Debatterna går höga efter den senaste koranbränningen utanför Stockholms moské den 28 juni. Rubrikerna blir svarta och uttalanden många gånger kategoriska.
Det är svårt att föra resonerande samtal. Sveriges kristna råd och Sveriges interreligiösa råd, tillsammans med många andra här i Sverige och runt om i världen, gick ut tidigt och fördömde koranbränningen. I efterföljande intervjuer har vi framhållit att det nu behövs en ordentlig utredning om denna händelse utifrån en helhetsbedömning kan betraktas som hatbrott eller hets mot folkgrupp, eller utreda om ett förbud att bränna eller skända alla heliga böcker är möjligt.
Det har i vissa rubriker och intervjuer låtit som att Sveriges kristna råd och Sofia Camnerin anser att det skulle vara förbjudet att bränna Koranen men inte Bibeln. Det har aldrig sagts i någon intervju. Det som har sagts är att det inte skulle vara samma sak, vilket av en debattör, Patrik Pettersson, i denna tidning tolkats som att det är ”våldskapitalet och våldspotentialen som ska tillåtas vara normerande för vilken bok som kan brännas.”
Det handlade alltså inte om huruvida det skulle vara mer ”rätt” att bränna en Bibeln än Koranen.
— Åke Bonnier och Sofia Camnerin
Frågan besvarades i stället i kontexten vilken ställning Bibeln har i kristen tradition i jämförelse med Koranen i muslimsk tradition. De har olika roll. För kristna är evangeliet, det glada budskapet, Jesus Kristus, det inkarnerade Ordet, i centrum.
Det handlade alltså inte om huruvida det skulle vara mer ”rätt” att bränna en Bibeln än Koranen. Det är självklart fel att skända Bibeln och kristnas tro. Inte minst har Sveriges kristna råd undersökt just hur kristna kränks för sin tro, jämför exempelvis rapporten om Unga troende.
Det ingår naturligtvis inte i Sveriges kristna råds och Svenska kyrkans biskopars uppgifter ”att gå radikala islamisters ärende med förespråkande av inskränkningar i och begränsningar av Sveriges åsikts-, yttrande-, demonstrations- och religionsfrihet”. Sådana påståenden späder endast på ett redan alltför uppskruvat debattklimat.
I stället bör vi alla betänka vårt ansvar att arbeta för frälsning, frihet, ömsesidig respekt och fred – mellan människor, mellan länder, med skapelsen och med Gud. Det dubbla kärleksbudet behöver vara vägledande.
[ Läs tidigare inlägg | Patrik Pettersson: Anmärkningsvärt att kyrkliga ledare går islamisters ärende ]
