Sanningen är att människor i dag inte har någon aning om vad synd är. De vet inte heller konsekvenserna varken i detta liv eller i det kommande. Människor mår dåligt på grund av egna och andras synder och dessvärre förstår man inte heller att man en dag blir personligen ansvarig inför levande Gud. Synd läggs på synd och eftersom vi inte förkunnar dess eviga konsekvenser försvinner en viktig anledning att söka Gud och leva sitt liv nära honom.
I Dagen har den senaste tiden frågor om synd behandlats i en rad artiklar. I en ledare i Dagen med rubriken Missionen måste komma före moralpredikan menade Fredrik Wenell att kyrkan i sitt utåtriktade arbete inte ska överbetona moraliska frågor och att “omvändelsen till Jesus måste alltid komma före moral och livsstilsförändringar”. Fokus ska i stället ligga på att förkunna evangeliet.
Problemet med detta är att en verklig och sann förkunnelse av evangeliet inte kan frikopplas från synden och synden kan inte frikopplas från förkunnelsen om moraliska värden.
Synd läggs på synd och eftersom vi inte förkunnar dess eviga konsekvenser försvinner en viktig anledning att söka Gud och leva sitt liv nära honom.
— Peter Plars
I var sin debattartikel tar David Ekerbring och Per Cederberg upp frågan om hur synden ska förkunnas eller inte förkunnas alls. Ekerbring ser behovet av att tala om synd men undrar om vi har modet att göra det. Cederberg menar däremot att människor blir så förargade om vi påpekar deras synd att konsekvensen blir att vi “skäppar” nåden och blockerar vägen till frälsning, och att ordet “synd” därför bör bytas ut mot något annat ord. Menar han att nåden är så stor att vi inte behöver uttala vad synd är?
Johannes döparen förlorade sitt huvud efter att han gick till kung Herodes och anklagade honom för synd eftersom han gift sig med sin brors hustru. “Det är inte tillåtet för dig att ha henne” sa han till honom. Det är att konkret påtala synd och förkunna moraliska värden.
USA:s största megapastor och framgångsteolog, Joel Osteen, menade att man inte ska prata om synden eftersom människor ändå vet vad synd är. Det verkar som om detta synsätt växer sig allt starkare även i evangelikala sammanhang och det är ytterst allvarligt. Det är en distansering från den teologi som låg till grund för de stora väckelserna i Sverige en gång i tiden.
Förkunnelse om synd och moraliska värden har två syften. Det första är att dra människor till Gud och det andra att vägleda människor till ett gott liv. Till det senare hör omsorg om alla människor, även om dem som inte vill tro. Det handlar också om att kyrkan ska vara relevant, betydelsefull och trovärdig och det blir den när kyrkan vågar gå emot världens värderingar med risken att bli motarbetad och hånad.
Några exempel av många när kyrkan väljer att flyta med strömmen: När pornografin släpptes lös för en del år sedan hördes inga sakliga motargument från kyrkan. I stället blev det kvinnorörelsen som tog upp kampen med argumentet att det var kvinnoförnedrande, och de lyckades ganska väl.
I dag pågår en intensiv uppmuntran av det som kallas transgender. Kristenheten i Sverige är som vanligt alltför tyst och de som tar upp frågan är bland annat än en gång kvinnorörelsen som har invändningar mot att transkvinnor som på pricken ser ut som män intar deras skyddande rum som toaletter och omklädningsrum.
Kyrkans tystnad i en rad moraliska frågor innebär att människor utan varningar dras ner i sådant som riskerar att göra livet miserabelt – människor har ingen aning om vad som skadar dem.
Sann väckelse hör alltid ihop med medvetenhet om, och sorg över den egna synden och förståelse över dess eviga konsekvenser - detta ofta under tårar.
[ Läs tidigare inlägg | Per Cederberg: Att agera så att någon mister nåden är den största synden ]
När det gäller kyrkans moraliska ansvar att varna för synden handlar det inte om att föra något intensivt moraliskt korståg. Det handlar om att när det är lämpligt förklara och visa att man står fast vid den sunda läran utifrån Bibeln och den kristna tron. Det handlar inte heller om att på något sätt döma människor utan att förklara läget i full medvetenhet om att man själv är en stor syndare som behöver Guds nåd varje dag.
Är inte Gud god? Jo, Gud är verkligen god och det är människans största fasa eftersom vi inte är det: Synd läggs på synd och Jesus själv ska en gång vara vår domare.
Tänk dig en domare som en dag bestämmer sig för att vara snäll. När han dömer en samvetslös mördare och våldtäktsman säger han: “I dag har jag beslutat att vara snäll. Jag dömer dig inte. Du är fri”. De drabbade och folket skulle bli rasande på den domaren. Nej, en god domare dömer honom till lagens strängaste straff. En god Gud gör lika och något annat vore förskräckligt fel.
Det är en viktig kunskap om Gud att förmedla. Synden är direkt dödlig men evangeliet innebär anledningen för en människa att bli förklarad utan skuld och får därmed tillträde till det goda eviga livet. Det är det glada budskapet. Det är evangeliet. Det är påskens budskap. Det är Guds godhet gentemot oss tack vare Jesus Kristus.
Alltså, det blir ingen trovärdighet för kyrkan som inte förklarar synden och det blir ingen sann större väckelse om inte kunskapen om syndens eviga konsekvenser sprids.
[ Läs tidigare inlägg | David Ekerbring: Korsfästelsen blir obegriplig om vi slutar tala om synd ]
