Kristina Patring tycks mena att jag - om än “inte direkt” - ägnar mig åt “uppvigling till hat och våld” samt “uppvigling till diskriminering, fiendskap eller våld”. Men det är precis tvärtom. Om det är någonstans detta förekommer så är det i Koranen och i Muhammeds liv och leverne. Det jag sysslar med är snarare konsumentupplysning.
Det är fullt naturligt att vara rädd för odemokratiska och våldsförespråkande läror. Vi känner alla till den misär, det förtryck och elände som exempelvis nationalsocialismen och kommunismen har givit upphov till. Detsamma gäller islamismen. När man bygger en ideologi på en bok som Koranen och på Muhammeds liv och leverne, är det inte konstigt att det ser ut som det gör. Det finns inte en enda fullgod demokrati i den muslimska världen, vilken i stället genomsyras av en många gånger total brist på demokrati och jämställdhet samt en utbredd förföljelse av oliktänkande. För att nämna några exempel.
I Koranen hittar vi suror som legitimerar hat och som innehåller direkta uppmaningar till muslimer att förtrycka, bekämpa och döda icke-muslimer, men också suror som tydligt stipulerar att män är mer värda än kvinnor.
Samma texter torde kunna användas för att motivera att kristna är kallade att bekämpa islamism.
— Richard Jomshof
När det gäller Muhammed vet vi – som jag nämnde i min förra artikel – att han var en militär ledare som spred sin lära genom anfallskrig. Vi vet att han plundrade för att finansiera sin fortsatta krigföring, idkade slavhandel och beordrade flera mord på och tortyr av politiska motståndare. Det är denna man som grundat islam. Det är hans namn som lyfts fram i böneutropet.
I en demokrati har man naturligtvis rätt att tro på vilken gud eller vilka gudar man vill. Religionsfriheten är dock inte mer värd än exempelvis den politiska friheten. Åsikts- och yttrandefriheten är ett av demokratins grundfundament. I den ingår naturligtvis rätten att kritisera. På samma sätt som att jag har rätt att kritisera en politisk ideologi har jag naturligtvis rätt att kritisera en religion. Menar Patring att religioner – till skillnad från politiska ideologier – inte ska få kritiseras och ifrågasättas? Det är i så fall en mycket märklig inställning.
Patring menar att den som är kristen är kallad “att tillsammans med andra bekämpa orättfärdiga maktstrukturer och livsförnekande system, som diskriminering, ojämlikhet och andra former av förtryck”. Jag kan inte låta bli att tänka att samma texter torde kunna användas för att motivera att kristna är kallade att bekämpa islamism.
Vidare säger väl missionsbefallningen att kristna ska gå ut och omvända andra till kristendom? Om man är troende kristen borde man således oroa sig för alla de muslimer som inte kommer till frälsning och försöka omvända dem. Man borde också försöka motverka att fler konverterar till islam. Man borde alltså motverka böneutrop.
Jag vill också påminna Patring om att det finns mycket som inte är accepterat i Sverige. Det gäller till exempel månggifte och mannens överordning över sin fru, som följer av islam. Detta trots att “både religionsfrihet och yttrandefrihet skyddas och regleras i svensk grundlag”.
Patring anklagar mig för att polarisera och skapa ett “vi och dem”. Själv skulle jag vilja tala om det “vi och dem” som kännetecknar hela den muslimska världen. Eller varför inte det “vi och dem” som kännetecknar dagens mångkulturella, polariserade och svårt segregerade Sverige.
Hela min politiska gärning syftar till att motverka denna destruktiva förändring och i stället värna vår demokrati och skydda den från krafter som vill rasera det som tagit det svenska folket generationer att bygga upp. För att bryta alla de problem som skapats som en direkt följd av åratal av massinvandring, mångkulturalism och islamisering, behöver vi inte mer av samma sak, utan mindre. Sverige är ett av världens bästa länder, byggt på kristen värdegrund och upplysningens tankar och idéer. Detta är värt att försvara mot alla former av totalitära läror. Detta oavsett om de är politiska eller religiösa.
