Som ett socialkonservativt parti värderar Sverigedemokraterna folkbildningen på många sätt som ett ideal. Ursprunget till den svenska folkbildningen hittar vi i folkrörelserna, där människor gemensamt strävade efter att höja sin egen bildning för att växa som individer och som grupp. Det var en rörelse som organiskt växte fram från gräsrötterna och spelade en central roll för framväxten av den svenska demokratin.
Däremot är dagens folkbildningsväsende bara en skugga av vad det en gång varit – bildningsidealen har på många håll ersatts av volymjakt och fusk.
Vi Sverigedemokrater tror fortfarande att folkbildningen har en viktig roll att spela, men för att återupprätta förtroendet för den svenska folkbildningen måste vi omedelbart åtgärda problemen med fusk, oegentligheter och extremism.
Under flera år har det rapporterats att studieförbund fuskar med de statliga medel de tilldelas av Folkbildningsrådet. Förra året bekräftade Riksrevisionen detta genom att påvisa omfattande fusk med statsbidragen. Folkbildningsrådet saknar de verktyg som krävs för att effektivt följa upp och förhindra fusket. Det är självklart att det inte är acceptabelt att statliga medel fuskas med, och det måste finnas korrekt uppföljning för att säkerställa detta.
I det stora hela anser vi inte att folkhögskolorna är problemet inom folkbildningen, vårt primära fokus är att sätta stopp för fusket inom studieförbunden.
— Alexander Christiansson
Den folkbildningspolitik Sverigedemokraterna bedriver beskrivs ofta av vänsterkanten som om vi vill underminera demokratin genom att angripa studieförbunden och folkbildningen som helhet. Detta påstående är befängt och saknar grund.
Vi värnar om folkbildningen, men för att den ska återfå förtroendet hos allmänheten måste fusket och samarbetet med aktörer som inte delar våra grundläggande demokratiska värderingar helt elimineras. Om vi inte agerar för att lösa detta problem kan det på sikt leda till att staten tvingas dra tillbaka sitt stöd till folkbildningen.
Det finns gott om goda exempel inom folkbildningen. Det finns studieförbund som bidrar till att äldre får en meningsfull fritid och att människor får tillgång till kunskaper som de kan dra nytta av hela livet. Det finns även folkhögskolor som är en viktig del av det kulturella utbildningssystemet och genom att erbjuda allmän kurs erbjuder människor en chans till vidare studier och arbete. Vi sverigedemokrater vill värna om detta, men då måste oseriösa aktörer, fuskare, kriminella och extremister, helt uteslutas från folkbildningen.
Enligt Tidöavtalet är en översyn av folkbildningen planerad. Vi Sverigedemokrater driver frågan om att en oberoende myndighet ska ta över utbetalningen av statsbidraget från Folkbildningsrådet för att stoppa fusket och oegentligheterna. Samtidigt har vi redan tagit fram ett lagförslag för att öka det statliga inflytandet över fördelningen av medel mellan studieförbund och folkhögskolor.
[ Fredrik Wenell: Förslaget om att dra in bidragen lika väntat som snödropparna om våren ]
När det har rapporterats om detta i medierna har frågan uppstått om vi Sverigedemokrater förespråkar att minska anslagen till folkhögskolorna. Svaret är nej. Överlag anser vi att folkhögskolorna gör ett bra jobb genom att erbjuda utbildningar som är viktiga för det svenska kulturlivet, journalistiken och genom att erbjuda människor en andra chans genom allmän kurs.
Dock är vi kritiska till hur den tidigare regeringen använde folkhögskolorna som ett integrationsverktyg. För närvarande utgör allmän kurs cirka 40 procent av folkhögskolornas kursutbud, vilket strider mot det ursprungliga målet på 15 procent för allmän kurs.
[ ”Jag är heligt arg på att man tar bort folkbildning för de mest utsatta” ]
Vi anser att ansvaret för vuxenutbildningar ligger på Komvux, inte på folkhögskolor. Det är därför viktigt att det finns en balans mellan allmän kurs och andra viktiga utbildningar som folkhögskolor erbjuder. Men i det stora hela anser vi inte att folkhögskolorna är problemet inom folkbildningen, vårt primära fokus är att sätta stopp för fusket inom studieförbunden.
Vi behöver återställa förtroendet för folkbildningen genom att bekämpa fusket och volymjakten. Genom att implementera en oberoende myndighet för utbetalningen av statsbidraget och öka det statliga inflytandet över fördelningen av medel kan vi säkerställa en folkbildning som åtnjuter allmänhetens förtroende.
Genom att agera nu kan vi bevara folkbildningens värde och betydelse för svensk demokrati och individuell utveckling.