Målet för debatten i Sveriges största kristna tidning är att erbjuda ett forum för öppna, respektfulla och givande samtal i frågor som är av intresse och betydelse för kristenheten. Det betyder också att Dagen publicerar debattartiklar som för fram åsikter som inte överensstämmer med Dagens linje. På debatt driver inte Dagen själv opinion – det gör vi på ledarsidan. På debatt är det läsarnas tur att göra sina röster hörda. Vi tror nämligen att det är viktigt – för kyrka, hela vårt samhälle och för demokratin – att många får komma till tals och att erfarenheter, åsikter och övertygelser får brytas mot varandra.
De gånger du inte håller med om det någon argumenterar för här på debatt får du ett gyllene tillfälle att fundera över varför. Du får också möjlighet att lära dig hur andra kan resonera och på så sätt få en förståelse som gör att du kan möta deras frågor och argument på ett bättre sätt.
Det är fascinerande att så här mot slutet av året blicka tillbaka och göra ett slags resumé: Vilka frågor har debatterats, vilka ämnen har engagerat våra läsare och vilka debatter har på ett särskilt sätt skapat starka reaktioner? Låt mig ta er med på en rundvandring bland några av årets många engagerande debatter!
Gör upp med den obibliska helvetesläran! Så skrev Daniel Hultberg på debatt i april i år och drog med den uppfordrande rubriken i gång en debatt som sannolikt fick många läsare att plocka fram sina biblar och fundera igenom vad som egentligen står i Skrifterna.
Hultberg argumenterade för att ”den traditionella helvetesläran är ett resultat av en bitvis förskräcklig kyrkohistoria, grekisk mytologi och undermålig exegetik”, och menade att för dem som inte tagit emot Jesus väntade ett utsläckande snarare än evig plåga. I debatten som följde fördes fram argument för såväl evig förtappelse, universalism som att Gud till slut kommer förklara hela mänskligheten ”icke skyldig”.
Jag gissar nog inte alltför vilt om jag påstår att vi i denna debatt ännu inte läst den sista artikeln.
— Eva Skog
Från den yttersta domen till Gud som haver barnen kär kan steget tyckas långt, men det finns gemensamma komponenter. SVT-serien som skildrade barns negativa upplevelser av att ha vuxit upp i frikyrkan skakade om och väckte både sorg och bestörtning. Hur kunde det vara möjligt att barn farit illa i den miljö som skulle vara så trygg?
I programmet vittnade nu vuxna män och kvinnor om bland annat förlamande skräck för helvetet och rädsla för demoner. Jag växte upp inom Maranata – och är tacksam , skrev Paulus Eliasson, och ville genom sin artikel försöka bena ut vad det är som gör att upplevelsen kan bli så olika. Nu är inte tid att berätta hur bra någons uppvuxen i kyrkan varit, replikerade det fd Maranata-barnet David Strömmare som menade att det uppstår problem när barn ”matas med samma budskap som de vuxna”.
”Vi behöver förmedla Gud som är kärlek bättre i ord och i handling”, konstaterade Christine Viklund, Pingst Omsorg, och Gustaf Nyström, Pingst Ung, i ytterligare en replik i debatten.
Självklart debatterades också politik på debattsidorna, ett valår som detta. Bör kristna rösta höger eller vänster? löd rubriken på styrelseledamoten i SEA Linus Owmans artikel i april, i vilken han menade att frågan är felställd. ”Kristendomen söker Guds rike och förhåller sig därför på olika sätt till olika ideologier i olika tider.” En som utifrån sin hjärtefråga, migrations- och integrationspolitik, landat i att Miljöpartiet var bästa alternativet för honom som kristen att rösta på var pingstpastor Christian Mölk.
Mothugg fick han bland annat av KD-politikern Hans Eklind som skrev att han ”när en förhoppning om att den svenska migrationsdebatten i högre grad ska handla om möjligheten att skapa säkra och lagliga vägar för dem med störst skyddsbehov.”
[ Året som gått - 2022 sammanfattat i tio punkter ]
Debatten om kristna värderingar i politiken tog inte slut i och med valdagen. När partierna till höger presenterat sitt samarbetsavtal tog 12 teologistudenter ton och slog fast att Tidöavtalets svek mot utsatta är ett svek mot Jesus själv och parafraserade Jesus bland annat med orden ”Jag sökte asyl och ni stängde in mig i ett transitcenter. [...] Jag drabbades av översvämningar men ni missade klimatmålen för att få billigare bensin. Jag var fattig men ni förbjöd mig att tigga.”
Det höll inte studenten Titus Öberg med om: ”Det behöver inte vara okristligt med en stat som främst fokuserar på kärnuppgifter som lag och ordning, en stabil ekonomi och en trygg energiförsörjning.”
Med Rysslands angrepp på Ukraina följde i april och maj en debatt om hur man som kristen bör ställa sig till militärt försvar och ickevåld. Teologerna Anton Johnsson och Annika Wilzén argumenterade för att ”bära korset är just att konfrontera världens och ondskans makter utan svärd eller kpist i handen” och gick emot Sveriges tidigare arméchef Anders Brännström som skrev att han trodde att han ”som kristen förväntas göra allt jag kan för att av kärlek hjälpa mina utsatta medmänniskor” också ”det mest motbjudande jag kan tänka sig – att döda en medmänniska.”
[ Eva Skog: Var är alla de där naiva idioterna? ]
I flera frågor har teologin förändrats med tiden, menade medlemmen i Filadelfia Stockholm, Sune Olofson, och uppmanade på debatt i augusti det teologiska ledarskapet i samfunden att tydligt visa vägen i nutidens stora tvistefråga: hbtq. ”Ger tiden och kraven från samhället utrymme för omprövningar också i hbtq-frågan?” frågade han sig. Repliker kom från teologen Anders Gerdmar och trosrörelsens ordförande David Ekerbring.
Några månader senare inledde Olofsons föreståndare, Niklas Piensoho, en serie bibelstudier, Brännande frågor, något som än en gång blåste liv i debatten om bemötandet av homosexuella och homosexualitet i frikyrkan. Flera djupt personliga debattinlägg följde, av Livets ord-medlemmen Gabriel Eurell, teologen Ray Baker och teologistudenten Gabriel Valenzuela. Också Livets ord-pastorn Joakim Lundqvist och doktorand Simon Johansson delade sin syn och framhöll vikten av barmhärtighet utan att ”begå teologiska kompromisser”. Jag gissar nog inte alltför vilt om jag påstår att vi i denna debatt ännu inte läst den sista artikeln.
Efter ett långt reportage i Dagen om framgångsteologi i Kenya briserade ännu en av årets engagerande debatter: om trosteologi. Emelie Rosman, uppvuxen på Livets ord, delade sina erfarenheter i artikeln Framgångsteologin lovade mig seger över alla livets motgångar. Teologistudent Emanuel Almroth, som liksom Rosman lider av en kronisk sjukdom, skrev att vissa kristna anklagat honom för bristande tro. I skrivande stund har precis trosrörelsens ordförande David Ekerbrings replik publicerats, och debatten om trosteologi följer med oss in i det nya året.
Ett helt år av debatter som berört, engagerat, gett nya insikter och argument har nått sitt slut. Vad väntar oss nästa år? Jag vågar lova att debatten kommer fortsätta beröra.
