåga att integrera sina nyanlända.
Så besöker de Yad Vashem, Förintelsemuseet, som ger en så stark bild av vad som hände under nazitiden. “Tänk om Israel funnits tio år tidigare” är en tanke som slår besökare. När de sedan får klart för sig att det som hände då skulle kunna hända med judar utan ett eget land även i dag – att många av Israels grannländer i dag vill göra processen kort med Israel och det judiska folket – förstår de varför Israel måsta vara rustat till tänderna för att stå emot.
De svenska turisterna till Israel höjer på ögonbrynen när de får höra att fler judar tvingats fly från sitt arabiska hemland i samband med krigen som arabvärlden startat mot Israel än araber som flytt från Israel – det framgår ju inte så ofta i den mediala historien om Mellanöstern. När guiden berättar att Israels yta är mindre än en procent av Mellanösterns totala yta och denna ynka del är den enda del av Mellanöstern som har demokrati, då frågar de sig varför så många i Sverige vill minska detta område.
Jag tror att jag, genom dessa resor, fått vara med och vaccinera människor mot antisemitism och Israelhat. Därför borde fler anordna resor dit, och ännu fler resa dit. Vi behöver se med våra egna ögon, och själva uppleva och förstå, vad detta omdebatterade och av så många kritiserade landet Israel är.
[ Elisabeth Sandlund: Hur valet än går är inte Israel en apartheidstat ]
