I en debattartikel i Dagen anklagar fyra Israelkritiska debattörer riksdagsmannen Mikael Oscarsson för att ha inbjudit ”extremisten” Itamar Marcus från organisationen Palestinian Media Watch till riksdagen. Men i stället för att, som man skulle kunna tro, försöka bevisa att vad Itamar Marcus påvisar är fel handlar deras debattinlägg till största delen om personen Itamar Marcus! Det synes därför vara på sin plats att meddela debattörerna om vad andra har för uppfattning.
Marcus och hans organisation Palestinian Media Watch gav 2011 ut boken Deception, Betraying the Peace Process med dokumentation av den Palestinska myndighetens icke-erkännande av Israel och dess hatpropaganda och glorifiering av våld under fredssamtalen 2010 och in i 2011 med hjälp av inspelningar från tv-program, tidningar med mera.
I bokens förord skriver Robert L. Bernstein, legendarisk grundare av Human Rights Watch, att boken ”kan vara en av de viktigaste böckerna du kan läsa i ditt liv”.
I motsats till de fyra debattörerna i Dagen skriver Bernstein vidare att boken ”måste läsas som en varning. Regeringssponsrad hatpropaganda är oförenligt med fred”. För det är frånvaro av kritik av hur den palestinska sidan – det må vara PLO, Fatah eller Palestinska myndigheten – förhåller sig till en reell fred med Israel som de fyra debattörerna verkar ansluta sig till.
Vad de fyra debattörerna måste diskutera, om de vill vara trovärdiga, är därför varför palestinierna inte vill arbeta för fred och uppfylla åtagandet att ändra i sina stadgar.
— Leif Thybell
De verkar, som de flesta andra i västvärlden, ha fallit för när det palestinska styret säger en sak på arabiska till sin egen befolkning och en annan version på engelska för västvärlden, FN, EU med flera.
Israeliska bosättare bygger förvisso nya bosättningar, soldater i den israeliska armen begår övergrepp och palestinska hus rivs för de har byggts utan tillstånd. Listan kan säkert göras längre. Men när debattörerna försöker balansera sin kritik för att också omfatta den palestinska sidan skriver de dock endast ”om man utgår från mänskliga rättigheter och folkrätt finns det all anledning att kritisera den palestinska regeringen” och att ”regeringen [har] blivit alltmer repressiv i sin karaktär där val inte har hållits sedan 2008″.
Ingenting nämns om något arbete för att möjliggöra en fred med Israel. Detta tyckte tydligen inte den dåvarande svenska regeringen heller vara nödvändigt och godkände därför Palestina som egen stat efter valsegern 2014 utan att ställa några krav, synes det som. Det mest noterbara var i stället att dåvarande utrikesministern Margot Wallström i november 2016 av president Mahmoud Abbas erhöll utmärkelsen ”The Star of Jerusalem” som ges till ”en soldat som har utfört en framstående handling”!
Vad de fyra debattörerna måste diskutera, om de vill vara trovärdiga, är därför varför palestinierna inte vill arbeta för fred och uppfylla åtagandet att ändra i sina stadgar. Som ett villkor för att starta den så kallade Osloprocessen 1993 förband sig nämligen dåvarande president Yasser Arafat att ta bort eller revidera artiklar i den palestinska grundlagen (PLO Charter) som handlar om utraderandet av staten Israel.
På två år gjorde dock Arafat ingenting, vilket till slut föranledde dåvarande israeliske premiärministern Yitzhak Rabin att i sitt sista tal i Knesset i oktober 1995 deklarera att ”Jag ser dessa förändringar [av den palestinska grundlagen] som ett högsta test av den palestinska myndighetens vilja och förmåga, och de förändringar som krävs kommer att vara en viktig och seriös prövosten för det fortsatta genomförandet av [Oslo]avtalet.”
Fortfarande kvarstår dock, efter totalt snart 30 år, den palestinska sidans målsättning från 1968, exempelvis:
Artikel 9: ”Väpnad kamp är det enda sättet att befria Palestina. Detta är den övergripande strategin, inte endast en taktisk fas.”
Artikel 19: ”Uppdelningen av Palestina år 1947 och etablerandet av staten Israel är helt och hållet illegal”.
På förfrågan har den Palestinska myndigheten i augusti 2022 nämligen konfirmerat att det inte finns några reviderade stadgar (PLO Charter) genom svaret: ”Den palestinska myndigheten har inga av dessa modifierade paragrafer i sina akter”.
I stället för att kritisera Itamar Marcus bör därför den, som vill verka för fred mellan israeler och palestinier, tacka Marcus för vad han varnar för och ta till sig Robert L. Bernsteins ord att: ”Regeringssponsrad hatpropaganda är oförenligt med fred”.
