I syster Sofie Hamrings replik på min artikel Står Katolska kyrkan bakom denna förlegade kvinnosyn? noterar jag att hon helt förbigår det som var min texts ärende, nämligen de olika förväntningar som riktas på tjejer och killar på sajten kroppensteologi.se, och där jag betonade att det inte var läran om så kallad kyskhet som jag vände mig mot (förutsatt att den vänder sig lika till båda könen).
Kanske vill sajtens upphovsmän kalla det tillfälligheter att det bara är tjejer i texten som benämns ”rena”? Och att det är tjejen som ska säga nej när killen vill ha sex så att hon kan ”respekteras” av honom? Det är märkligt i så fall, att sådana ”tillfälligheter” fortfarande har en tendens att drabba just tjejer …
Det jag vände mig mot var inte en som jag också tycker välbehövd motvikt till den svenska alltigenom sexliberala synen som förmedlas till unga. Jag tror som sagt att det framgick av min text. (Jag anser för övrigt att det även finns mycket som är klokt och bra på kroppensteologi.se).
Göran Fäldt, å sin sida, framför i sin replik angående våld mot kvinnor i nära relationer att detta kan ha ett samband med p-piller. Om p-piller kan man säga mycket och har redan sagts, men oavsett ens inställning till dessa så finner nog inte bara jag denna teori oerhört märklig!
I stället borde alla lägga ansvaret på de män som misshandlar, på att de behöver ändra sitt beteende och behov av att utöva makt och kontroll av kvinnan.
— Anna Roström
Själva premissen för påståendet stämmer för det första inte. I själva verket, enligt statistik från Brå minskade (det dödliga) våldet mot kvinnor i Sverige under de decennier som följde p-pillrets genomslag, i alla fall mellan 1970 och 1990. Efter millennieskiftet har våldet mot kvinnor i nära relationer ”stabiliserat” sig på en genomsnittlig siffra men med rätt stora variationer mellan olika år. (Då det rör sig om 15–20 dödade kvinnor per år kan alltså några fall leda till årsvis rätt stora skillnader procentuellt.) Däremot skulle jag inte lägga äran för den inledande minskningen från 1970-talet på p-pillret. Men en ökad fokusering på jämställdhet är väl en inte alltför vild gissning.
Brå:s egen rapport för fram ökade åtgärder från samhället och kvinnors ökade ekonomiska oberoende som möjliga förklaringar. Alltså precis tvärtemot vad Göran Fäldt hävdar i många av sina texter, där jämställdhet mellan könen mestadels bara fått negativa konsekvenser. Att anmälningar, ej detsamma som faktiska brott, om misshandel i nära relationer har ökat över tid förklaras av Brå:s rapport (sid 6) och forskare med ändrade rutiner hos polisen och minskad tolerans mot våld rent allmänt. Sant är också att inte ens forskarna kan dra entydiga slutsatser av statistiken när det gäller våld i nära relationer.
Att koppla p-pilleranvändning till våld i nära relationer är alltså galet, men även om det hade funnits en koppling så skuldbelägger man kvinnorna som utsätts om man säger att ”kvinnor ska sluta äta p-piller så att de inte provocerar män att misshandla dem.” I stället borde alla lägga ansvaret på de män som misshandlar, på att de behöver ändra sitt beteende och behov av att utöva makt och kontroll av kvinnan. Som bekant drabbas även män av våld i nära relationer. Är lösningen månne även där att män slutar använda preventivmedel?
