Då har det hänt igen!
Det handlar om en ung afghansk kille (etnisk hazar) som av olika skäl tvingas lämna sitt land och som till slut finner ett nytt hem i Sverige. I Sverige möter han troende kristna människor och upptäcker en Gud som är kärlek. En radikal upptäckt som leder till dop och engagemang i församling.
Men han fick sitt första avslag tio dagar innan sin 18-årsdag, och omfattades därför inte av gymnasielagen. 10 dagar åt fel håll. Med det startade en lång process av att ändå försöka få stanna i det land som blivit hans hem. Att återvända till Afghanistan är helt enkelt en omöjlig tanke, det är för farligt.
Jag och min fru har lärt känna honom nära och har följt och delat hans kamp i flera år. På något sätt tror vi ändå att ett humanitärt Sverige ska ge honom chansen till en ny och trygg framtid. Han är tydlig konvertit. Jag, som under många år arbetat i församlingstjänst och på bibelskola, med andliga samtal och andlig vägledning, tvivlar inte ett ögonblick på att hans tro är genuin.
Asylprövningarna måste vara både rättssäkra och humana, och här brister det i båda avseenden.
— Kjell Söderblom
Men han har det emot sig att han inte har ”talets gåva” och blir riktigt nervös när han inför myndigheter ska redogöra för sin tro. En enkel bakgrund, endast två års skolgång i Afghanistan och analfabetism i familjen, gör det inte enklare. Migrationsverket menar att han måste kunna uttrycka sin nya tro mycket mer ingående och det blir tvärstopp i alla instanser.
Min, och andras, bedömning av genuiniteten i hans tro har enligt Migrationsverket ”relativt lågt bevisvärde”. Min fru, som vid ett tillfälle får sitta med i Migrationsdomstolen, får känslan av att gäspande ledamöter bara vill få det hela avklarat och komma hem till tv-soffan.
Vi söker finna olika vägar framåt, men det är som att bulta på en betongmur. Han får AT-UND (rätt att arbeta under asylprocessen) och lyckas nästan direkt få en heltids tillsvidareanställning på ett företag där han verkligen är efterfrågad och kompetent. Men eftersom han inte kan få ett pass från Afghanistan är spårbyte en omöjlighet. Nu ska han skickas till Afghanistan, ett land där han inte längre har några kontakter, men där det finns en person som hotat honom för hans konvertering.
[ Talibaner bränner instrument och bannlyser musik ]
Sverige har dock inget avtal med talibanerna, så det går inte avvisa honom direkt. Han ska själv se till att han köper biljett och reser till ett av världens farligaste länder för kristna. Det är ett land som är farligt för alla, inte minst för den som i någon mån blivit ”västerniserad”. Men i Sverige, och ingen annanstans heller, är han välkommen.
Nu får det vara nog! Det är dags att Sverige gör om och gör rätt. Att försätta människor, för det rör ju även fler, i dessa situationer är djupt ovärdigt en humanitär nation. Utifrån ett kristet perspektiv kan man inte kalla det annat än en stor och allvarlig orättfärdighet.
Lyssna, Sverige! Ge honom, och andra som vill arbeta och betjäna vårt land, chansen till ett värdigt liv. Ge dem uppehållstillstånd! Jag förstår att det måste vara ordning i flyktingmottagandet. Men asylprövningarna måste vara både rättssäkra och humana, och här brister det i båda avseenden. Det är dessutom hög tid att omvärdera synen på alla de etniska hazarer som inte verkar vara välkomna någonstans. Och utvisa inte konvertiter!
