Vad borde sättas i första rummet - barnens behov eller föräldrarnas? Tankarna väcks när jag läser en stort uppslagen artikel i Svenska Dagbladets kulturdel, i vilken journalisten Charlotte Boström jämför barnsomsorgssystemen i Nederländerna och Sverige. I artikeln hyllas det svenska barnomsorgssystemet medan Nederländernas kritiseras. I Nederländerna förväntas mammorna ta ansvaret för barnen.
Av artikeln är det underförstått: Förstår svenska föräldrar hur bra de har det? I Nederländerna jobbar de flesta mammorna max tre dagar i veckan, eller inte alls. I Sverige står vi upp för jämställdhet. I Sverige har vi byggt ett system som fungerar bättre än i andra länder. Hos oss är jämlikhet är liksom inbakat i folklynnet. I Nederländerna, däremot, tycker de flesta fortfarande att kvinnor med barn bör jobba max tre dagar i veckan (eller inte alls). Bättre då att mamma är hemma med småttingarna. Förstår man inte hur fel detta är, är man “kvar på 1800-talet”.
I Sverige är jämställdhet närmast en religion, och alla ska ut i arbetslivet så snabbt som möjligt igen efter att de blivit föräldrar. I den långa SvD-artikeln skrivs inte ett ord om barnperspektivet. Det brukar inte heller vara i centrum för diskussionen när jämställdhet kommer på tal. Men vad är bäst för barnen? Att mammor väljer att ta hand om barnen i hemmet framställs ofta som något suspekt. Ur ett svenskt perspektiv går det givetvis lika bra att pappan stannar hemma med barnen.
Låt oss ändra på vårt sätt att tänka kring dessa frågor. Låt barnens bästa vara i centrum!
— Dennis Brinkeback
I Sverige lämnar en majoritet av föräldrarna barnen på dagis före tre års ålder. Är detta bäst för barnen? En expertpanel vid ett seminarium i riksdagen 2017 där bland annat barnläkaren professor Hugo Lagercrantz och forskaren Maarit Johnson deltog gällde ämnet om en tidig förskolestart kan vara negativt för barn.
Professor Hugo Lagercrantz berättade bland annat att en vuxen kan klara av att ha en personlig relation med upp till 150 personer, medan en treåring bara klarar några enstaka personer. Det har med hjärnans utveckling att göra. Att komma till ett stort daghem med 30 barn och ett tiotal förskollärare och barnskötare är helt fel för ett litet barn. Då är det bättre att stanna hemma. Forskaren Maarit Johnson höll med och menade att barn inte bör börja på förskola före 2,5 års ålder. För tidig förskolestart kan riskera att leda till psykisk ohälsa för barnet.
Så, med det i åtanke: Är det så fel att stanna hemma med barnen lite längre, eller att det är mamman som väljer att göra det om det passar familjen bäst? Låt oss ändra på vårt sätt att tänka kring dessa frågor. Låt barnens bästa vara i centrum!
[ Frida Park: Lättare ångra moderskap när det ses som solo-projekt ]
