Den här veckan beslutar regeringen hur de svenska biståndspengarna ska fördelas under 2023. Med stora omfördelningar och nya mål står vi inför den största förändringen av biståndet på årtionden. Vi biståndsorganisationer vänder oss därför återigen till regeringen och uppmanar till att inte genomföra oåterkalleliga förändringar utan att utreda konsekvenserna. Det riskerar att skada människor som lever i stor utsatthet.
När biståndsbudgeten för nästa år presenterades i början av november saknades mycket information om fördelning och inriktning av biståndet. Förhandlingarna var inte klara. I det regleringsbrev till Sida som regeringen beslutar om strax före jul kommer den informationen nu att ges.
Vi vet redan att biståndet frikopplades från BNI och den faktiska summan inför 2023 sänktes. Jämfört med hur siffran hade sett ut om biståndet fortfarande hade varit kopplat till BNI är det nu 7,3 miljarder kronor lägre. Det innebär att miljontals människor som annars hade fått stöd inte får del av svenskt bistånd.
Biståndets nivå kommer nu att bli en del av varje års budgetförhandling, och om prognoserna ligger fast närmar sig biståndets nivå med rasande fart den nivå som tidigare varit otänkbart för många svenska politiker – OECD:s rekommenderade lägstanivå 0,7 procent av BNI.
Vi ser det som självklart att regeringen som en del av en budgetprocess inte tar beslut om utfasningar av länder utan konsekvensanalyser för människor som arbetar under stor utsatthet.
— ACT, Diakonia, PMU och SMR
Biståndet var redan underfinansierat innan pandemin slog till, och med energikris, ekonomisk kris och Rysslands krig mot Ukraina har behoven i världen ökat. Antalet människor som går hungriga ökar, och över hundra miljoner människor är på flykt.
Och så har vi frågan om kvaliteten på biståndet. Före valet utlovade både Kristdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna stöd till de internationella principerna om effektivt bistånd.
Dessa principer bygger på lång erfarenhet och gedigen forskning, och betonar att biståndet ska utgå från lokalt ägarskap, fokus på resultat, inkluderande partnerskap och transparens och gemensamt ansvarsutkrävande.
Modernt bistånd bygger på dessa principer som tagits fram i bred samverkan mellan olika aktörer och som har stöd av EU, Världsbanken, privata sektorn, multilaterala givare, givar- och mottagarländer samt det civila samhället.
[ Även socialdemokraterna överger enprocentsmålet ]
Efter regeringstillträdet talar nu regeringen om att biståndet ska utgå från svenska intressen för att uppnå migrationspolitiska mål och för att gynna svensk export. Det är inte effektivt.
Enligt OECD är bistånd som till exempel binds till krav om att handla med företag i givarlandet mellan 15 och 30 procent dyrare för mottagarna. När Sverige låter bli att utgå från lokala behov bryter man mot de internationella överenskommelserna om biståndseffektivitet och de löften partierna gav före valet.
Vi påminner om det orimliga i att svenskt bistånd används för att främja svenska företags export.
Vid tidigare förändringar av biståndets inriktning och mål i denna omfattning har regeringar alltid sökt konsensus med riksdagen och involverat biståndets aktörer. Men denna gång kom förändringarna som del av en budgetförhandling, på bara några veckor, utan beredning och transparens.
I regeringsförklaringen lovade man tematiska prioriteringar på demokratibistånd till människorättsförsvarare och demokratikämpar, ett utökat och effektiviserat klimatbistånd och kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter.
Regeringen har även sagt att biståndet till det civila samhället ska öka. Att föra dialog och informera om våra samarbetspartners perspektiv är avgörande för bra bistånd.
Vi är speciellt oroade över vilka konsekvenserna kan bli när det gäller stödet till extremt utsatta demokrati- och människorättsaktivister och antikorruptionsarbete i Latinamerika. Ambassadernas närvaro och biståndet till Latinamerika kan således nyttjas mer strategiskt i utvecklingspolitik framöver.
Vi ser det som självklart att regeringen som en del av en budgetprocess inte tar beslut om utfasningar av länder utan konsekvensanalyser för människor som arbetar under stor utsatthet.
Vi önskar svar från regeringen på följande tre frågor:
- Kan regeringen lova att i regleringsbrevet säkerställa att demokrati och mänskliga rättigheter får det utökade stöd som utlovats i regeringsförklaringen? Vi tänker speciellt på människor i länder som Demokratiska republiken Kongo, Guatemala och Kambodja.
- Forskning visar att kvinnors långsiktiga organisering är den viktigaste långsiktiga faktorn i jämställdhetsarbetet och för att stärka kvinnors egenmakt. Kan regeringen lova att stödet till kvinnors och flickors mänskliga rättigheter och egenmakt, inklusive stöd och skydd av kvinnorättsorganisationer, runt om i världen ökar som följd av prioriteringarna i regeringsförklaringen?
- Kan regeringen lova att stödet till civilsamhället faktiskt ökar, inklusive stöd till dialog och samverkan med våra samarbetsorganisationer när det gäller att informera och föra debatt i Sverige?
