Hur var det nu egentligen? Föddes Jesus i ett stall ute på en åker? Som lånats ut av en välvillig värdshusvärd? Eller föddes Jesus mitt i händelsernas centrum?
I en provöversättning av julevangeliet – inom projektet NT2026 – som publicerats i dagarna, föreslås att ordet ”härbärge” byts ut mot ”gästrum”. Detta för att det normala ordet för ”härbärge” är ett annat ord än det som används i Lukasevangeliets andra kapitel.
När översättarna väljer ordet ”gästrum” antyder det att Jesus kanske föddes hemma hos Josefs släktingar. Mitt i familjens bostad, bland djuren, som hölls inomhus. Nog kommer en sådan läsning att påverka en och annan julpredikan. Intressant nog använder Svenska Folkbibeln 2015 redan ordet ”gästrum” som översättning.
NT2026 kommer till av olika skäl. Det har hänt mycket sedan NT81 kom för drygt 40 år sedan, även om det svenska språket inte förändrats i grunden (NT81 är Nya testamentet i Bibel 2000). Däremot har forskningen om Nya testamentets omvärld gått framåt sedan 1970-talet. Exemplet med gästrummet är prov på just detta.
Min önskan är att vana och ovana bibelanvändare ska närma sig dessa olika översättningar med nyfikenhet. Och gärna göra det tillsammans med människor från andra traditioner än sin egen.
— Anders Göranzon
Behövs det verkligen flera olika bibelöversättningar? Denna fråga dök upp när jag läste intervjun med Tomas Sjödin i Dagen den 23 november. Där beskriver han hur positivt det är att möta bibelordet i ny språkdräkt. Sjödins egen läsning av The Message var som att öppna ett fönster där ljuset föll in från ett annat håll.
Denna upplevelse blev också svar på en annan fråga: Hur ska fler upptäcka Bibeln och bli regelbundna bibelläsare? En ny bibelöversättning bidrar till att intresset för Bibeln ökar. Så tänker vi på Bibelsällskapet, och vår erfarenhet är att det också stämmer. Samtidigt kan en ny översättning provocera, precis som Sjödin också säger i intervjun.
Men hur ser det då ut med de många olika bibelöversättningarna i Sverige? Den senaste översättningen av hela Bibeln blev klar 2019. Det var Bibeln på nordsamiska – Biibbal 2019. Många i Sverige läser Bibeln på andra språk än svenska. Men det finns också olika översättningar på svenska. Bibel 2000 är en, Folkbibeln 2015 en annan. Dessutom arbetar Svenska bibelsällskapet nu med en översättning av Nya testamentet som blir klar år 2026.
Vi har i Sverige en tradition med officiella bibelöversättningar. Staten har genom olika bibelkommissioner varit ansvarig och den färdigöversatta texten har blivit gillad och stadfäst av konungen eller – som i fallet med Bibel 2000 – en av Statens offentliga utredningar (SOU).
[ Tomas Sjödin: Fruktansvärt att troende kristna läser all mindre bibel ]
Under arbetet med det som blev Bibel 2000 stod det klart att staten inte skulle behålla ansvaret att ta fram nya bibelöversättningar. Stiftelsen Svenska bibelsällskapets bibelfond inrättades då, för att förvalta all royalty som kommer in från försäljning av Bibel 2000. Ett uppdrag gavs därmed åt Bibelsällskapet att leda arbetet med framtida bibelöversättningar. Den framtiden är redan här och har alltså arbetsnamnet NT2026.
Alla översättningar har sina egna förutsättningar. NT2026 bygger till exempel på den så kallade konkordansprincipen. Så långt som möjligt ska centrala nytestamentliga begrepp på grekiska översättas med samma ord på svenska, eller med högst två olika ord. Läsaren ska kunna känna igen viktiga teologiska termer i grundtexten.
En annan princip handlar om att språket ska vara inklusivt, när det är möjligt. Det innebär bland annat att det grekiska ordet för bröder, som också kan gälla en grupp bestående av både män och kvinnor, kommer att översättas antingen med syskon eller systrar och bröder.
NT2026 är däremot inte ett försök att göra en översättning på modernare språk, det som ibland kallas journalistisk prosa.
[ LarsOlov Eriksson: Bibeln behöver ligga på köksbordet ]
Med många parallella översättningar inom det svenska språkområdet väcks frågan om det är en förlust att det inte finns en gemensam översättning som de flesta i språkområdet kan relatera till. Men vem avgör i så fall vilken översättning som blir huvudöversättning, nu när inte staten gör det?
Bibelsällskapet har inte en sådan ställning. Tvärtom bestämmer varje samfund, olika delar av samhället och enskilda individer själva vilken översättning de använder. Det finns många som ber Herrens bön i 1917 års översättning och kallar den version som bygger på NT81 för ”den nya”.
Tomas Sjödin antyder att de som inte har en stark koppling till kyrkan kanske berörs mer av en parafras som The Message. Så tror jag också det är. Olika översättningar berör olika grupper av människor. Här ligger förmodligen en av de största möjligheterna att nå de stora grupper som inte alls läser Bibeln.
Grundfrågan om det behövs många olika bibelöversättningar behöver omformuleras. Var och en kan konstatera att det redan finns många olika översättningar. I det ser jag inte ett problem utan en möjlighet.
Min önskan är att vana och ovana bibelanvändare ska närma sig dessa olika översättningar med nyfikenhet. Och gärna göra det tillsammans med människor från andra traditioner än sin egen. Vi kan därmed ta hjälp av varandra när vi försöker höra Guds tilltal just i vår tid.
