Partier, politiker och tyckare propagerar för att sätta in allt fler saker i vår grundlag. På sistone har det diskuterats att grundlagsskydda aborträtten. Det låter vällovligt, men speglar i själva verket en misstro mot folket och bristande tillit till demokratin som styrelseskick.
I samband med viktiga politiska händelser, så som val, är det numera tradition att medier och meningsmotståndare till KD plockar upp abortfrågan. De försöker måla upp en bild av att partiet skulle vara ett hot mot Sveriges abortlagstiftning, trots att KD som parti står bakom den. Detta skedde även inför valet 2022.
Stödet för möjligheten att kunna göra abort är mycket stort i Sverige. Ändå har riksdagspartierna sedan förra året tävlat i att vara allra mest för den abortlagstiftning vi har. Det ledde fram till att partierna nu vill slå ett hårt slag i luften och skriva in aborträtt i grundlagen. Regering har meddelat att de satt i gång en process för att göra det. Anledningen är att det ska vara svårare att göra lagförändringar än om det ”bara” finns som vanlig lag.
Vi tror att det vi tycker just nu är en sorts evig sanning. Det är en omogen inställning och tyder på historielöshet.
— Josefin Utas
Abort är inte en svartvit fråga, på eller av. De allra flesta människor instämmer i att frågan om abort rymmer flera perspektiv som måste vägas mot varandra. Denna utbredda förståelse och respekt för frågans komplexitet borde vi vara glada över och värna. I stället försöker våra politiker nu, som del av politiskt spel, grumla och förenkla frågan. Det är beklagligt.
Grundlagar ska vara begränsade. De ska behandla viktiga principer på en väldigt övergripande nivå, inte innefatta mycket specifika frågor eller avvägningar i enskilda frågeställningar. Hur går det att skriva en allmän och tidlös formulering om abort i grundlagen, som också kan spegla och fånga upp frågans komplexitet? Det är svårt, om man också vill få det tydligt.
Vad värre är: Detta spinn kring KD och grundlagsskydd av aborträtten visar på ett problematiskt synsätt som tyvärr blir allt vanligare: Vi i vår tid har drabbats av ett slags storhetsvansinne. Vi verkar tro att det vi tycker just nu är eviga sanningar. Det är en omogen inställning och tyder på historielöshet.
I själva verket förändras världen hela tiden och vi människor med den. Om en majoritet av väljarna i Sverige ändrar sig av något skäl i framtiden, borde de inte ha möjligt att göra det?
Om vi cementerar mer och fler detaljer i våra lagar försvårar det befolkningens möjlighet att säga sitt genom det demokratiska systemet. Det gör det också svårare att anpassa lagen till den utveckling som sker, inte minst den vetenskapliga.
Ett annat exempel på en fråga där grundlagsskydd föreslagits handlar om public service, det vill säga SVT, SR och UR. Socialdemokraterna vill skydda public services oberoende i grundlagen. Med detta vill de försöka motverka att framtidens politiker ska påverka kanalerna, deras innehåll och hur de arbetar.
Att minska risken för att de statsfinansierade medierna och dess journalister börjar användas för att bedriva propaganda åt politiker, snarare än att arbeta för folket och granska makten, är förstås en god intention. Den måste dock balanseras mot det faktum att invånarna faktiskt tvingas betala 8–9 miljarder kronor per år för dessa mediekanaler.
Det är fullt rimligt att invånarna, genom de folkvalda, har ett visst inflytande över hur deras pengar används. Att invånarna blir så bortkopplade att de helt tappar möjligheten att påverka vad deras gemensamt finansierade public service sysslar med, är inte moraliskt rätt.
Bakom viljan hos dagens folkvalda politiker att lägga in ståndpunkter och frågor i grundlagen, finns ängslighet och rädsla. De är rädda att framtidens människor och deras representanter, de folkvalda, kommer att ha en annan åsikt än de själva. De vill alltså skydda människorna från sig själva, ja från själva demokratin. Men att skydda folket genom att inskränka demokratin är precis så bakvänt som det låter.
Dagens folkvalda har makten till låns. Demokrati innebär att de människor som lever just där och då ska ha möjlighet att tycka till om sin egen livsmiljö, landets utveckling och vad deras skattepengar ska användas till. Att skriva in alltmer i grundlagen begränsar den möjligheten.
Demokratin kräver ett visst mått av tillit och respekt för systemet. Det går inte att kontrollera vad som händer i framtiden. På så vis är systemet skört, men det kan inte vara på något annat sätt.
Avsikten med det demokratiska systemet är att kanalisera folkets vilja och önskemål om förändring, så att vi slipper allvarliga konflikter och blodsspillan. Politikens uppgift är att vårda detta system och göra sitt bästa för att invånarna också ska omfamna vår demokrati. Det sker inte genom att vilja grundlagsfästa allt som anses gott och viktigt, utan genom parlamentarism, en fri debatt, åsiktsutbyte och allas rätt att yttra sig som de vill – just de saker som står i vår grundlag.
