Genom Jesu liv och exempel kan vi lära oss alla former av bön – ett ämne som lyfts på debatt i Dagen först genom en artikel av Simon Holst och därefter av Magnus Malm. Frågan som ställts är om vi genom våra böner på något sätt kan påverka Guds handlande i världen. Vi kan självklart inte styra Gud, men vi kan lita på hans Ord och be att den helige Ande ger oss vägledning, visdom och hjälp att genomföra det uppdrag vi fått av honom. I Jesus är vi välsignade med all himmelsk välsignelse och alla löften har fått sitt ja och amen.
Jag själv var med i den karismatiska väckelse som Magnus Malm berättat att han också berördes av, och fick uppleva många välsignelser. Tyvärr blev bönelivet alltför fokuserat på de individuella och personliga behoven. Vi tappade därför bort den bön som handlade om församlingsbyggande och mission. När de små bönegrupperna föll sönder blev många troende hemlösa, andliga gatubarn.
När det andliga livet begränsas till det individuella förlorar vi förståelsen för den större tanken med att vi är lemmar i Kristi kropp. När Jesus ser de stora skarorna av sårade och illa medfarna människor ber han sina lärjungar att be om arbetare till skörden. Själv utrustade han sina lärjungar till helandetjänst, och på pingstdagen fick alla troende uppdraget att föra ut evangelium med åtföljande under och tecken.
Efter 50 år i tjänst för Herren har jag sett överdrifter när det gäller bön, och även människors försök att behaga Gud med egna gärningar.
— Linda Bergling
Att lita på Guds löften och med frimodighet handla på hans Ord är enligt Jesus att bygga på den rätta grunden. Att både vara en hörare och görare. När min man Gunnar och jag genom trosförkunnelsen fick de verktyg vi behövde för att kunna grunda vår församling, Arken, ett uppdrag som skulle ta all vår tid, sa Gud till mig: ”Bered en plats så jag kan uppenbara min härlighet och ge mig en plats där jag kan fortsätta min helandetjänst.”
Efter 50 år i tjänst för Herren har jag sett överdrifter när det gäller bön, och även människors försök att behaga Gud med egna gärningar. Utan tryggheten i Guds löften kommer vi att ”kastas hit och dit av vinden” och inte våga tro på bön och bönesvar. Vi behöver mogna som kristna och ödmjuka oss under Guds mäktiga hand. Lita på honom och våga lyssna till hans röst.
I hans löften uppenbarar han sig själv som läkaren, herden, försörjaren och friden. Alla förbundsnamn som Gud gett åt sitt folk i Gamla testamentet blir fullt förklarade i Jesus. Vi kan faktiskt inte åstadkomma något som inte redan är givet genom försoningen. Men vi kan frimodigt själva komma till Jesus och sammanföra människor med honom.
[ Läs tidigare inlägg | Simon Holst: Tror Magnus Malm ens att bön gör skillnad? ]
Nyligen höll jag tillsammans med ett team från församlingen Arken på Sjöhamra gård en retreat för en större grupp messianska ledare. Under en veckas tid gavs de möjlighet att återhämta sig i Jesu närvaro. Vi talade och bad mycket över balansen mellan vilan hos Jesus och tjänsten/uppdraget vi fått av Gud.
Ibland kan man uppleva att uppdraget tar av den tid som vi behöver lägga på bön – den inre bönen hjärtats kärleksbön. Men ur den bönen föds sedan all form av bön, till exempel överlåtelse- och tacksägelsebön, trons bön, överenskommelsebön, förbön, behovsbön och stridens bön.
För att kunna fullfölja vårt lopp och fullborda vårt uppdrag att föra ut evangelium till en bruten värld behöver vi mycket kraft. Det är Gud som ger den kraften. När satan erbjuder Jesus allt som finns i världen, kontrar Jesus: ”Det är Gud vi ska tillbedja, bara honom vi ska tjäna.” Många Herrens tjänare vänder på detta och sätter detta med att tjäna först. Det leder ofta till trötthet, stress och utbrändhet.
Men vi är alla skapade till att leva i en andlig kärleksrelation med Fadern genom Jesus. Det är först då, när vi får uppenbarelsen om bredden, längden, höjden och djupet av hans kärlek som vi kan bli uppfyllda med Guds fullhet. Vi behöver vårda vår andliga relation med Gud eftersom den bör vara det allra viktigaste i vårt liv. Att bevara den första kärleken så att inte våra församlingar blir som i Efesos: en verksamhetskyrka.
Jesus gjorde ingenting som han inte såg Fadern göra. Trygg i sin relation med Fadern levde Jesus fullt medveten om alla de löften han hade fått av Gud. Dessa löften ger han nu vidare till oss. ”Jag säger er sanningen: Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör. Och större än så ska han göra, för jag går till Fadern. Och vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det” (Joh 14:12-14).
”Och den tilliten har vi till honom, att om vi ber om något efter hans vilja så hör han oss. Och om vi vet att han hör oss vad vi än ber om, då vet vi också att vi redan har det vi bett honom om.” (1 Joh 5:14-15)
Vår frälsare lever och hans försoning är verklig. Den helige Ande är vår hjälpare och jag vet att Jesus vill använda oss. För mig är det den allra största ära att få ge mitt gensvar till kallelsen jag fått. Jag tror inte att någon av oss är kallade till passivitet. Jag älskar retreat, men jag vet också att när Jesus varit med sina lärjungar på förklaringsberget, går de sedan tillsammans ned i dalen för att betjäna de sjuka och sargade.
[ Läs tidigare inlägg: Magnus Malm: Kyrkan har ett uppdrag att hålla vakt mot alla former av magi ]
.
