Med övergivandet av tvåhundra års alliansfrihet är Sverige i en ny situation säkerhetspolitiskt. För majoriteten i vårt land överväger de säkerhetspolitiska fördelarna med att vara del av försvarsalliansen Nato.
Svenska präster och pastorer mot kärnvapen vill i detta läge vädja till alla regeringar i Norden att oförtrutet fortsätta arbetet för Norden som en kärnvapenfri zon. Nato kan mycket väl respektera en sådan konstruktion av vår säkerhet som en frihet för oss att göra undantag från regeln att ta emot kärnvapen på vår mark. Norge har redan ett sådant undantag. Finland och Danmark förhandlar om det. Nu förväntar vi oss att den svenska regeringen arbetar ihärdigt för ett sådant undantag även för Sverige när väl Nato-processen är över och Sverige är medlem i Nato.
Norden som en kärnvapenfri zon kan bli ett bidrag till den nedrustning och det förbud mot kärnvapen som hela världen längtar efter.
Efterhand har jag fått mera förståelse för de dubbla måttstockar som det globala syd ser i västs olika ställningstaganden.
— Anna Karin Hammar
Vi hoppas att Sverige som medlem i Nato ska kunna arbeta aktivt för gemensamma överenskommelser om begränsning av kärnvapen i både väst och öst. Kärnvapen är moraliskt illegitima eftersom de, om de brukas, förstör mer än de skyddar. Med Sverige i Nato hoppas vi på en stark och pådrivande roll som förespråkare för både Norden och världen som en kärnvapenfri zon.
Så skrev vi Svenska präster och pastorer mot kärnvapen i ett budskap till utrikesdepartementet och statsministern efter Natos möte i Vilnius och därmed sammanhängande förhandlingar mellan Sverige och Turkiet.
Låt mig här fördjupa resonemanget genom att lyfta följande tre frågor. 1. Varför ska Norden gå före? 2. Hur ska vi kunna motivera nuvarande regering att göra Norden som en kärnvapenfri zon till en prioritet? 3. Vilken roll kan kyrkor och samfund spela?
1. Varför just Norden?
Det finns en stark tradition av arbete för nedrustning i Norden. Det är ett starkt skäl varför just Norden kan gå före som en kärnvapenfri zon i vår del av världen. Stora delar av det kanske framför allt socialdemokratiska arvet har en lång historia av nedrustning och fredsarbete. I vårt land kan namn som Alva Myrdal och Inga Thorsson nämnas tillika med författarna Elin Wägner och Sara Lidman.
[ Kristna fredsgrupper kräver svenskt agerande mot kärnvapen ]
I de andra nordiska länderna finns också starka fredstraditioner. Även Finland med sin långa gräns först mot Sovjetunionen och sedan mot Ryssland har starka incitament att vilja undvika kärnvapen på sin mark. Den buffertzon som Ryssland eftersträvar men tragiskt nog själv överträtt genom sin illegala invasion och ockupation av delar av Ukraina kan i viss mån upprättas genom en kärnvapenfri zon i Norden.
En kärnvapenfri zon i Norden kan möta en del av den oro för hot som är del av den ryska logiken. Med många andra angripare delar Ryssland känslan av att just vara hotad och angripen. Med ett tydligt ställningstagande från de nordiska folken för en kärnvapenfri zon kan vi bidra till avspänning, även om löftet under Natos paraply måste begränsas till fredstid.
2. Hur ska vi kunna motivera nuvarande regering att göra Norden som en kärnvapenfri zon till en prioritet?
Kanske är de säkerhetspolitiska argumenten den snabbaste vägen att finna denna regerings förtroende? Jag tänker på Sverigebilden runt världen. Den har inte bara solkats av koranbränningar och islamofobi. Den har också fått ett betydligt sämre renommé i det globala syd genom Sveriges vilja att förbehållslöst inträda under vad man uppfattar som USA:s hegemoni.
Det starka stödet för Ryssland i det globala syd kommer av att man ser Ryssland som förfördelat i maktkampen mellan Ryssland och USA. Första gången jag mötte detta stöd i strid med folkrätten till Ryssland, som otvetydigt är angripare, blev jag förvånad. Men efterhand har jag fått mera förståelse för de dubbla måttstockar som det globala syd ser i västs olika ställningstaganden. Deras bild är att väst tillåter överträdelse av folkrätten när det passar. Den stora acceptansen av Israels övergrepp hör hit liksom invasioner i Mellanöstern och inte minst Irak. Säkerhetspolitiskt skulle Norden som en kärnvapenfri zon kunna ge signalen till världens länder att vi är intresserade av fred och välfärd och inte enbart av makt.
I stället för MAD – mutually assured destruction (ömsesidigt säkerställd förstörelse), ska vi satsa på MAS – mutually assured survival (ömsesidigt säkerställd överlevnad).
3. Vilken roll kan kyrkor och samfund spela?
Banden mellan kyrkorna i Norden är väldigt starka. De kan genom sina många döpta medlemmar påminna om att kallelsen att följa Jesus Kristus innebär att stå upp för rättvisa och fred. Genom sin grundmurade avsky för kärnvapen kan kyrkorna utgöra en folklig bas för Norden som en kärnvapenfri zon. En folklig bas som också kan anknyta till kyrkorna i öst och i det globala syd genom samarbete i Kyrkornas världsråd och med den romersk Katolska kyrkan.
Tillsammans kan kyrkorna stödja strävandena mot förbud av kärnvapen i alla sina sammanhang. I Norden bör vi snarast göra det genom att arbeta för Norden som en kärnvapenfri zon.
