När Steven Crosson i en ledartext i Dagen (17 mars) hävdar att religionsfriheten ”kräver” att islam ”måste få synas och höras” har han naturligtvis fel. Det är som att hävda att den politiska friheten ”kräver” att nationalsocialism eller kommunism ”måste få synas och höras”.
I en demokrati som Sverige har man naturligtvis rätt att tro på vilken gud – eller vilka gudar – man vill. Man kan tro på Gud, Allah, Shiva, Oden eller varför inte Det flygande spagettimonstret.
Religionsfrihet innebär dock inte att man har rätt att göra vad som helst. Religionsfrihet innebär också en frihet från tvång. Det sistnämnda äger dessutom sin aktualitet, då islamism gång på gång visat sig vara oförenligt med demokrati och våra västerländska värderingar. Det blir extra tydligt med tanke på att det är förbjudet att lämna islam och att den som väljer att konvertera oftast utsätts för någon form av repressalier av sin muslimska omgivning.
Ofta har böneutrop från moskéer jämförts med kristna klockringningar som ett motiv att tillåta utrop från moskéer i religionsfrihetens namn. Skillnaden är dock avsevärd då de kristna klockringningarna är en del av vårt kulturella och historiska arv. Vår nation är av historiska skäl präglad av kristendomen och att tänka bort en närmare tusenårig historisk prägling är inte i enlighet med verkligheten.
Ett förbud mot böneutrop hindrar inte någon att tro, det kan man göra ändå. Ett fast och återkommande böneutrop tvingar däremot på medborgare en religiös åskådning.
— Richard Jomshof, SD
Till skillnad från klockringningar, vilka är en neutral ljudsignal och en del av vårt kulturella och historiska arv, är det muslimska böneutropet en bön, ett religiöst artikulerat budskap i form av trosbekännelsen. Denna trosbekännelse syftar inte minst till att visa makt och kontroll över ett område samt proklamera att Allah är den ende guden och att Muhammed är hans profet.
Vad gäller Muhammed vet vi, både genom historieskrivningar och genom Islams egna texter, att han var en slavhandlare, en militär ledare och man av krig. Han ledde flera militära kampanjer med allt vad det innebär i form av dödande och lidande. Vidare finansierade han sina militära kampanjer genom att plundra kristna och judiska samhällen samt överfalla karavaner. Muhammed beordrade dessutom flera mord och tortyr av politiska motståndare, och han gjorde ingen skillnad på män eller kvinnor. Det är alltså denna människa som man lyfter fram och hedrar i sitt böneutrop.
[ Opinionsbildare: “Böneutrop en del av svensk kultur” ]
Det går alltså inte, under några som helst omständigheter, att likställa en kristen klockringning med ett muslimskt böneutrop. Klockringningen är inte en trosbekännelse. Klockringningen syftar inte till att visa makt och kontroll över ett område. Klockringningen hedrar inte en synnerligen tvivelaktig människa som vägledare för all världens människor. Att ett böneutrop dessutom måste utföras av en man eftersom en kvinnas röst skulle kunna innebära en frestelse för män, säger bara det en hel del om vad det är för religion vi har att göra med.
Eftersom böneutropet är en fast installation och en offentlig proklamation av islam i det offentliga rummet, går den inte att undvika om man bor i närheten. Ett förbud mot böneutrop hindrar inte någon att tro, det kan man göra ändå. Ett fast och återkommande böneutrop tvingar däremot på medborgare en religiös åskådning, i det här fallet dessutom en åskådning som bidragit till så mycket våld och hat. Det Steven Crosson kallar religionsfrihet blir i själva verket ett tvång.
Vi har i vår del av världen tidigare varit förskonade från det förtryck som människor över hela den muslimska världen tvingas utstå dagligen i islams namn. Men som en direkt följd av infantila och ryggradslösa politiker och den allt mer omfattande invandringen från den muslimska världen, är vi inte längre förskonade.
Det islamistiska giftet sprids inte minst från många av de moskéer som nu finns på svensk mark. Det handlar om en lång rad moskéer med kopplingar till islamistiska skurkstater. Moskéer vilka sprider hat mot kvinnor, homosexuella, judar och icke-muslimer samt mot våra demokratiska institutioner.
Själv lider jag med alla människor som en gång flytt islamistiskt förtryck och som i våra förorter genom böneutropen tvingas bli påminda om islams hatfyllda budskap. Jag förstår att många känner oro och rädsla. För mig är det därför mycket enkelt. Böneutrop har ingenting på svensk mark att göra.
