I Dagen den 9/12 läste jag Ingvar Nilssons insändare om att alkoholtrenden i frikyrkan måste brytas, om hans radikala befrielse från missbruk vilket till och med räddade hans liv. Ett jättegripande vittnesbörd om vad alkoholen kan ställa till med och om vikten av alkoholfria miljöer som kan vara en räddning.
Ingvar Nilsson är en av många som har talat om alkoholfrihet i frikyrkan, något jag också kan skriva under på. Dock infinner sig följande frågor: Har de som talar om vikten av alkoholfrihet erfarenheter av att det har brukats alkohol (som säljs på Systembolaget) i kyrkan, kanske i församlingsvåningen, under exempelvis kristna festligheter? Jag har aldrig hört talas om eller själv sett något sådant.
Har Nilsson eller andra haft turen att få umgås privat och nära med andra församlingsmedlemmar eller andra kristna på så sätt att man har umgåtts i varandras hem eller gjort resor tillsammans, och att det då har förekommit alkohol och kanske till och med berusning? (Med “turen” menar jag i detta fall förmånen att få umgås med andra kristna privat och inte att bara ses i kyrkan. Vilket också är nödvändigt för den kristna gemenskapen och i denna aspekt syftar jag ej på alkoholfrågan.)
Om Nilsson eller någon annan kan svara “ja” på ovannämnda frågor undrar jag om ni har sett eller hört talas om att det har förekommit att personer med svaghet för alkohol har fallit tillbaka i alkoholmissbruk efter ha besökt en privat kristen fest där alkohol har förekommit?
Ska det inom församlingar vara en redovisningsskyldighet i hur man ställer sig i alkoholfrågan och på den grunden bildas ett moraliskt A och B-lag?
— Urban Ericsson
För vad det i så fall handlar om är väl att man inte ska förleda eller fresta någon in i missbruk igen. Jag skriver personligen under på att det ej ska vara tillåtet med alkohol i olika församlingsvåningar och inom församlingens verksamhet, samt att alkoholfrihet bör råda när man bjuder hem varandra, som exempelvis församlingsmedlemmar emellan. Jag hoppas att det är detta Nilsson och andra menar när de talar om vikten av alkoholfrihet i kyrkan.
Om inte, kvarstår frågan: Vad menas med alkoholfrihet inom frikyrkan i så fall – rent konkret? Ska man gå så långt att det ska vara förbjudet för församlingsmedlemmar att i egenskap av privatpersoner få nyttja alkohol i ensamhet eller i absolut privata miljöer och där i princip, eller näst intill, ingen relation mellan församlingsmedlemmar kommer i fråga? Ska det inom församlingar vara en redovisningsskyldighet i hur man ställer sig i alkoholfrågan och på den grunden bildas ett moraliskt A och B-lag?
Nej, detta går inte!
Som kristna har vi en kallelse från Gud att jobba med oss själva på olika områden och vi kommer fram till olika slutsatser var och en i olika ställningstaganden. Så låt oss hjälpa och respektera varandra samt självfallet: Ingen ska vara till fall för någon trots olika ståndpunkter!
