Toussaint blev 23 år. Som många andra arbetade han i en småskalig gruva i Kongo och bröt kobolt till batterierna i våra telefoner och datorer. I Aftonbladets reportage Blodsbatterier berättas om hur han dog i ett ras och hamnade på bårhuset på Kolwezis allmänna sjukhus. Dit kommer varje månad mellan fem och tio döda gruvarbetare. Till ett enda sjukhus. I en enda stad. Därutöver är det många som inte grävs fram efter rasen. Förutom risken för ras saknar gruvarbetarna enligt Amnestys rapport This is what we die for grundläggande skyddsutrustning som munskydd och arbetshandskar. Bristen på skyddsutrustning innebär flera allvarliga hälsorisker, bland annat kan långvarig exponering av koboltdamm orsaka dödliga lungsjukdomar.
Amnestys rapport beskriver inte bara vuxna som råkar illa ut i gruvindustrin. Ovan mark arbetar barn som kan vara så unga som sju år med att samla och bära koboltmalm. Barnen arbetar upp till 12 timmar om dagen och bär säckar som ibland väger mer än vad de själva gör. Även barnen saknar skyddsutrustning. Enligt Human Rights Watch arbetar uppskattningsvis en miljon barn i gruvindustrin. I rapporten Time to recharge undersökte Amnesty hur företag som använder kobolt arbetat för att förhindra att koboltproduktionen orsakar brott mot mänskliga rättigheter efter att problemen uppmärksammats i This is what we die for. Även om några företag hade gjort vissa framsteg ansåg Amnesty att inget av företagen som undersöktes, bland annat Apple, Samsung och Huawei, hade vidtagit tillräckliga åtgärder för att förhindra brott mot mänskliga rättigheter.
Ytterligare ett problem är att gruvområdena är en grogrund för sexuellt våld, något som Gudrun Brunegård och Sarah Kullgren (KD) lyfte i en debattartikel i Dagen tidigare i vår. Och det är inte bara i gruvorna som problemen finns. I Kinas teknikindustri är det vanligt att arbeta tolv timmar om dagen sex dagar i veckan.
Fei var i 20-års åldern och arbetade i elektronikindustrin. Efter ett långt arbetspass i december 2020 kollapsade hon och sex timmar senare var hon död. En orsak till de långa arbetsdagarna är de låga lönerna. Det här problemet finns inte bara i elektronikindustrin. FN-organet Internationella arbetarorganisationen uppskattar att 630 miljoner människor i världen tjänar för lite för att lyfta sig själva och sina familjer ur fattigdom.
Hur kan företagen utnyttja människor på det här sättet? Svaret är enkelt. För att vi köper deras produkter. Brunegård och Kullgren skriver att inga fler kvinnor och barn ska våldtas eller mördas för att en mobiltelefon eller elbil ska säljas i Sverige och uppmanar till flera politiska åtgärder för en rättvis elektronikindustri. Politiska åtgärder är givetvis nödvändiga, men det räcker inte. För det är upp till mig och dig och alla andra som köper en telefon om det ska säljas telefoner som bidrar till att kvinnor och barn våldtas och till att människor dör i gruvorna.
Vad ska jag välja om jag vill älska människorna som tillverkar min telefon som mig själv?
— David Wilsson
Men kan vi som konsumenter göra något för att inte bidra till att människor utnyttjas? Vi kan låta bli att byta telefon och dator när vi inte behöver och köpa begagnad elektronik. Men det kommer inte förändra industrin. För att förändra industrin behöver vi köpa elektronik som tillverkats på ett sätt som inte orsakar brott mot mänskliga rättigheter. Till exempel genom att tillverkaren använder Fairtrade certifierade eller konfliktfria metaller eller arbetar för att fabriksarbetarna ska få löner som går att leva på. Tyvärr finns det inte så många alternativ för den som vill köpa elektronik som tillverkas på ett etiskt sätt. Den enda mobiltillverkaren som använder Fairtrade-certifierat guld är till exempel Fairphone, som har ett omfattande arbete för att skapa säkra arbetsmiljöer och bra arbetsvillkor i hela produktionskedjan.
Genom en så enkel sak som att välja etiskt tillverkade telefoner kan vi alltså bidra till en elektronikindustri med en säker arbetsmiljö och bra arbetsvillkor. När jag behöver en ny telefon behöver jag därför välja vad som är viktigast. Att den är så billig som möjligt, har så hög prestanda som möjligt eller att den tillverkats utan att utnyttja våra medmänniskor? Vad ska jag välja om jag vill älska människorna som tillverkar min telefon som mig själv?
För att en nollvision för försäljning av elektronik som bidrar till sexuellt våld ska bli verklighet behöver även företag och andra organisationer välja bort elektronik som bidrar till det. Till exempel vill Centerpartiet i Örebro att kommunen ska ställa hållbarhetskrav på elektronik, exempelvis att tillverkaren använder guld som är certifierat av Fairtrade eller liknande.
Om du är med i ett parti eller arbetar på ett företag som köper elektronik kan du vara med och hjälpa några av elektronikindustrins offer genom att uppmärksamma problemet och lyfta fram möjliga lösningar. Om vi alla gör det vi kan för att bidra till en rättvisare elektronikindustri kommer det förändra livet för många av de barn och vuxna som utnyttjas i industrin.
[ Denis Mukwege till pastorerna: Kyrkorna alldeles för tysta ]
