Bengt R Albertson gör ett märkligt angrepp på den karismatiska väckelsen i sin debattartikel i Dagen 11/7. Han säger att det finns många obibliska läror, och som exempel tar han den karismatiska rörelsens förkunnelse att tänka positivt i linje med Guds löften och att bekänna ut dem. Det liknar han vid new age, men styrker inte det med ett enda bibelord.
Jag frågar då: hade inte Kalebs tro och bekännelse någon betydelse då han sa ”vi kan göra det!” inför det till synes omöjliga uppdraget att inta landet medan de andra bekände ut sin otro med ”vi kan inte”?
Kaleb fick det han trodde och talade ut, och de som talade ut sin otro fick också det. Gud själv sa om dem ”Jag ska göra med er som ni själva har sagt inför mig”, och ”dra ut i öknen mot Röda havet”, och så blev det. De fick en fortsatt tröstlös tillvaro i öknen i ytterligare 38 år, medan Kaleb till slut fick landet. Hade deras tro och bekännelse ingen betydelse för hur det blev?
Är inte deras liv som har förkunnat denna tro, såsom David Yonggi Cho och Kenneth Hagin, en bekräftelse på det de förkunnade?
— Bertil Swärd
Betydde det ingenting att Abraham fick bekänna sig som fader till många folk varje gång han presenterade sig innan han hade en enda ättling? Betydde det ingenting att Gud ville vidga hans tanke inför det omöjliga att få en son, när Gud uppmanade honom att se upp mot stjärnorna och räkna dem, för att sedan säga att hans avkomma skulle bli som dem?
Hur kan man kalla detta för new age?
Är inte deras liv som har förkunnat denna tro, såsom David Yonggi Cho och Kenneth Hagin, en bekräftelse på det de förkunnade? Var finns de bibelord som Bengt R Albertson stöder sig på när han vill påstå att vad vi tänker, tror och bekänner inget betyder, att det är obibliska läror?
[ Läs tidigare inlägg | Bengt R Albertson: Se upp för toxiska läror! ]
